Det blev inget krafttag igår. Jag tillbringade nämligen hela natten på akuten, och eftersom jag inte gick och la mig förän 04.30, det vill säga den tid jag brukar gå upp när jag ska jobba, så blir det inget företagsplanerande heller. Synd, men vi får ta det en annan dag. Får ändå säga att det var ganska bra gjort av mig att vara vaken ett helt dygn.
Anledningen till att jag spenderade natten på akuten var att Martin kom hem med tryckande värk i bröstet och efter att ha pratat med både mamma (som är sjuksköterska) och sjukvårdsrådgivningen bestämde vi oss för att åka in och kolla så att det inte var nån infarkt. Dock inte med ambulans, det kändes lite väl dramatiskt.. Som tur var prioriteras bröstsmärtor, så vi fick komma in efter bara ett par minuter och där konstaterade man att det inte var nån infarkt, men eftersom han hade en liten retning på ekg´t så kunde det vara hjärtsäcksinflamation. Så de tog lite prover som skulle skickas till lab för analys. Med tanke på att han tränade förra veckan när han inte kände sig helt hundra (inget halsont eller feber, men lite hängig) så blev vi lite oroliga..
Nu kom den sjukt långa väntan.. Från typ halv åtta till ett satt vi på en hård och obekväm soffa och (iallafall jag) höll på att bli galna.. Eftersom det dröjde så lång tid så förstod vi ju att det inte borde vara nåt allvarligt, men det var så himla frusterande att bara sitta där! Sen vid ett när vi äntligen fick komma in på ett rum tänkte jag att nu borde det ju gå snabbt.. Men inte då! En och en halv timme till fick vi vänta! Martin fick åtminstone ligga på en brits, kopplad till ekg och sånt, men jag fick sitta på en ännu hårdare stol, men trots det lyckades jag sova några minuter.. När läkaren väl kom gick dock allt snabbt. Han konstaterade att alla prover såg normla ut, ekg´t var normalt och att andning och hjärta lät bra. Så strax efter tre fick vi gå hem.. Och innan vi kunde sova var vi tvungna att äta lite eftersom vi bara ätit en macka, en risifrutti, lite kaffe och nötter på hela natten och var superhungriga. Så halv fem släckte jag lampan och konstaterade att det var en himla tur att jag inte skulle jobba idag :)
Som tur var så var det ju ingen hjärtsäcksinflamation, men vi fick oss ändå en tankeställare och kommer i fortsättningen att vara ännu mer nogranna med att inte träna när vi inte känner oss helt bra! Tänk på det ni med!
8 kommentarer:
huu vad scary! tur att det gik bra för honom!! men det är givetvis en tankeställare! aldrig aldrig träna om man känner sig minsta sjuk!!
Usch vilket drama! Huvvaligen! Förstår att det måste varit mycket otäckt att sitta där bredvid och inte kunna göra något. Tur att du inte jobbade idag, verkligen. Hoppas att Martin mår bättre och absolut en bra tankeställare att ta til sig av!
Vad jobbigt! Ja, man får sig en tankeställare när man hör sånt!
Ta hand om er nu & ha en trevlig kväll!
Alla: Ja så himla skönt att det inte var nåt allvarligt! Jobbigt att vänta så länge men nu vet vi iaf säkert att han är frisk.. Undrar vad bröstsmärtorna berodde på bara.. Men nu är de iaf borta och vi hoppas att de inte kommer tillbaka!
tur i oturen. men vad var det då, undrar ju jag med? för bröstsmärtor ska väl inte komma bara sådär...
puma: Ingen aning vad det var.. kanske hade nåt med förkylningen att göra..
Ungefär samma sak hände med mig förra året som med din kille. Otroligt obehagligt. Bloggade om händelsen i min gamla blogg.
http://forss.blogg.se/200207145200_stanna_upp_och_andas.html
... men vad skönt att det inte var något allvarligt.
Skicka en kommentar