Lite mer vårrus till folket

Idag blir det till att vässa armbågarna och öva fram en lagom ond blick. Ikväll ska det nämligen springas vårrus tillsammans med 5 snygga tjejer från världens bästa Active!

På vårruset är gemenskapen och att alla kan vara med grejen. Inte ens någon tidtagning finns, utan den får man sköta själv. Jag tycker sånt är bra. Om det får fler människor att röra på sig, att inse att träning, och framförallt löpning, får dig att må så mycket bättre, vill jag absolut vara med och stödja detta. Problemet är att för en tävlingsmänniska som mig kan det lätt bli lite jobbigt att kryssa fram mellan tjejer/kvinnor/damer/tanter som grovt överskattat sin förmåga och ställt sig i första startled. Eller, inte lite jobbigt. Sjukt frustrerande stämmer bättre. Men det är bara att gå in med inställningen att man springer för att det är kul. Att man tar det lite lugnt och njuter av solen (som ska skina! bort bort med regnet!), slottsskogen, ljudet av tusentals fötter mot asfalten och alla härligt tunga andetag runt omkring.

(Sen går det ju inte att förneka att jag helst vill slå förra årets tid. Även om jag går in med inställningen att ta det lugnt och jag är medveten om att jag nog var i bättre form för korta lopp vid samma tid förra året och att det kan bli grymt svårt att slå 20:03, finns ändå viljan där. Jag vet att när jag väl står på startlinjen kommer adrenalinet fylla hela min kropp och jag kommer ha sjukt stor prestationsångest. Som vanligt. Men det är det som är det roliga på nåt konstigt sätt.)