Överallt tjatas och pratas det om marathonet som ska springas om 8 dagar. Jag vill också vara med! Kan det inte vara över snart så att jag slipper bli avundsjuk. Nästa år ska jag anmäla mig i tid så att jag också får springa! Då ska jag också prata marathon hela tiden så att andra blir avundsjuka.
Fast en sak är bra med att jag inte ska springa; jag slipper irra runt i marathondimman som de flesta som ska springa verkar göra just nu. Jag slipper fundera på om jag har tränat rätt/tillräckligt bra, vad jag ska ha på mig, hur jag ska ladda and so on.. Det gäller att se det positiva i saker och ting. Eller nåt.
6 kommentarer:
Efter 3.5 mil på lördag är det vi som kommer att vara avundsjuka på dig.... som slipper springa :)
Ha, ha, ha... Anna sa det bästa!
Vi får bilda klubb du och jag. Både nu och till nästa år. Då jäklar smäller det i asfalten!
(jovisst var knät krångligt. Amputering börjar kännas som ett alternativ)..oj, det där var kanske okänsligt. Förlåt. Men less är jag. På måndag ska jag till superduktiga Anna. Kanske kan vi hitta en lösning. Jag hoppas. Kram kram
haha. jag vill också att det ska vara över - så jag slipper tänka på det!
Absolut.. man får försöka se det positiva också :) Det brukar hjälpa.
anna: ja det har du rätt i :D
sofy: ja absolut! Vi kan ha klubbmärke och allt :D
Ajaj, låter inte bra det där! Hoppas superanna kan komma på nåt bra då så att vår klubb kan bli framgångsrik nästa år!
puma: haha jag förstår det! jobbigt att tänka marathon dygnet runt :)
jozan: ja, det är bra! :)
Jag haller med! Jag siktar pa en vinst i lotteriet om en plats i London Marathon som gar en manad tidigare an Stockholm. Hall tummarna! Eller kanske inte...? :)
Skicka en kommentar