Igår mosades axlarna på armyn. Det fanns inte mycket krafter kvar i dem på slutet om man säger så. Därför hade jag förväntat mig ett inte så skönt uppvaknande med ajaj och trötthet. Men konstigt nog känner jag nästan inget! Det kan visserligen bli värre under dagen, men än sålänge känns det ganska hoppfullt.
Morgonens yoga blev således inte lika smärtsam som jag förväntat mig. Visst, lite stelt kanske det var i början, men det brukar det å andra sidan alltid vara under morgonyogan. Mot slutet ordnade det dock till sig och jag kände mig riktigt smidig och yogalik.
Igår tränade jag föresten lite på huvudstående utan vägg som stöd, och vet ni, jag klarade faktiskt att ta mig upp och stå en liten stund. Sen dunsade jag dock i golvet. Men en lite stund blir snart till en lång stund. Jag ger inte upp och tänker inte ge mig förän jag kan stå så länge jag vill. Punkt.
Alla borde föresten yoga regelbundet. Smidighet, rörlighet, styrka, kroppskontroll, kroppskännedom, harmoni.. Jag är helt fast.
3 kommentarer:
Du är kul! Jag hade aldrig vågat stå på huvudet! Hade ramlat ner och slagit ihjäl mig....
Jag har lärt mig att inte ropa hej! Brukar nästan alltid få en brännande träningsvärk två dagar efter ett tufft pass istället för dagen efter. Skumt! Men så är det nästan alltid! :)
Icepads on the shoulder!
And massage with Tiger Balm!
Skicka en kommentar