Jag halvligger i soffan och tycker riktigt synd om mig själv. Sådär synd om man bara kan tycka om just sig själv. Egentligen är det ju inte alls synd om mig men ibland känns det liksom bra att tycka lite synd om sig själv. Någon måste ju göra det. Tusen saker som snurrar i huvudet. Både viktiga saker, halvviktiga saker och totalt oviktiga saker. Den sista kategorin är ganska dum och meningslös att fundera över, men ibland blir det så ändå. Saker man ser, saker man hör. Saker man läser och vips så finns det saker att fundera över. Att irritera sig på. Dessutom är jag trött, riktigt trött. Och fötterna värker och benen är stumma. Ryggen är också lite trött. Just nu märks det att jag har en klump på magen och x antal bonuskilon. Men sådant är dumt att klaga över, så jag klagar inte. Jag tycker bara lite synd om mig själv just nu. Just för att idag är just en sådan dag.
(Fast när jag tänker på att jag fick springa ännu en gång i morse, att det bor en bäbis i min mage, att jag får flytta och bli hel igen om en månad och att jag får bli det för en helg om bara ett par dagar tycker jag lite mindre synd om mig själv.)
11 kommentarer:
Åh, men ibland får man tycka lite synd om sig själv, det är helt ok! Men snart, snart får du åka upp till ditt hjärta i stockholm, då blir det fint igen.
Det är ok att tycka synd om sig själv ibland och i slutet av graviditeten är det många tankar som dyker upp, både positiva och negativa. Så var det för mig i alla fall. Hormonellt och jag vet inte vad...
Du kommer klara det här fin-fint och imon är alltid en annan dag :-)
Om man är gravid får man tycka synd om sig själv jämt!!
Ja precis ibland tycker man synd om sig utan att det är synd om en. Men men ibland måste man vara liten, besvärlig och ynklig. Det går ju trots allt över såsmåningom :).
Jo, visst får man tycka synd om sig själv. Fast det lättade lite i slutet på inlägg, då hittade du några riktigt fina saker att bli glad över!
Man FÅR tycka synd om sej ibland. Det måste vara ok! Men det låter härligt att du trots allt hittar många saker att vara tacksam över!
Pröva att sortera upp och sätta andra namn på känslorna - jag gissar att några "tycka synd om" då omvandlas till något annat. Till exempel längtan/saknad eller oro. Sådana övningar har jag "tvingats" göra ibland och det har gett mig nya insikter.
Me det är klart - ibland är det synd om en och då får man förstås tycka synd om sig själv.
Det är klart man får. Hur mycket som helst, så länge man liksom vet att man kan ta sig ur den där känslan lite senare. Och vilka härliga grejer du har framför dig!
Du, ingen army för den här sjuklingen ikväll :( Tyck lite synd om mig också...
Men vad var det för konstig dag i går? Jag var också helt nere, så också flera vänner. Mystiskt. Men du har ju skäl att ha lite svängningar i humöret, hoppas det känns bättre i dag! Kram!
Tack för era snälla kommentarer. Det är ju inte ett dugg synd om mig egentligen :)
Man får tycka synd om sig själv ibland! Det hör till och det går ofta ganska snabbt över och då behöver man inte ha dåligt samvete alls heller. Det är såklart tufft när man är träningstjej som du och kroppen inte funkar "som vanligt". Även om jag är rätt avis på på dig så förstår jag ju det.
Stor kram!
Skicka en kommentar