måndag 11 januari 2010

Bästa sättet att vakna på

(Alltså jag menade inte att det var kort med tolv kilometer, jag menade bara att det inte var långt som i långpass. Så har jag trampat någon på tårna säger jag förlåt :)

En lång dag både idag och imorgon som sagt. Idag började den klockan sex med att jag (faktiskt) nästan skuttade upp ur sängen och i massa lager av springkläder. Inte ofta som sådant händer, snarare brukar det vara så att jag omplanerar och sover vidare, så man får vara glad för de få tillfällen som ges. Frivilligt uppe innan tuppen. Eller ja, frivilligt och frivilligt. Jag skulle vara på vårdcentralen för att följa upp astman klockan nio och då jobbet börjar tolv var det tidigt det fick tränas. Fokus väljer jag att kalla det. 9,5km lufs. Jo för om jag ska hålla en låg puls (helst under 70%) i snömodden blir det verkligen lufs. Men mysigt var det och varje gång jag kommer ut och morgonjoggar tänker jag att jag måste konservera känslan och plocka fram de där dagarna då jag egentligen planerat morgonjogg men väljer att sova vidare istället. Jag tycker om att ha staden nästan för mig själv och att långsamt vakna till liv igen. Mysigast är det att vara ute riktigt riktigt tidigt en klar sommarmorgon. Förra sommaren (2008) då jag jobbade några hundra meter från där jag bodde och började klockan sju, brukade jag ibland springa redan vid fem. Då var man definitivt ensam och även om det kändes motigt när man klev upp ur sängen var man alltid så lycklig efteråt. Fascinerande vad löpning och morgonnaturen kan påverka.

15 kommentarer:

River sa...

Du trampade mig på tårna ;) Haha, skojade bara tjejen! Ses snart!

Andréa sa...

hehe :) vadå gör vi? har jag missat nåt eller? :)

Fitnesscoachen sa...

:) Hehehe, rolig parentes i början!

Anna (Orka mera) sa...

ÅÅÅ vilken bra start på dagen! Underbart!

MarathonMia sa...

Visst handlar det bara om att komma upp ur sängen och i kläderna - för när man väl är ute är det ju ljuvligt! Ingen idé att vänta på motivationen - den kommer!

Lena sa...

Jag håller med, löpning på morognen är underbart. Man blir liksom lycklig hela dagen.

Agnes sa...

Äter du frukost innan du tar ett pass på morgonen eller hur gör du? Jag orkar knappt springa till skolan(500 meter) utan mat i magen, visserligen då stressad språngmarsch men ändå. Körde ett tag med ett glas vatten och en frukt innan jag gav mig iväg på morgonen och det funkade halva rundan, sen blev jag så hungrig att det inte var kul. Har du något tips?

River sa...

men snart. om en vecka eller tre? det är ju snart :)

Snorkkis sa...

Verkligen en kanon-start! I morse var jag dock sådär förfasligt trött, men man vaknade ju till till slut.

Förresten, när skulle du komma till Stockholm?

Fröken A sa...

Du skall bara veta hur mycket löpninginspiration som du ger! Toppenbra blogg!!

Andréa sa...

madde: visst var det :)

anna: jepp, perfekt!

mia: ja nio gånger av tio är det ju faktiskt underbart!

lena: ja faktiskt!

agnes: Vid pass som dagens äter jag inget innan men då håller jag även intensiteten väldigt låg. Jag springer heller inte utan mat i magen mer än max ett par gånger i veckan (oftast inte alls). Lite av syftet med dessa pass är att lära kroppen att använda fett som energi (och på så sätt spara på kolhydraterna) vilekt ju är en fördel under längre lopp. Ju bättre kroppen är på att använda fett som bränsle desto längre räcker kolhydratlagren (som i jämförelse är väldigt små och endast räcker upp till runt 90min och upp till max 2h) vilket i slutändan leder till att du orkar hålla en högre intensitet under en längre tid (som på tävlingar exempelvis och då främst under lopp som varar längre än 90min)

långpassen fyller lite samma funktion (förutom att du vänjer kroppen och dess leder, ligament och muskler vid att arbeta en längre tid då såklart) och bör ju också springas i ett lägre tempo och med lägre puls. (Sen har man ju ibland sportdryck (som ju innehåller socker bla), geler, bars eller annat med sig vid längre långpass, men ska jag gå in på varför, fördelar och nackdelar etc så blir det en hel föreläsning :D)

men för att detta ska funka måste alltså intensiteten vara låg, är den för hög gör passen snarare mer skada än nytta då träningen blir väldigt nedbrytande.

Så: ska du springa utan mat i magen måste passen vara lågintensiva! :)

emil: aha, du tänker så ;)

snorkkis: i helgen faktiskt! en liten springdate kanske? :)

fröken A: men oj så glad jag blir! :) Tack så jättemycket, det betyder massor!!

Petra sa...

Harligt att vara uppe med tuppen!! Jag haller fullstandigt med dig! Jag vill ocksa ha stan for mig sjalv under en tidig morgonrunda. Och det ger ju san energi for dagen.

mikael sa...

Fick en bok om pulsträning i julklapp.
Det jag inte förstår är hur jag ska lägga upp min träning efter pulszoner.

Vilka dagar ska jag springa på 70, 80, 90 % av maxpuls? Jag får inte in detta i min skalle.
Mina mål är främst 10 km och halvmaran.

Agnes sa...

wow, tack för ditt långa och utförliga svar. Har precis börjat läsa din blogg och tycker den verkar bra, nu steg den ytterliggare i mina ögon! Jag har joggat till och från hela mitt liv, med betoning på "från" de sista åren men nu är jag på gång och det känns riktigt bra att träna igen. Har tänkt att det ska bli lite mer fokuserat och målmedvetet än jag tränat tidigare, tror din blogg kan bli en bra inspirationskälla och kunskapskälla vad det verkar. Tack än en gång!

Petra sa...

Kanon, vilken rivstart på dagen :) Härligt jobbat!