Häng med runt Göteborg

Igår sprang jag alltså det längsta jag någonsin gjort. Hittills. Om lite mindre än 3 veckor ska jag springa 42,2km (eller 42 195m för att vara exakt). Det blir nog roligt. Men ont ont i benen. Fast det glömmer man ju så fort. Igår var det både roligt, underbart, segt och lite ont på slutet. Lite varmt också föresten. Och kissnödigt. Men mest roligt.

Det hela började med att jag sprang ca 500m, insåg att jag glömt ta astmamedicinen, vände och sprang hem igen. Inhalerade lite och gjorde ett nytt försök. Motvind. Massor av motvind redan från början. Kul att första dryga milen går åt detta håll tänkte jag men slog sen bort tankarna på detta och koncentrerade mig på här och nu. Sprang förbi Mr yoga och fortsatte en bit länge ett av mina vanlig springstråk. Tog sedan en annorlunda väg, kom såsmåningom upp på Götaälvbron (Varför kan man inte få springa den från detta hållet istället? Mycket lättare) och förundrades över att det kändes så lätt trots kraftig sidvind.

Svängde till vänster och sprang Lindholmsallén fram. Förbi mitt gamla jobb som numera är Sportlife. Kikade in lite medans jag sprang och konstaterade att de förfulat de snygga vägghyllorna genom att ställa upp vattenflaskor och fula gula pulverhinkar.

Efter springningen ägnade jag resten av dagen till att fota och filma under vårt yogakonvent. Körde även lite "Hot yoga" som avslutning. Vilken underbar grej! Kände mig smidig som en katt och vill göra igen!!

Fortsatte trotsa motvinden som blev allt värre ju närmre vattnet jag kom. När jag sprang längs Eriksbergskajen tog jag mig nästan inte framåt. Bet ihop och bestämde mig för att inte bli arg. Åt lite enrgibar och njöt av den vackra vyn. Så typiskt Göteborgsk.

Vek av från vattnet en stund för att slippa lite vind. Hjälpte inte jättemycket men kanske lite. Kom såsmåningom upp på älvsborgsbron och fick gåshud av allt det vackra. Utsiken ända ut till havs och en smak av sommar. Kraftig sidovind från höger gjorde att jag fick koncentrera mig på att springa rakt.

Fortsatte ner, runt och fram till Röda sten. Där var jag tvungen att ta lite kisspaus (i buskarna) innan jag fortsatte på den mysiga gång/cykelbanan längs vattnet. Kom fram till Nya varvet där jag valde att svänga tillbaks mot majorna och förbi slottskogsvallen (bara en vecka tills vi står där). In en kortis i slottsskogen, nedför Linnégatan och sedan gamla hederliga allén fram till Gamla Ullevi (som numera egentligen är nya) och lite senare Nya Ullevi (som numera egentligen är gamla). Fortsatte längs en av mina standardrundor längs delsjövägen och genom kålltorp. När jag sprungit upp för sista, vanligtvis lite småsega backen som nu var väldans seg, visade klockan drygt 31km och en kollega kom körandes i sin bil och hejade på. Gav mig lite sista energi och jag tog en liten omväg hem. Kollade klockan när jag var hemma och insåg att den bara visade dryga 33km. Enligt schema var det fullt tillräckligt, men enligt mig inte riktigt godkänt. Tog därför en extrasväng runt några kvarter och landade på prick 34km utanför min port.

Lite småöm i knäna och sjukt törstig (måste investera i en camelback, mina små vätskebälteflaskor räcker inte till vid sådana här pass!) men annars vid gott mod. Blev förvånad men nöjd när jag såg att mitt genomsnittstempo hamnade på 5:29 min/km. Trodde det skulle hamna närmare 6 min/km med tankte på motvinden de första 12-13 kilometrarna och hur segt och stumt det kändes på slutet.

Härligt! Bara 8km till. 9sek snabbare per kilomter. Kan nog kanske gå..