Lite dåligt, men ändå bra

Ibland är jag lite osmart. Eller rättare sagt; jag tänker inte riktigt. Eller jo det gör jag nog egentligen. Jag är och var fullt medveten om att backträning kanske inte är helt optimalt dagen efter ett långlångpass. Det visste jag både när jag planerad in det och när jag gav mig iväg idag. Ändå kunde jag inte låt bli att bli lite sur över att själva backintervallerna var sjukt sega idag. Jag har så mycket vilja att det ibland blir lite dåligt. Jag vill så gärna och jag gör oftast. Min vilja och min envishet är min stora styrka, men ibland blir de också mitt fall.

Nåja. SÅ himla dåligt gick det faktiskt inte. Jag fick sällskap även idag, nu i form av en kollega från gymmet. Vi sprang närmsta vägen till skatås och väl där bort till min backträningsbacke. Uppjoggen kändes oväntat bra trots allt, även om monsterbackarna kändes segsega.

Superbenen!

När jag planerade passet hade jag 10 intervaller i halva backen, dvs 10 x 150m., som mål Väl där reviderade jag planen till att allt över 5 intervaller är bra. Det blev åtta segsega stycken till slut. Mycket mjölksyra men faktiskt ganska jämna tider. Trots allt är jag ganska nöjd. Vi sprang ungefär samma väg hem och totalt blev det 13,2km, vilket betyder drygt 75km totalt för mig den här veckan. Rekord för i år/den här säsongen. Sweet!