torsdag 2 februari 2012

Egentligen är jag bortskämd

Snön yr utanför fönstret och det är riktigt kallt ute. Jag älskar det! Det här är den allra bästa tiden. Vintern. Jag vet att många avskyr den, men jag kan tyvärr inte lida för er skull. Jag är alldeles för upptagen med att njuta.

Det enda dåliga är att jag blir så himla sugen på att åka skidor. Jo, det är dåligt för jag har tyvärr inte mina skidor och andra tillbehör här. De är hemma i Arvika där de inte gör någon större nytta. De har inte gjort någon större nytta under de senaste tio åren om jag ska vara ärlig. Mindre än tio gånger har de fått vara ute och lufta sig under den här tiden. Ja, ni inser ju att det inte är årets modell vi pratar om. Men jag hann faktiskt skaffa carvingskidor (Typ första säsongen de kom, då tränade jag ju fortfarande alpint.). De är till och med av racemodell. Gula specialslalomskidor. Gult skulle det vara för det betydde Rossignol förr i tiden och var enligt många det bästa märket. Speciellt enligt min (då) Rossignolnördiga pappa. Men hur som helst hade de förmodligen gjort större nytta om de stått i förådet här istället. För då hade jag lätt som en plätt kunnat ta mig de tre kilometrarna till Hammarbybacken. Där ser det fint ut nu. Kanske nästa år.

En liten skymt av de gamla trotjänarna.

Jag hoppas också få möjlighet att åka på skidsemester någon gång under de närmaste åren. Gärna ny utrustning också såklart, men lite realistisk får jag vara. Jag har inte varit på skidsemster på mer än de här tio åren skidorna stått i princip oanvända. Inte varit på så många resor utanför det här landet heller för den delen. En vecka på Kreta sommaren efter gymnasiet, en vecka i Turkiet 2005 och en weekend i London 2007. Nästan komiskt. För ibland känns det som att alla gör minst tio resor om året. Cityresor, solresor och skidresor. Alla utom jag (vi). Fast sedan inser jag ju såklart att det inte alls är så. Att det bara är en liten klick i periferin av min bekantskapskrets som reser utomlands (eller till svenska fjällen) flera gånger per år. De närmaste reser ju faktiskt inte jättemycket mer än jag (vi). Bara lite.

Men så skäms jag. Jag har det så fantastiskt bra jämfört med många andra. Jag har en familj som tycker om mig. Jag har en bostad väldigt nära Stockholms innerstad. Jag har ett roligt jobb (om än inte fast, om än inte som motsvarar min utbildningsnivå). Jag har flera riktigt nära vänner och många fina bekanta. Och jag har ett barn. Det är det mångá som inte har men så fruktansvärt gärna skulle vilja ha. Det kan inga resor i världen ersätta. Jag är egentligen väldigt bortskämd.

8 kommentarer:

Fit-Eva sa...

Vi var och åkte skidor förra vintern en vecka i Sälen. Det var sonens allra första skidresa och då var han nio år...och min första på typ 15 år.
Förra året var vi även på Kreta ihop men tidigare sommarsemestrar så har vi antingen varit hemma, en gång på Öland och en gång på Gotland. Är det fint och bra väder så är Sverige bäst på sommaren tycker jag :-)

Och ja, vad är bättre än att vara frisk och ha en fin familj och vänner? Typ inget.

Andréa sa...

Precis, jag inser ju att det är rätt få som reser fler gånger per år :)

Jenny sa...

Resa är fantastiskt! Jobbar du på löplabbet i sthlm?

Cecilia sa...

När jag hade som minst med pengar var det just fjällresor som för mig blev symbolen för att ha det ekonomiskt gott ställt. Jag fattade inte att man kunde ha så mycket pengar att det räckte till resa, boende, skidutrustning (köpa eller hyra), liftkort etc för en hel familj. Men det är precis som du konstaterar: De allra flesta åker varken på skidresor eller utomlands flera gånger per år.

Jonna sa...

Sådär tänker jag också ibland... med resandet. 2011 lämnade jag inte Sveriges gräns en enda gång. Kändes fjuttigt, men hur många har råd och möjlighet med det egentligen? Ganska få. Första ggn jag var utomlands (på charter) var jag 12 år. Idag känns det lite som "standard" att åka på Thailands- och Kanarieöarnaresor när barnen är typ 2 år. Egentligen betyder ju en sån resa inte så mkt för barnen... de kommer ju inte minnas den... Som sagt, visst kan man få harma över saker, det gör jag med, jobb, resande osv osv. Jag tycker du är en fantastisk insiktsfull person som verkar uppskatta och göra det bästa av just ditt liv!

mary sa...

bra inlägg andy! Det är verkligen inte alla förunnat att kunna åka utomlands varje år - och man kan ha det lika bra ändå. Jag åkte på alpresa förra året, men det hålet i plånboken finns kvar fortfarande - så ingen resa i år. Min första solresa (av två) utomlands gjorde jag när jag var 17. Innan dess hade jag (tillsammans med familjen) bara utforskat varenda bilväg i Norge, typ. Såhär i efterhand är jag rätt nöjd med att inte "vara bortskämd" med resor varje år. Det är härligt att vara hemma och klappa katten också... =)

Andréa sa...

jenny: ja, tjej på kungsgatan. Ska bli roligt!!

cecilia: precis, lite så är det. För mig är det ett mysterium hur man kan ha så mycket pengar :)

jonna: ja, jag var på charter första gången när jag var 14. Vi var på några skidresor när jag var liten dock, men det var i sälen (vilket såklart räcker gott och väl även nu!). sen var vi ju också runt en hel del på olika skidanläggningar när vi tävlade, men det var emst små ställen. Men kostade såklart pengar ändå.

mary: ja, egentligen är jag en väldigt hemmakär person så att vara hemma är bra det med :) Så typiskt att man alltid bara ser de få som har mer pengar/fina lägenheter/lyckade jopp, är snabba löpare etc etc! Egentligen är ju de flesta som jag :)

mialena sa...

Alltså det är väl inte fel att vilja ha mer! Om våra förfäder varit nöjda med att bo i grottor hade vi väl varit där fortfarande...? Brr! :)
Fast jag håller med, ibland känner man sig konstig när man tycker hemmasoffan är det mest fantastiska man kan tänka sig.