Reflektioner

Appropå gårdagens, eller rättare sagt veckans, rekord så glömde jag att säga att jag inte ens reflekterat över hur långt jag sprungit och nästan blev förvånad när jag såg att det blev så mycket som 52km. Jag hade ju bara (nästan) följt programmet.Konstigt det där.. Om jag hade bestämt mig för att slå rekord så hade jag antagligen inte gjort det. Eller det hade jag kanske gjort, men det hade antagligen varit mycket jobbigare mentalt. Då hade jag hela tiden tänkt på hur mycket jag har kvar, hur mycket jag har klarat av och så vidare.. Och blir det jobbigare mentalt tror jag även det blir jobbigare fysiskt. Man liksom känner efter mer på nåt sätt.. Så funkar iallafall jag.. Men nu är det måndag och en ny träningsvecka där inga rekord kommer att slås. Möjligtvis jobbrekord.