fredag 12 september 2008

Ett dåligt och ett bra

Jaha. Kroppen vill tydligen inte springa fort igår, inte viljan heller för den delen. Iallafall inte tillräckligt mycket. 2,5km låter ju lätt som en plätt men igår var det låångt och seegt. Jag hade sträcka 3 och var inte så smart att jag fortsatte uppvärmningen utan stod mest och väntade på min tur och blev kall.

Fort iväg på stela och ovilliga ben men med ett ok tempo. Efter något som kändes som en halv evighet skymtade jag en skylt långt där borta. Jag vet inte vad jag hade väntat mig att det skulle stå på den, men nog trodde jag att jag hade sprungit längre än 1km! Kollade klockan som stod på 4:20 ungefär och tänkte att det var ok. Sen måste något ha hänt med både kroppen och viljan för nästa gång jag kollade klockan (såg inga fler km-skyltar, tror inte det fanns några fler) stod klockan på drygt 9:30 och det var en bra bit kvar till mål.

Det var mentalt jobbigt att inte ha någon draghjälp! Jag sprang visserligen ikapp och förbi en hel del, men det var glest mellan oss och det kändes så sjukt segt!! Tillslut närmade jag mig äntligen målet och försökte mig en spurt, men det gick inget vidare, orkade inte öka förän precis på upploppet. Klockan stannade någonstans strax efter 11:45 minuter, vilket ger en pace på 4:42.

När jag kom hem var det första jag fick höra: "Nästan 12 minuter, nej det var ju inte så bra" Haha, vilket stöd :D Men det gör inget, det var ju inte bra. Inte mycket snabbare än tjejmilen och midnattsloppet som var 4 gånger så långt!

Jaja, tur att army training stod på schemat efteråt så att jag fick ut min ilska! Spytrött med en gainer plaskande i magen och en banan halvvägs upp i halsen tog jag mig igenom passet. Hade pulsklockan på mig och den visade vad jag trodde, pulsen var hög mest hela tiden, även fast det var mest fokus på styrka och inte lika mycket på konditionen. Maxnotering på 89%. Är det inte härligt så säg?

5 kommentarer:

Susanna sa...

Och jag vill väldigt gärna testa på armyträningen... om jag vågar :)

Löpning & Livet sa...

Susanna: Klart du vågar!

ingy sa...

haha, ja vilket stöd du fick..! ;)
Vad duktig du är! Springa är det tråkigaste jag vet. ;) Men ack vad jag borde göra det. Blir iaf spinning eller power på lördag. Idag är jag bakis så jag klänner inte för det direkt. Hoppas jag mår bättre imorrn. ;)

Tack tack! Läskigt men jävligt kul! :D

Felicitas sa...

Jag tycker att Sats också borde börja med såndär Army training eller liknande! :)

Löpning & Livet sa...

ingy: många tror det, men sen när de provat (i sin egen takt!) brukar de allra flesta inse tjusingen och fastna! Börja med korta sträckor, ta det lugnt och variera jogg med gång till en början. Vips så kan du jogga hela sträckan, då kan du förlänga sträckan något och så småningom även öka tempot. Kör hårt! :)

felicitas: ja det är helt underbart jobbigt och kul!