söndag 26 december 2010

Längdskidåkning

Senast jag åkte längdskidor, vilket var nästan tio år sedan, lovade jag mig själv att aldrig mer stå på ett par sådana. Jag som spenderade vinterns flesta dagar i ett par slalompjäxor och med betydligt stabilare skidor under fötterna tyckte att det var lite ostadigt att ta sig fram på de där långa och smala skidorna utan stålkanter. Dessutom hade jag alltid så dåligt glid jämfört med andra. Även om jag kämpade dubbelt så hårt så kom jag liksom inte framåt lika fort. Så efter treans skidtävling (I gymnasiet körde vi en variant av den riktiga klassikern.) bestämde jag mig för att nu får det vara färdigåkt på de där skidorna.



För ett par år sedan bestämde jag mig dock för att genomföra en klassiker (Jag väntar desvärre fortfarande på att få tillräckligt med pengar för att kunna göra det) och således måste det där löftet brytas. Nu har det gått ett par år sedan det där beslutet fattades, men idag var visst dagen för löftesbrytning. Med en utrustning som är nästan dubbelt så gammal som mina år utan längdskidor och med ett par alldeles för korta stavar skidade jag fram tillsammans med mamma. Om jag får säga det själv så gick det riktigt bra. Jag kanske inte har den bästa tekniken och det gick verkligen inte snabbt, men jag ramlade iallafall inte. Nu var det visserligen helt platt eftersom vi åkte på sjön (Dumt att utmana ödet genom att behöva åka uppför och nedför med mina vingliga ben när jag har ytterligare en persons hälsa att ta hänsyn till.), vilket måhända kan ha något med saken att göra, men ändå. Träningsvärk lär jag dock ha imorgon, men det är väl sådant man får tåla. Huvudsaken är att jag trots allt tyckte det var riktigt roligt att åka! Till och med så roligt att jag vill köpa mig lite utrustning. Fast det får nog vänta tills nästa vinter. Jag kanske bör hålla mig till mindre riskabla aktiviteter när graviditeten snart går in i sitt slutskede.

9 kommentarer:

Karin sa...

Haha, kul! Nu måste du med andra ord göra en klassiker ;)

Jag är också grymt sugen på att åka skidor, det var inte lika längesedan som du som jag stod på ett parlängdskidor, men det var minst sagt ändå inte igår. Men jag kanske måste testa innan jag åker hem :)

Ingmarie sa...

En sak jag har lärt mig med åren är att man aldrig ska säga aldrig. ;-) jag tror skidåkning (i snäll terräng) är bland den bästa träning en blivande mamma kan få! Skonsamt men ändå tufft. Härligt Andréa!

Mia sa...

Heja längdskidor! Vi har också skidat idag i Åmål :) Fina grejer.

Kram

Marieh sa...

Det är ju så kul med längdskidor! Jag har precis börjat åka efter ett uppehåll på cirka 10 år och är helt fast!

Cykling min passion sa...

Härligt!

Utomhus träning är bäst :) Jag måste inhandla mig ett par skidor snarast så jag kan hänga på Annika i spåret :)

Helena Ljunggren sa...

God fortsättning!

Erika sa...

Tänk att man alltid får äta upp sina ord :) Längdskid-åkning är vinterns absolut bästa träningsform och jag saknar att svettas i spåret.

Här i Hälsingland borde det nu vara perfekt före i spåren men jag tror det blir svårt att åka ändå när snön vräker ner varje dag. Men mysigt är det!

Anonym sa...

Vad roligt!!
Jag är imponerad att du vågade åka skidor...
Bra träning för dig och bäbisen!
kram

Cathrin sa...

Ja klassikern är inget billligt nöje direkt. Men det är klart du ska göra den! Även om det kanske dröjer. Barn är ju inte billigt det heller. ;)