lördag 11 februari 2012

Som att vara alldeles otränad

Nu vet jag hur det känns att träna för första gången. Typ så. Jag velade lite över om jag skulle köra mitt cykelpass eller leta ersättare idag, men när det kändes såpass bra när jag joggade en kortis igår bestämde jag mig för att köra. Och det gick ju. Om än knappt.

På Nike Blast var det trångt mellan cyklarna.

För det första kände jag mig helförvirrad och först mindes jag inte vilket upplägg jag skulle köra. Jag hittade inte rätt skiva och jag strulade med andra småsaker. När vi skulle köra igång höll jag ett något oklart intro och jag undrade i mitt stilla sinne hur det här skulle gå. Det ordnade upp sig någorlunda på den fronten, men på den fysiska var det sämre.
Jag fick mjölksyra av minsta lilla och blev till och med alldeles yr då och då. Inte så bra att ligga på ett kraftigt minus såväl på energi- som vätskekonto. Mindre lyckat. Men jag överlevde iallafall men jag gör inte särskilt många mer knop idag. Mer än fyller på med energi och vätska så gott jag förmår. Matlusten är fortfarande inte helt som vanligt tyvärr.

3 kommentarer:

Västgötskan sa...

Lät inte alls bra. Ta det lugnt om du blir yr... :-(

Cecilia sa...

Jag kommer ihåg att jag efter första familjemagsjukan inte kunde springa på som vanligt på 12 dagar. Kroppen tar stryk alltså!!! Återhämtning blir liksom inte bättre när man får barn (svårare att få till sömn och vila, vilket du ju vet:)).

Jonna sa...

Usch vad jobbigt! Ta det lugnt nu så kommer du nog snart tillbaka i vanliga starka form!