Träning + umgänge med kärleken = Långpass

Att springa långpass är ett väldigt bra sätt att umgås. Om man knappt har sett varandra på hela helgen är det ju perfekt att ge sig ut på långpass tillsammans, man slår ju liksom två flugor i en smäll. Egentligen hade Martin planerat att cykla iväg till skatås för att springa "mördarmilen" men jag lyckades övertala honom att följa med ut på en 22km flackare tur istället. Lite förvånad blev jag över att han sa ja, men han kanske inte var sugen på att plåga sig i skogen dagen efter en (relativt lugn, men ändå) 30-årsfest. Visserligen innehåller min långpassrunda en del backar, men jämfört med skatås är det a piece of cake. Kändes även mentalt skönt att slippa fartökningen. Jag hade inte planerat att köra någon och eftersom vi har lite olika tempon egentligen kunde ju inte Martin heller köra nån, då skulle jag hamna långt långt efter.

(Förövrigt trotsar jag Szalkai lite och kör längre långpass än vad han vill, jag förstår inte riktigt varför han envisas med att de ska vara så "korta". Som längst ska man enligt programmet springa 18km och den här veckan är det bara 14. Känns knappt som långpass ju! Jag tycker att det är bra för självförtroendet att veta att man klarar att springa längre än vad själva loppet är.)

Vi gav oss iallafall ut i solen, Martin till och med i t-shirt, men jag hade en tunn tröja och det var tur för när vi sprungit några minuter försvinner självklart miss sol. Nåja, det regnade iallafall inte förän vi precis var hemma så jag ska väl inte klaga.. Vi började iallafall i ett ganska lugnt tempo men bitvis gick det snabbare och på slutet fick jag som vanligt massa nya krafter och sprang på rätt bra. Tyvärr missade vi att komma under 2 timmar med en och en halv minut, men eftersom vi inte hade några ambitioner om det egentligen så gör det inget. Jag hade nog tippat på 2.05 så det gick ju ändå snabbare än jag trodde och långpass ska ju ändå gå långsamt. Blev ännu gladare när jag skrev in tid och distans på funbeat, det visade sig att vi hållit en såpass hög fart som 5.31 min/km. Bra gjort av mig för att vara långpass, det kändes verkligen inte som vi sprang så snabbt. Det var ju till och med lite snabbare än vad jag höll på gbgsvarvet förra året och då upplevde jag det som att jag sprang snabbt. Känns lovande, borde åtminstone slå förra årets tid!

En annan sak som jag har tänkt på är att för ett år sedan var jag helt död kvällen efter ett långpass, men nu kändes det inte så mycket trots att det är det längsta passet i år. Har inte sprungit så långt sen i höstas (30km Lidingölopp och några långpass därinnan). Skönt att träningen ger resultat både i form av mer ork, uthållighet, snabbhet och bättre återhämtning. Vi avslutade vår kväll med supergod indisk hämtmat, en perfekt avslutning på helgen!

PS. Appropå rekord så blev totala distansen för veckan 60km, slog mitt gamla pb med 4km. Självklart till för att slås snart igen!