fredag 28 januari 2011

Förlossningstankar

Idag börjar vecka 38 och bäbisen är alltså klar och redo att kika ut. Det känns rätt konstigt. För det första har jag svårt att förstå att det faktiskt ligger en färdig liten människa där inne. Nog för att det känns, men det är ändå svårt att greppa. För det andra kommer det bli tomt att inte längre ha en kompis där inne som ständigt sällskap. (Även fast det antagligen är miljoner gånger bättre att ha en kompis på utsidan.) Jag tycker det är väldigt mysigt att ha någon som då och då, med varierande intensitet, påminner om att jag aldrig mer kommer vara ensam. Det ska dock bli rätt skönt att bli mitt vanliga jag och slippa bli helt slut av att gå uppför en trapp.


Vecka 38 (37+0)

Innan jag blev gravid var jag nästintill livrädd för att föda barn. Jag visste som sagt att jag någon gång ville ha barn, men var ganska säker på att det nog skulle krävas ganska mycket bearbetning av min förlossningsrädsla och kanske till och med sluta med planerat kejsarsnitt. Men tänk så smart kroppen är. Redan ganska tidigt in i graviditeten började min rädsla mattas av för att såsmåningom helt försvinna. Jag skulle visserligen ljuga om jag säger att jag känner mig fullständigt bekväm med tanken på att jag snart ska föda, men jag är inte längre rädd. Däremot spänd och nyfiken på hur det kommer bli. Jag har läst väldigt mycket om förlossningar och vet på ett ungefär hur det kommer gå till (även om ingen förlossning är den andra lik), om olika scenarion och om strategier för att bemästra smärtan. Det sista är något som jag också ändrat inställning till totalt. Från att, innan jag blev gravid, varit inställd på att vilja ha all smärtlindring som går att få, har jag nu inställningen att jag vill försöka ta mig igenom det hela helt utan medicinsk smärtlindring. (Det är dock inget som står skrivet i sten och jag är öppen för förslag och förändringar av min förlossningsplan.) Det handlar verkligen inte om något prestigetänk och att jag på något sätt skulle vara bättre om jag föder utan smärtlindring utan dels om att jag är lite rädd för exempelvis epidural och andra bedövningsmetoder, samt att jag litar på min kropps förmåga att hantera smärta. Jag kan pressa mig själv oerhört hårt fysiskt om jag måste, och även om ingen smärta jag upplevt tidigare går att jämföra med förlossningssmärtan så tror jag att jag, både fysiskt och mentalt, har verktyg nog att ta mig igenom det hela.

Jag känner inte längre någon rädsla, varken för att föda eller för smärtan. Däremot är jag otroligt nyfiken på exakt hur ont det kommer göra. På hur smärtan kommer kännas, på vilken karaktär den kommer att ha. Och självklart väldigt nyfiken på vad det är för filur som bor i min mage. Det enda negativa är att mitt kontrollbehov gör att jag känner mig lite olustig över att inte veta exakt när jag ska föda, hur jag kommer att reagera, hur lång tid det kommer att ta, exakt hur det kommer att gå till och hur det kommer sluta. Men jag försöker jobba på inställningen att det helt enkelt bara är att släppa kontrollen (Vilket inte är det samma som att tappa den!) och lita på att min kropp och förlossningspersonalen kommer fixa det här galant.

19 kommentarer:

Felicitas sa...

Intressanta tankar att ta del av!!

Lisapisan sa...

Va roligt att läsa för det var precis som om du satte ord på mina tankar! =)

mina sa...

Du kommer att klara det galant! Visst gör det förskräckligt ont (jag genomled ganska många timmar innan snittet) menman vet ju att det går över inom en överskådlig framtid

Erika sa...

Känner att jag defintivit kan relatera till dina tankar, trots att jag ligger några veckor efter. Har dock inte skrivit något förlossningsbrev då jag inte vet vad det är jag ska förvänta mig, men är helt inne på din linje att hoppa smärtlindring och gå mer på att kroppen kommer fixa det utmärkt på andra sätt. Bada, värmekudde, andning, rätt inställning coh fokus osv. Däremot tror jag att sköterskorna/barnmorskan kan avgöra om det behövs smärtlindring, om förlossningen är så utdragen eller att situationen kräver det.

Du ser sådär skönt gravid ut i v 38, jag som samlat på mig vätska känner mig redan som en padda :)

När det börjar närma sig ert BF (vilket exakt datum har ni) kommer jag förmodligen vara inne på din blogg flera gånger om dagen för att se om något händer haha!

Wanja sa...

Det låter ung som mina tankar innan även om jag var säker på att jag inte ville ha barn, nu har jag två...

