söndag 27 januari 2008

Långpass

I strålande solsken och superladdad gav jag mig ut för veckans långpass på 14km. Med tanke på detta samt det faktum att det inte ens blåste lika mycket som vanligt tänkte jag att det skulle bli det bästa och skönaste passet på länge. Men så blev det naturligtvis inte. Dagens långpass kan sammanfattas med fyra bokstäver och ett utropstecken; SEGT! Sirap i benen och klister under skorna. Igen. Suck! Varför då liksom? Igår kändes det ju superbra.. Bitvis kändes det ok, men största delen av passet fick jag kämpa för varje steg och det kändes som om jag sprang i snigelfart. Nu visade det sig att jag inte sprungit riktigt så sakta som det kändes, helt ok långpassfart, men känslan var inte bra. Jag vill ha den där lätta känslan i kroppen när allt bara flyter på och man inte behöver tänka på att ta sig framåt utan bara kan njuta! Men, men jag får väl trösta mig med att jag fick lite D-vitamin från solen iallafall..

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för dina uppmuntrande ord! Skönt att höra att det är fler som inte enbart har flyt i steget! Vad siktar du på för lopp i år? Ska du spring Gbg-varvet?

Jag hejar på dig med! :-)

Löpning & Livet sa...

elin: Ja det känns alltid skönt att inte vara ensam! :) Ja jag ska springa gbgsvarvet, midnattsloppet, tjejmilen, lidingöloppet och ev karlstad statslopp om allt går som jag planerat..

Anna (Orka mera) sa...

Trist när man får den känslan i benen men det är ju helt oundvikligt att den dyker upp ibland. Själv kom jag inte utanför dörren, pga huvudvärk och allmän trötthet. Så istället för (som var tanken) ett långpass idag i strålande sol blir det långpass i blåst och regn i morgon. SURT!

Löpning & Livet sa...

anna: Ja det är jobbigt! Åh vad störande! Typiskt att det alltid ska vara så..