torsdag 13 januari 2011

Jag och mina klot


En tolvkilos- och en ca tvåochetthalvtkilosklump

Jag kompade ut ett par timmare tidigare idag och hann faktiskt med ett pass med tolvkilosklumpen mellan pajbakande och frysavfrostande. Styrkemässigt är jag inte så mycket svagare än vanligt, men däremot konditionsmässigt. Skrattretande är vad det är. Fast av någon konstig anledning har jag inte märkt så mycket av det där när jag sprungit. När jag går i trappor däremot, eller svingar kettlebellen då, får jag minsan känna på hur det känns att vara otränad. En nyttig erfarenhet faktiskt.

6 kommentarer:

Karin Engen sa...

Tycker att det stora fast lätta klotet får ett plus i kanten!

Cath sa...

Håller med Karin :-) Det är liksom ett mer dynamiskt klot, som snart klotar av sig. Typ. Spännande!

Mia sa...

MÄH! Med så fina klot så spelar väl inte lite känsla av otränad någon roll :)

Annoula sa...

Men det är ett väldans fint klot du har :)!

mina sa...

Känner igen det där med trappor, jag blev anfådd av att gå uppför minsta backe eller trappa.

Men nu är det inte mycket tid kvar! Att vara mamma är en helt fantastisk känsla väl värt att känna sig lite otränad för

Carina sa...

Vilken skön bild!! Jag tycker det stora klotet är jättefint!