söndag 7 november 2010

En stund i paradiset


Världens mest perfekta springväder - kallt och solsken!

När frosten ligger som ett täcke över marken och man vaknar av att solen skiner rakt in genom ögonlocken finns det inte så många andra alternativ än att bege sig ut. Jag hann dock med både frukost, städning och kafferast innan det var dags.


Härlanda tjärn

Eftersom jag ville kunna vara ute lite längre än de knappa fyrtio minuter och dryga sex kilometer som jag vanligtvis springer nuförtiden, hade jag redan från början bestämt mig för att blanda upp joggen med kortare gångavsnitt. Jag ville kunna ta mig till skatås och väl där två varv runt Härlanda tjärn, en av de finaste platserna i Göteborg.

Tjockis!

I början var inte kroppen med mig alls, utan jag kände av samma hålliknande känsla längst ner i magen som jag kände runt vecka 19-20. Jag tror som sagt inte att det är något som är skadligt för bäbisen, utan mer att muskler och ligament håller på att förändras. Jag vill dock inte göra något som känns obehagligt eller dåligt så därför promenerade jag helt enkelt lite extra. Efter ett tag släppte känslan och jag kunde jogga på som vanligt. Fick nästan tvinga mig till att gå då och då, här ska det minsan inte göras något dumt.


Missade visst att ta den rosa jackan. Men nya tightsen fick invigas!

Kilometer efter kilometer avverkades och alldeles för snabbt var det dags att styra stegen hemåt igen. Lagomt tills dess tyckte bäbisen att det var läge att parkera sig så nära urinblåsan som möjligt. Det ger en inte så skön känsla, särskilt om man redan är lite kissnödig. Därför blev det nästan mer promenerande än joggande mot slutet, men när man efter 1 timme och 10 minuter stannar klockan på 10,8km gör inte sådant så mycket.

13 kommentarer:

Madde sa...

Du är verkligen så inspirerande!!
Verkligen härligt att läsa din blogg.
Man känner verkligen hur underbart det är med löpning när man läser det du skriver.
Löpning är verkligen livet.
Jag lallar fortfarande på med min löpning trots att jag är i V.18 nu. Och jag håller alla mina tummar att jag kommer kunna springa i V.22 när jag ska avsluta mitt tävlings år. Och när man ser hur du nöter på så känner jag verkligen hopp för det!
Hoppas du får en fin vecka!

anneliten sa...

Underbart! Känner igen det där med kissnödigheten...

Jenny sa...

Riktigt härligt! Vad fin du såg ut i dina löparkläder! Kissnödighet....ja tyvärr det är nog bara att gilla läget. Minns att jag skulle gå en 5 km slinga när jag var gravid och tror jag var tvungen att kissa kanske 15 gånger......:)

Mia sa...

Fint. Vi var också där idag, men av olika anledningar så hoppade jag över det där med löpning :)

Vill ju vara pigg och glad imorgon! Ses klockan nollsjunollnoll. Hujedamig...

Wanja sa...

Säker på att det inte är sammandragningar?

Löpning & Livet sa...

madde: oj vad kul att du tycker så! Hoppas du kan springa på i många veckor till!

anneliten: :)

jenny: tack! :) Haha, ja men det sjuka är att det oftast bara känns som man är kissnödig. När man väl ska kissa så finns där itne många droppar :)

mia: jajjamensan! :)

wanja: nja.. det känns inte alls på det viset. Det känns precis som håll. men allra längst ner i magen och inte där håll brukar sitta. sammandragningar har jag också känt men inte i samband med träning.

Ann sa...

UNDERBART och du är så sund och klok oxå!
Lovely bilder ner på stormagen, den är såå fin.
Ha en underbar kväll!

Ingmarie sa...

Tjockis? Nähä du! Men fin som en (rosa) ros! Kissnödigheten har jag inget tips på. I synnerhet om du inte är det "egentligen". (Annars hade jag bara satt mig bakom en buske. ;-) )

Carina sa...

Vilken härlig läsning! Kroppen är fantastisk!

Jättefina bilder också, en riktigt vacker höstdag!

mina sa...

Härligt! Jag älskade sådana löppromenader, har heller inga tips på kissnödigheten. Nu förtiden kan jag knappt promenera om jag är det minsta kissnödig eftersom tjockisbebisen ligger och trycker på. Men att hoppa in i en buske är väl bästa tipset

Petra sa...

Ah vilken gullig mage du borjar fa nu!! Tank vilken fantastisk process det ar att ga och bara pa en liten varelse i 9 manader. Jag forstar hur mycket du maste langta tills ni slipper pendla och far vara tillsammans!! Kram

Mia sa...

*virtuell chokladbollsleverans*

Nej, webben funkar inte till allt... :)

Wanja sa...

Vad skönt, hoppas du slipper det i flera veckor till!