lördag 27 september 2008

It´s over

Lidingöloppet alltså. Den här gången var det inte lika kul.. mer en plåga från början till slut.. Jag vill inte klaga och skylla på något, men jag hade ont i magen, håll, krampkänning i vänster baksida rätt tidigt in i loppet och ont i vänster trampdyna. MEN! Jag slog min gamla tid med över 10min! Jag sprang in under 2:50 vilket var något slags mål.. Lite kul hade det väl såklart varit att komma in under 2:45, men det får jag väl ta nästa år. Jag hade väldigt jämna miltider: 1:a gick på strax under 57min, 2:a på runt 55min och 3:e på drygt 56min trots att jag gick i abborrbacken och backen efter golfbanan! Fattar inte riktigt hur det kan ha gått till, men på något sätt gick det visst. Kanske lite beroende på att jag lyckades plocka fram några sista krafter till en spurt. Det är min starka sida (förutom nedförsbackarna, där är jag ruskigt snabb), hur trött jag än är har jag ändå några sista spurtkrafter. Man kan ju tycka att jag borde använda mig av de krafterna tidigare under loppet, typ i abborrbacken och springa istället för att gå, men det går inte! De där sista krafterna går bara att plocka fram till att använda till en spurt!

Under loppets gång frågade jag mig själv ett stort antal gånger varför jag utsätter mig för sånt här. Att frivilligt genomlida hur lång tid som helst med mer eller mindre smärta! Jag försökte tänka på Sofys mantra "Smärtan är min vän" och lite funkade det faktiskt. Försökte även tänka på mitt eget mantra: Jag är bra, jag är stark och jag kan när det var som hemskast.. Och på något sätt kom jag ju i mål. På en tid mycket bättre än förra året och på en tid som jag åtminstone kan vara liite nöjd med. Men usch vad slut jag var när jag kom i mål. Jag hyperventilerade nästan och det var inte långt ifrån att det kom några tårar.. Hade så sjukt ont i ryggen att jag knappt kunde gå upprätt.. Varför vet jag inte, men nu känns det iallafall mycket bättre.

Som tur är kommer jag snart att glömma all smärta (jag har redan glömt det mesta) och börja längta tills nästa år! Jag har även börjat gå från nöjd till lite pyttelite missnöjd och konstaterat att det bara är att träna hårdare! Sån är jag :D

Ps: Läste att Anna hade sett en skymt av mig! Jag spanade men lyckades inte få syn på henne. Synd, det hade varit trevligt att få säga hej!

Ps igen: Det är väl inte mer än rätt att jag talar om vad Martin sprang på.. Jag fattar inte hur han kan vara så snabb!! Han förbättrade sig med 20min och sprang in på precis under 2:19, endast 4min(!) från den manliga medaljtiden.. (Den kvinnliga medaljtiden ligger föresten på lite väl höga 2:38, kanske något att kämpa mot nästa år..)

17 kommentarer:

Sofy sa...

Grattis vännen! Bra pressat idag! Det är ju så, du måste ha nåt att klå nästa år. Tror att såna där tömningar gör en lite matt och liksom "jahaig" även när det är en bra tid, det är min filosofi.

Kul att jag fick vara med dig idag, du kommer säkert följa mig i morgon!

Kram

Anna (Orka mera) sa...

Tråkigt med alla krämpor, men du gjorde i alla fall en JÄTTEBRA tid. Du slog ju ditt gamla pb med hur mycket som helst :)

Håller med att det var trist att vi inte kunde säga hej! Men ville inte lämna min plats i den evighetslånga bajamajakön. Men vi ses kanske nästa år? :)

Kram på dig!

BETSY sa...

Brukar titta in här ibland och bli lite inspirerad :) och du fortsätter att inspirera! Va grym du är. Grattis till nya tiden!

Anonym sa...

Grattis! Det var ju en jätte bra tid, du ska vara stolt. Du vet ju med dig att förutsättningarna inte var de bästa, och ändå kom du in på en strålande tid! Försök att tänka så, det kanske inte är det lättaste. Men ibland timar man helt enkelt inte formen eller förutsättningarna. You go girl! ;)

Susanna sa...

Starkt av dig att kämpa dig igenom smärtan så länge, och så häftigt att vara så nära medaljtiden. Tycker inte du kan vara annat än nöjd med det, och vilken förbättring sen! Ska vi cykla ihop imorgon? Och hinner du göra det till en träningsdag och käka frukost nånstans och sedan hänga med till Almedal för lite cirkelträning 11.30? Eller det kanske är lite för ambitiöst två dagar efter loppet?

Cizzi sa...

Kanonbra jobbat!! =)

Karin sa...

Jättebra jobbat Andréa! Jobbigt att du hade ont, men riktigt starkt av dig att ändå fortsätta och sätta nytt PB! Du är ju riktigt nära en silvermedalj!

Anonym sa...

Grattis! Grymt jobbat! En liten fråga bara, vad menas med den kvinnliga medaljtiden på 2.39? Bästa tjej sprang ju på 1.53.... ha det bra nu, lycka till med träningen!
mvh, Milla

Unknown sa...

Trist att beöva ha ont, men kanonbra sprunget ändå, grattis! Så nära medaljen också, nästa år lever den farligt! :)

Löpning & Livet sa...

Tack för era snälla ord, de värmer!

Betsy: Välkommen hit!

Ang medaljtiden så är det så att de tjejer som springer under 2:39 (för killar 2:15) får ytterligare en medalj.. en lite finare silvermedalj :)

Anonym sa...

jag är lite inne på sofys linje, vilken match du gick mot banan fastän du hade ont och inget kändes speciellt bra. Tror du kommer att landa ännu mer i din prestation om någon dag!
Superbra kämpat!

Terese sa...

GRATTIS! Toppenbra jobbat.

Erika sa...

Grattis grattis!
Du bara slår dina gamla tider, en tid efter en annan :)
Kram!

Löpning & Livet sa...

tack igen tejer!

Felicitas sa...

Riktigt härligt jobbat, du är så himla grym!!!

Villa Carl Larsson sa...

Du är ju bäst :) Hihi 10 min??!! Fantastisk prestation trots så mycket motgångar. Great!!!

Löpning & Livet sa...

felicitas: tack de samma!!

jozan: jo.. jag får väl vara åtminstone lite glad och nökd då ;)