Jag är stressad och har miljoner saker att göra idag, men en liten kort glädjerapport om morgonens löpning hinner jag med;
Sol, fågelkvitter (fast det hörde jag inte så mycket av eftersom jag hade musik i öronen) och lätta ben. Så kan alltihop sammanfattas. Gav mig ut strax efter halv åtta med ambitionen att strunta i puls, hastighet och andra kontrollbehov jag har och bara låta benen välja fart. Och äntligen känns kroppen lite mer normal! 8,5km morgonlöpning i 5:40-fart, helt lagom. Kanske något hög genomsnittspuls för att vara lättdistans, men astmamedicinen påverkar ju som sagt en hel del.
Glad, nöjd och lycklig!
Stressen stoppar vi undan nånstans långt bak i medvetandet.
6 kommentarer:
låter underbart :) längtar också efter träning.
Det låter härligt, jag hade oxå tänkt springa i kväll men det blev ändrade planer.
Härligt när det känns att man får gensvar av kroppen!
Härligt! Tror du inte att den höga puslen beror på BBC i lördags?
ann-sofie: hoppas du kan få komma igång snart!
helena: en annan dag då kanske? :)
snorkfröken: visst är det!!
magdalena: nja.. brukar inte märka av sånt så mkt och sen vilade jag ju hela dan igår så det var nog mest medicinen.. den höjer hjärtfrekvensen rätt rejält.. fast 77% är ju inte så farligt högt heller..
Skönt med ett pass innan jobbet!
Jag hinner aldrig på morgonen.
Hoppas du är mindre stressad idag :)
Jag sprang igår också men på kvällen! Benen mår bättre nu.
* kram *
Skicka en kommentar