söndag 20 april 2008

Söndag

Jag vill ut i solen! Varför måste jag alltid jobba när det är sol? På uteplatsen sitter massa folk med sina lattes och espressos men jag får vara inne jag. Tur att jag vaknade tidigt och hann ut på en springtur i morse! Först vaknade jag kl sex, men kände att det var för tidigt att gå upp på en söndagsmorgon så jag somnade om och vaknade vid sju istället. Ute var det bara några få plusgrader, men solen sken och det blev den skönaste rundan på länge! Förutom några andra morgonpigga löpare och cyklister var jag nästan helt själv ute vilket alltid är så himla härligt. Jag borde gå upp tidigt och springa oftare! Inte imorn dock, då måste jag passa på att ta sovmorgon. Sen ska vi planera och fundera över priser, namn, kunder och annat viktigt hela dagen. Hoppas det är varmt och soligt så att vi kan sitta ute på min mysiga innergård!

Nu ska jag servera lite mer kaffe och glass och snart kommer funkykidzbarnen hit och dansar i sina små söta rosa (så könsstereotypt det bara går..) ballerinadräkter. Dom är så söta att man bara vill krama dom. Ha en härlig dag i solen!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så surt att jobba när det är fint väder. Här på mitt jobb är det segt värre och jag svär över våra "generösa" öppettider.

Anonym sa...

Har precis varit ute å sprungit i solen och det var fucking uuunderbart! Vilket fantastiskt väder!! Kram

Löpning & Livet sa...

river: ja så himla typiskt att det alltid är fint väder när man jobbar som mest!

marie: Åh! hoppas solen fortfarande lyser vid åtta när jag ska ge mig ut!

Em Löfgren sa...

som tidigare konstaterats- det borde vara olagligt att arbeta/tvinga nån att arbeta när det är fint väder!;)

Sofy sa...

Åh vad härligt gosigt det lät med barnen då! Nåt är fel..jag är egentligen livrädd för kidz men nu på slutet har jag börjat få nåt drömskt i blicken av bebisar, små gulliga barn och runda magar. Hm... udda!

Stackars dig som jobbat idag. Det har ju faktiskt varit helt fenomenalt väder. Hoppas att det blir lite sol över till veckan så du kan få njuta därute du med. Kramen

Löpning & Livet sa...

sofy: hahaha precis så har jag också blivit :)

Anonym sa...

ahhh...börjar skönja ett mönster här! Jag gillar barn när de är på tre meters avstånd och sover. Men nu har jag oxå börjat le helt omotiverat när jag ser ett litet pyre. Illa! Kan det var någon vårbacill så går?

Löpning & Livet sa...

ruth: haha antingen det eller så har vi helt enkelt blivit äldre :)