fredag 9 maj 2008

Runners High! (Eller jag behöver inget knark, det räcker att springa)

Trots att klockan inte ens var tio när jag gav mig ut var det redan nästan 20 grader varmt i skuggan! Tänkte att det nog inte kommer gå så bra, eftersom min kropp inte gillar att springa i gassande sol. Så fel jag hade. Benen ville inget hellre än att springa. Fort. Jag hade stora problem med att hålla farten nere. Jag fick säga åt benen på skarpen flera gånger att nu får de lugna ner sig, jag har en förkylning i kroppen och måste ta det lugnt!

När jag springer ner längs Linnégatan och Maia sjunger om Göteborg går det rysningar längs armarna och jag märker att jag börjar fånle. Det känns som om det lika gärna kunde varit jag som skrivit texten, det känns som om den handlar om mig. Och benen bara springer av sig själva, snabbare och snabbare. Ända tills låten är slut och jag återvänder till verkligheten igen.



Appropå det där med knark.. När jag sprang längs allén (en lång grusallé mitt i stan) luktade det precis som Hultsfredsfestivalens camping (främst skogsdelen) brukar lukta när man vaknar på fredag morgon; en blandning mellan spyor, urin och gammal fylla. Mindre trevligt alltså. Ändå kan jag inte låta bli att sakna min ungdoms galna festivalliv lite.. Fast de olika dofterna kan jag klara mig utan. Tur att jag kommer från Arvika och därmed kan gå på festival, men bo hemma hos mamma eller pappa och slippa doften av varma spyor. Och tur att jag har mitt eget knark; löpning (och lite rödvin ibland).

Förtydligande: Jag brukade inte knarka på festivalerna. Om man inte räknar alkohol som knark då.

2 kommentarer:

Felicitas sa...

Åh, vad HÄRLIGT det låter!!! Hoppas att jag får samma upplevelse idag efter jobbet (tveksamt, men man vet ju aldrig)!

Andréa sa...

felicitas: ja, det hoppas jag också! Det är så himla härligt att ha sånna dar!