Mitt tips är att ta allt som det kommer och var beredd på att det finns ytterligare ett gäng scenario som kan hända än de det står om i böckerna! Dock, hur det än går till så kommer man igenom även om jag forfarande ibland undrar över hur det gick till :).

Lycka till och hoppas du inte behöver vänta så länge innan bebisen är i famnen istället för i magen!

Karin sa...

Du är klok du! Och du har en skitsnygg mage! Du kommer att "rocka" som morsa.

Fit-Eva sa...

FIIIIN mage!!!
Jättebra text (as usual) och jag säger bara att det finns viss chans att förlossningsplanen kanske revideras LIIITE när du väl är där. Mer säger jag inte ;-)
Och som du skriver - alla förlossningar är olika men leder till samma resultat: att man äntligen får träffa den där som legat där inne och "buffat" på dig och det är ett mirakel!
Kram och ha en fin helg!
Och har du packat "väskan"? ;-)

emmaluu sa...

Otroligt intressant! Jag har en god vän och klasskompis som har precis dom rädslorna som du har och som i skrivande stund har lämnat in en ansökan om planerat kejsarsnitt. Att tappa kontrollen, att inte veta. Det jag tycker är bra är att ni pratar om det, så kanske fler kvinnor vågar visa att de faktiskt är rädda.

Andréa sa...

felicitas: tack!

lisapisan: oj, roligt :)

mina: jo exakt. lite jobbigt dock att inte veta om det handlar om en, fem eller tio timmar :)

erika: jag har faktiskt skrivit ett brev, men man kan ju faktiskt lika gärna säga det som står där direkt till personalen. Jag gjorde det nog mest som en trygghet :)

wanja: jo, antagligen kommer det bli totalt annorlunda mot vad jag har föreställt mig :)

karin: tack!

eva: tack! haha, ja jag misstänker det :) Väskan är på g, nästan alla saker ligger framlagda iaf :)

emmaluu: fast nu är jag ju inte rädd längre.. men självklart är det viktigt att våga prata om sin rädsla OM man är rädd och viktigt att man faktiskt får hjälp!

Jenny sa...

Så kul att läsa dina tankar! Var beredda nu för snart är ni tre och jag kan garantera att det är ett helt nytt, underbart liv som tar sin början!

Karin - FitnessochHälsa sa...

Vad fin du är med din stora mage! Jag är säker på att förlossningen kommer gå galant. Måste vara skönt att inte vara lika rädd för den längre.

Anna sa...

Det kommer att gå jättebra för dig Andréa, du har en inställning som göra att din förlossning kommer att bli en riktigt fin upplevelse tror jag. Hoppas den lille/lilla kommer snart.

Mia sa...

Det är som min bästa följetong det här just nu. Men du, berätta ingenting om hur det var och varna mig gärna när sådana inlägg kommer :)

Kram på er!

Karin sa...

Shit - du har nog världens finaste bebismage! Och ja, fast jag inte ska ha barn än, men jag vill ju ha det...SEN, så är jag också skitskraj för den där "lilla" detaljen om att bebisen skall ut. Men det är skönt att höra att det kanske är sådant som faktiskt försvinner när man har en knodd i magen som växer...nu blev det nog lite mindre jobbigt.
Fast jag håller inte med Mia i det här fallet - jag vill höra ALLT! :)

anneliten sa...

Smärta är ju vanligtvis kroppens sätt att tala om att något är fel. I förlossningen är smärtan istället något normalt och väntat och går därför att stå ut med. Det tycker jag är intressant.

Annika sa...

Fantastisk mage och nu blev jag lite rörd! Det är häftigt, naturligt och ändå övernaturligt läckert på samma gång det här med bebisar, graviditet och att förlösa dem :) Du är grym och jag tror det kommer bli en härlig upplevelse hur som helst!

Andréa sa...

jenny: jag/vi börjar så smått bli beredda :)

karin: tack!

anna: tacl för att du tror på mig!

mia: hehe, jag ska berätta om varenda liten detalj ;)

karin: tack! det löser sig säkert för dig med så du kan sluta vara rädd redan nu :)

anneliten: ja, det ska bli väldigt intressant att se hur jag reagerar på smärtan!

annika: tack, vad gullig du är!

Magdalena sa...

Vilken fin mage! Var inte orolig du kommer ha kompisen med dig hela tiden närmaste månaderna rent bokstavligt och sedan i tankarna och känslomässigt resten av livet. Vad gäller förlossningen så fixar du det galant - du är en målfokuserad person och dessutom så har vi jättefin förlossningsvård i Sverige. Blir det SÖS?

Carina sa...

Spännande inlägg!! Intressant hur kroppen och rädslorna ändras i och med graviditeten! Jag förstår att du är oerhört nyfiken på filuren! Det kan ju som sagt köra igång när som helst nu!! Bebis är redo och du verkar mer än redo!