fredag 30 oktober 2009

Godis, godis, godis

På senaste tiden har det skrivits väldigt mycket om samma saker på de bloggar jag läser. Inte på alla såklart, men på väldigt många. Några exempel är Starbuckshypen (Är kaffet ens gott där?) för någon dryg vecka sedan och kort därefter var det Runners Worlds senaste omslag som hyllades (Jo men visst var det snyggt!). Senaste dagarna har många köpt likadana t-shirts från Röhnisch (lite annorlunda än vanliga träningsplagg) och idag är det godis som är på tapeten. Vad jag ville säga om detta eller vad det säger om mig vet jag inte riktigt, men lite intressant är det :)

Men vad jag egentligen skulle skriva om var nog de där 17 kilona godis som vi svenskar sätter i oss och som är det senaste på tapeten i bloggvärlden. 17 kg, det kanske låter lite mycket? Det tyckte jag också. Först. Sen började jag räkna lite och kom fram till att jag nog äter mer än så! :)


Jag lever (numera, annat var det för längesedan..) efter filosofin att aldrig någonsin förbjuda enskilda livsmedel utan är jag sugen på godis så äter jag det. Ibland blir det fler dagar i rad, ibland går det tio femton dagar mellan men oftast blir det några gånger i veckan.

(Kakor, bullar, glass etc är jag dock väldigt sällan, i princip aldrig, sugen på och äter det således inte så ofta. Chips och liknande har jag väldigt sällan ett sug efter, men är jag på fest eller liknande tackar jag inte nej. Och äter jag bara regelbundet och tillräckligt mycket så blir jag inte sugen på godis heller, utan när godissuget sätter in är det ett säkert tecken på att jag ätit förlite i förhållande till mitt behov. Och så blir det ju en hel del när jag kolhydratladdar inför lopp. Kolhydrater i koncentrerad form är liksom lite lättare att få i sig än att äta pastaportion efter pastaportion hela dagarna.)

17kg på ett år blir i genomsnitt drygt 300g i veckan. Det låter inte så mycket, så jag tror nog att jag äter mer än 17kg på ett år faktiskt. Eller åtminstone ligger jag nog där runtomkring.

Vet ni vad jag gör nu? Precis! :) (Jag äter godis)

PS. Vegetarian är jag av etiska skäl och de gånger jag varit sugen på kött under de sju år jag avstått från det kan lätt räknas på några fingrar.

5 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Med risk för att bli halshuggen nu men...NÄÄÄ kaffet är inte gott på Starbucks!

Träningsglädje sa...

och 17 kilogodisnyheten finns också på ett gäng bloggar. men vi träningsbloggare har ju just träningen gemensamt, och då blir det lite kaffe och godis också. för det hänger ju verkligen ihop med träning. typ. eller inte. äsch, vet inte alls vad jag vill ha sagt med det här inlägget. ska jag radera det? nä. :)

Susanna sa...

Jag skulle kunna äta 17 kg godis på en vecka, haha.

Sofy sa...

ha, ha, jag håller med dig, jag ligger nog också över de där 17 kilona faktiskt. men nu har jag lite "fokusveckor" för att få stopp på att 200g blir 300g blir 500 g blir ett kilo...

Löpning & Livet sa...

Godis är gott!!