Termometern vidade sju miusgrader. Ja! var det första jag tänkte. Jag gillar att springa i kyla, jag älskar vinter när det är riktig vinter. Bara ett tjockt lager snö som fattas, men man kan inte få allt. På med många lager kläder och ut i en sovande stad. Enligt plan 10km morgonjogg, resultatet 12km lycka. Förutom isvindarna rakt i ansiktet på hemvägen helt underbart. Ibland får man bortse från vad som är optimalt* och bara lyssna på hjärtat.
*Jag anser att 12km är i längsta laget att springa utan mat i magen. Även om pulsen ligger runt (och helst under) 70% gör jag nästan mig själv en otjänst. Men som sagt, ibland får känslan vinna över förnuftet.
6 kommentarer:
Jag blir så glad av att läsa dina inlägg. Både i går och idag, du beskriver löpning när den är som bäst. Tänk att något som ska vara jobbigt kan vara så rogivande. Och jag håller med dig om att 12k på fastande mage är i längta laget. Jag har så svårt att förstå hur man kan springa långpass på tom mage. Ha en bra dag och tack för ditt fina inlägg, jag fick en bra start på min dag!
Mysigt! Det där låter perfa. Sthlm vinne rigen - vi har massor av snö ( med sthlmsmått mätt) Håller med dig om gränsen där vid tio, men va fasen- om det bara är ibland så funkar det ju med längre. Träningslycka slår allt! Kram!
Kärlek. Min buff drogs upp över ansiktet när jag tog emot de isande vindarna på Västerbron.
Jag skickar ner lite snö till dig - vi börjar få en ansenlig mängd!
Ååååh, vad härligt det lät! Håller med Anna, jag blir också så himla glad och peppad av att läsa dina peppiga löpinlägg!
tack! vad gulliga ni är!!
och jag får väl helt enkelt se till att komma till östsidan ist.. :)
Älskar det också och längtar tills jag får göra det i hembyn, ska mäta hur lång byn är på löparskor. Ibland får man låta känslan styra, det mår nog kroppen bra av ibland :).
Skicka en kommentar