NEJ!

Vaknade tidigt i morse med antydan till förkylning i kroppen. Det kan inte hända nu, det får inte hända nu. Kravlade mig upp och tog mig bort till World Class city där jag skulle få följa med BBC-deltagaren Erika på ett cykelpass. Osmart? Kanske, men jag kände att det nog skulle funka bara jag tog det lite lugnt. Det gjorde jag också. Väldigt lugnt. Vet inte om det var fel på klockan men pulsen var sjukt låg hela tiden. (Har inte kollat genomsnittet och klockan ligger långt bort och jag är för lat för att hömta den) Det var i vilket fall som helst ett helt ok pass förutom att jag irriterade mig på att han (instruktören alltså) envisades med att kolla ner i marken nästan hela tiden, plus att han körde jumps på fyror. Ogilla! Helt ok musik dock och jag hade ju trevligt sällskap så förkylningssymptomen försvann rätt fort.

Efter pass och dusch gick vi vidare för frukost på cafét intill. Lite träningsprat och en allmänt trevlig stund innan det var dags att bege sig hem. Då kom den. Tröttheten alltså. Var nära att somna på vagnen och orkade knappt gå av för att gå sista biten hem. Väl hemma stupade jag ner i sängen och sov tills den dumma telefonen ringde. Nu känner jag mig både piggare och inte alls förkyld nästan. Men jag ska vila lite till innan det är dags att jobba ikväll. Regnet öser ner utanför och jag är allmänt deppig av olika anledningar så det passar bra. Sen vaknar vi och tar nya tag!