söndag 26 februari 2012

Tjogotrekommatvå (kanske lite kortare)

Fördelen med att (mer eller mindre ofrivilligt) behöva vakna tidigt är att det känns som om hela förmiddagen har passerat redan klockan nio. Idag klev jag utanför dörren och började springa strax efter halv nio. Utrustad med vätskeryggsäck som visade sig vara fullständigt onödig. Det var svinkallt stora delar av turen och någon törst kände jag aldrig av. Jag drack dock lite pliktskyldigt två tre gånger. Jag vet ju att det är bra för mig, både för prestationen under passet och för återhämtningen. Men iskallt vatten är inte det första man är sugen på när man fryser konstaterade jag idag.

Förutom att det bitvis blåste isvindar, som gjorde att mina händer domnade bort en stund, var det riktigt fint ute. Solen sken nästan hela tiden och jag gladdes åt lite påfyllnad av D-vitaminförrådet. Även fast det var kallt så kändes det lite vårigt. Vilket som alltid ger dubbla känslor hos mig. Jag älskar ju vintern. När det är snö och kallt alltså. Men samtidigt är det alltid lika härligt när våren kommer. Ja, när sommaren kommer också,. även fast det är min sämsta springårstid. För att inte tala om en fin oktoberdag. Jag är glad att jag bor i Sverige där vi märker av årstiderna så tydligt. Tänk vad tråkigt det skulle vara att alltid leva i samma klimat!

Hur som helst så hade jag siktet inställt på ett medellångt långpass, som för mig ligger på mellan 22 och 26km. Eftersom jag hade en tid att passa riktade jag in mig på 23. Och det blev det också. Med lite bonus. Eller kanske lite kortare. Klockan var konstig i början och visade ett snabbare tempo än jag höll. Och när jag kollar på hur den tycker jag sprungit så är vi inte riktigt överens de första kilometrarna. Så något kortare.



Roligare är dock att det kändes lätt i början trots en del motvind och stelfrusen kropp. jag hade planerat en fartökning efter en timme och även den kändes lätt. Det blev 4km i marafart. När dessa var slut kom västerbron för andra gången och då började det bli lite segare. Mot slutet var jag jättekissnödig och kände av magen lite. Även benen började bli trötta och det märktes att jag kommit av mig med långpassrutinen nu efter känningen i låret, Nike-konvent och sedan kräksjuka. Men nu är jag på banan igen.

8 kommentarer:

Snorkkis sa...

All in all ett riktigt bra pass låter det som! Håller med ang årstiderna - de är underbara. Man blir så glad nu då det blivit ljust.

Anna (Orka mera) sa...

Härlig start på dagen! Även om jag verkar haft lite bättre tur med vädret :)

mialena sa...

Usch det lät kallt. Här var det för varmt för långärmat idag, skönt med solen men lagom när snön försvunnit blir det för varmt. Aldrig är man nöjd ;)

Ingmarie sa...

Härligt!(Kissnödighet kan man dock göra något åt. ;-) )

Jonna sa...

Du sprang ju fortfort! Såg jag minsann på jogg.se ... Jag var ute i skidspåret strax e 10 idag, det tyckte jag var rätt tidigt! Kul att du är återhämtad efter sjukor och sånt! Jag längtar faktiskt efter löpning mer och mer nu... uppleva årstiderna till fots, det är ngt visst!

JoHo sa...

Älska att ha fyra årstider! Jag var också ute och rörde på mig på förmiddagen idag - märkte STOR skillnad på temperaturen/solvärme klockan 9 och klockan 11... det var inte BARA kroppstempen som gått upp (jag promenerade bara ;)) Märkte du inte av det?

I övrigt: gött att du är tillbaka på banan :D

anneliten sa...

Jag som egentligen inte ens får promenera är tok-avundsjuk! Trots att jag under min promenad (jo, lite trotsig måste man vara) kände av den isande vinden.

Bra jobbat! Och morgonstund är härlig.

Karin - FitnessochHälsa sa...

vad härligt!

jag älskar också att bo i ett land som har årstider! varje årstid har ju sin charm.