Snö är mitt rätta element

En vecka sedan sista springet. Alldeles för länge men det är bra, då får jag vänja mig vid hur det kommer kännas om ett tag och veckor (månader?) framöver. Sist lite småkänningar i bäckenområdet, idag var jag nästan nervös över att behöva ta farväl. Tassade iväg i tretton minusgrader och hårt packad snö. Lite flingor yrande i luften. Två minuter gång till att börja med, sedan sju minuter jogg. Första etappen kändes det som om jag sprang på moln, som om tio extrakilon inte alls fanns där. Andra etappen lite håll. Tredje etappen ren eufori, nästan som den här gången, och den fjärde ungefär den samma förutom lite håll igen. Glädje. På sista etappen blev det dessutom nio minuter spring eftersom jag var så nära dörren. Totalt trettio minuter jogg, åtta minuter gång. En helt perfekt fördelning i vecka trettiotvå. Inga känningar, inget farväl den här gången.