måndag 6 februari 2012

Nike Blast 2012

Jag har faktiskt bara varit på ett Nike konvent innan (som tränande, förra året var jag där i egenskap av skribent) och det var 2009. Då hette det Nike Convention, hölls i frescatihallen (vilket det gjordes fram till i år) och lockade till största delen personer som själva instruerade inom något av koncepten som erbjöds. Eller, iallafall kändes det som att majoriteten av deltagarna var instruktörer då. Numer är det mer än blandning av instrutörer och "vanliga" träningsälskande människor. Tror jag.


Jo, jag är precis så trött och seg som jag ser ut.

Den stora bubblan fylld av en alldeles speciell energi har funnits även innan, men jag tycker nog att den blivit ännu större med åren. Kanske för att hela eventet växer för varje år. Så känns det iallafall. Att Nike i år höll till i Globen var perfekt för mig som bor i närheten och alltså inte behöver trängas på tunnelbana över hela stan. Det bidrog också till att stämningen stegrades ytterligare och att vi deltagare aldrig behövde gå ut i kylan för att ta oss mellan de olika salarna. Dock medförde det också en del mindre bra. Som dessa ständiga köer. Visst köades det lite på frescati också, men inte så här mycket. Eller så var det bara jag som lyckades komma vid fel tider? Hur som helst är det INTE roligt att köa när det är nästan tjugo minusgrader ute. Även om jag inte behövde stå utomhus särskilt länge så var det ändå kallt. Och trångt. Och segt. Sedan tycker jag att maten bör förbättras. Eftersom jag visste att det skulle vara både dyrt och ingen bra mat (iallafall inte för mig som inte äter kött) hade jag med mig matiga sallader och lite annat småplock.

Milla och Erika i shopen där jag lyckades låta bli att köpa något...

Men! Det finns mycket som är väldigt bra också! Alla presentatörer kan ju inte passa alla och alla koncept och klassupplägg kan inte passa alla. Men jag hade lyckats tajma in allt väldigt bra i år. Lite därför att jag medvetet valde några av de instruktörer jag kört för innan och vet att jag brukar gilla sedan hade jag kanske lite tur också. Det var nämligen inte någon klass jag tyckte var dålig (I bemärkelsen att den inte passade mig, det är nog få av presentatörerna här som är "dåliga".) Mycket inspiration, lite nya idéer och framförallt en rejäl boost för motivationen. Mina absoluta favoriter var, inte så oväntat, Johanna Anderssons Nike Free och Magnus Hagströms två klasser (Cross Endurance och cykelklassen "From heaven to hell - and back"). Tänk att någon gång bli lika smidig, stark och (ut)strålande som Johanna! Och Magnus passade mig så bra dels för att han är exakt en sådan typ instruktör som tilltalar mig mest och dels eftersom både hans klassupplägg och instruktörsstil liknar mitt eget.

Bästa Madde

En annan bra grej med Nike är att man träffar så himla mycket folk man på olika sätt känner. iallafall är det så för mig. Jag träffade kollegor från de olika träningsanläggningar jag jobbat på i Göteborg, någon från min utbildning på Kost- och Friskvårdsprogrammet, kollegor härifrån och inte minst en hel del träningsbloggare. Under lördagen hängde jag en del med Milla och Erika och igår hann jag och Madde prata ikapp oss på det som hänt sedan vi sist sågs. Precis sådär som det ska vara.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken rolig event! Jag hoppas jag kan vara med någon gång också.
Har du mycket träningsvärk idag?
Tack för din stöd förresten!!
kram
Coyntha

PS Jag kunde inte kommentera som jag :)

coyntha.wordpress.com

LinaTriathlet sa...

Åh gillade också "From heaven to hell - and back", synd att vi inte hann och hälsa på varann! Håller med om maten och detta köande som blev.

Men fick en riktigt bra cykeldos!:)