I helgen har vi haft besök av min mamma och min halvsyster för att fira Sixtens ettårsdag en vecka i förväg. Mycket god mat, fika och fina paket till stora bäbisen som snart inte är en bäbis längre. Jag vet inte var gränsen går, men för mig är det nog vid ett år. Kanske.
I förmiddags gick vi en promenad runt Årsta i det finaste vädret man kan tänka sig. Jag tror inte det finns något finare och bättre väder än några få minusgrader, vit gnistrande snö och strålande solsken. Jag blir liksom alldeles kär då. Kär i naturen, livet och tillvaron. Lite sörjde jag att jag inte kunde vara ute och träna (springa) i det där fina, men jag fick ju iallafall vara ute och det är lyx nog. Har man varit sjuk uppskattas det dessutom ännu mer.
När besökarna åkt till tåget bytte jag dock om och fick iallafall springa i dagsljus ett par kilometrar. Det var i moddigaste laget men jag var glad ändå. Jag tog det såklart väldigt lugnt (vis av gårdagen) och lufsade fram i den fart som underlaget bjöd på. När jag kom hem var det kolmörkt, men jag hade en bra känsla i kroppen. Jag kommer ta det lugnt ytterligare två dagar, men på onsdag ska jag försöka mig på korta intervaller. Dessvärre kommer de förmodligen ske på band (intervaller och snömodd skär sig lite tycker jag), men det som inte dödar härdar ju sägs det.
5 kommentarer:
Ja, intervaller nu är bättre på löpband (enligt mig också). Hoppas det går bra! :-)
Jag ska också köra intervaller på onsdag. Jag hoppas på att det är moddfritt då! Jag ska köra Tabata och det känns lite knepigt att göra på löpband.
Skönt att du är påväg tillbaka! Kör hårt med intervallerna!
Snömodd dödar så bandlöpning är ett bra val!
Så skönt att du piggnat på dig! Lite extra löparabstinens är kanske vad som krävs för att fixa intervaller på hamsterbandet.. :)
Skicka en kommentar