torsdag 9 april 2009

En erfarenhet rikare

Men jag kände mig ju så pigg under löpningen i förmiddags. Och det är ju totalt bara en knapp deciliter blod som tappats ut från min kropp. Inte trodde jag att det skulle påverka så mycket.

Armydags igen. Konditionsfokus, det vill säga spyjobbigt i princip från början till slut. Om vi har tur kan man få någon viloövning som klättrande planka eller pushups emellanåt.

Jag kände redan från det första steget att jag inte hade lika mycket krafter som vanligt. Tänkte att det antagligen berodde på att jag ätit lite dåligt under dagen och tackade mig själv för att jag laddat flaskan med sportdryck istället för vatten. Bet ihop och gjorde mitt bästa som vanligt. (Ok, någon gång då coh då kanske jag har fuskat. Men bara lite! :P) Blev sjukt trött men tvingade mig att fortsätta.

På slutet skulle vi köra en tävling som finalövning. Tävlingar är till för att vinnas, eller åtminstone för att man inte ska ge sig förän man dör. (Typ) Den här tävlingen går till så att man är två och två i ett lag. Alla står på ett led mitt emot varandra och den man är i samma lag som står mittemot. Sen börjar ena ledet med en jobbig övning (upphopp, höga-knä-hopp, höga-knä-sprint-löpning etc) medan andra ledet "vilar" (pushups, jogg, situps etc). När någon i ledet inte orkar mer och ger sig är det det motsatta ledets tur. Och så fortsätter det i en halv evighet.

Jag gav mig inte. Jag körde på tills jag (nästan) stupade bokstavligt talat. Helt plötsligt blev jag totalyr, lätt illamående, tappade helt uppfattning om tid och rum och kände mig minst sagt konstig. Så jag satte mig ner med huvudet mellan benen. Det var nog bra. Lite jobbigt att svimma och ställa till med en scen va? :)

Trodde inte att en såpass liten blodförlust kunde påverka så mycket. Det hade den kanske inte gjort ensam heller i och för sig. Men i kombination av ett för lågt energiintag, ett redan avverkat pass tidigare under dagen och spyjobbig army blev det kanske lite mycket? Jaja, nu mår jag bra igen och är en erfarenhet rikare. Och förutom illamåendet var det en ganska häftig känsla. Om än annorlunda :)

3 kommentarer:

Susanna sa...

Häftig känsla? Haha, droger nästa kanske ;)
Intressant att det kan påverka så. Hoppas du får dina järntabletter snart!
Efter min marathondröm är jag förresten lite sugen på att börja springa efter typ femtimmars programmet i sommar och sen springa ett marathon själv någon gång i höst. Jag vill ju liksom göra det för den mentala resa i så fall, och såklart också för att ha lyckats göra det. I så fall ska jag placera ut dig i skogen som vätskekontroll haha!

Andréa sa...

haha.. nä, jag håller mig nog till träningsdrogen (och vin/drinkdrogen ibland) :)

Tycker jag absolut du ska göra! jag kan va både vätskekontroll och sällskap!

Snorkfröken S sa...

Jag blev utmattad av att bara läsa inlägget. Lät tufft!