onsdag 26 augusti 2009

Det är visst inte meningen..

..att jag ska bli ultralöpare just nu. Först gick det såhär med det första försöket och nu går även den andra chansen åt skogen. På fredag springs det 6h lopp för barnens skull i slottsskogen och jag hade planerat att vara med. Men nu har jag insett att det inte kommer att funka. Det finns många olika anledningar, men den främsta är att kroppen inte känns riktigt hundra. Dels har jag små förkylningssymtom och dels lite ont i ena höften. Det fungerar att träna på lite lugnt, men är kanske lite onödigt att utsätta kroppen för en såpass stor ansträngining som 6h löpning faktiskt är. Att hålla mig frisk och skadefri och därmed kunna träna på enligt plan fram till lidingö känns faktiskt viktigare.

Förutom de fysiska hindren finns lite andra småanledningar och tillsammans betyder de att det helt enkelt inte är någon bra tidpunkt att bli ultralöpare just. nu. Men det kommer fler chanser, både i form av tidslopp och egna utflykter. För jag vill verkligen testa på att springa mer än ett marathon. Jag vill känna hur det känns, både fysiskt och mentalt. Jag har absolut inga ambitioner om att bli lika cool som Mia och springa över 16 mil, men att klara av åtminstone 5-6 mil skulle kännas bra.

Istället för att springa jättelångt kommer jag spendera resten av veckans träningstimmar på yoga/body balance, stretch kanske ett eller anant kort lättdistanspass och lite lätta löpfunktionella styrkeövingar. Om förkylningssymtomen stannar vid symtom och inte blir nåt mer såklart.

Det sjuka med allt det här är att jag känner mig dålig som inte fullföljer mina planer. Även fast jag alltid utgår från mig själv, har mina prestationer i fokus och väljer att göra det jag vill kan jag inte låta bli att känna mig lite misslyckad. Jag vet att det är helt sjukt att känna så. Att lägga så stort del av sin tid på träning som jag gör är det inte många "normla" människor som gör och när jag berättar att jag springer lopp och till och med har sprungit ett marathon blir folk superimponerade. Men när man "lever" i träningsbloggvärden känns inte detta som några stora grejer. Jag får ibland känslan av att det är en slags outtalad tävling om vem som kan göra de galnaste/coolaste/värsta sakerna. Och hur mycket jag än intalar mig att jag inte bryr mig om detta och vet att jag är bra som jag är och gör det jag själv vill så kan jag inte låta bli att påverkas. Och det skrämmer mig.

Jag är bra, jag är stark och kan. Jag har mina egna mål, min egen plan för hur jag tar mig dit och mitt eget upplägg för hur jag presterar optimalt. Och det är fullständigt tillräckligt!

Och ultralöpare kommer jag bli förr eller senare ändå. För att jag vill det, inte för att många andra är det (även om dessa andra självklart har inspirerat mig att vilja!).

(Var bara tvungen att övertyga mig själv lite extra att om att jag inte alls är sämre än någon annan bara för att mina planer går i stöpet.)

20 kommentarer:

Mia sa...

Jag ar valdigt imponerad av dina prestationer och blir mycket inspirerad! Sa var lite snall mot dig sjalv :-).

Träningsglädje sa...

jag tror man gör bloggvärlden till den tävling man vill. kan ju jämföras med hur det var i skolan: högst betyg var bäst (utan att vara nörd). vissa tog det som en tävling och mådde dåligt av pressen, andra inte. eller så kan det jämföras med att köpa de hetaste grejerna. vissa måste ha det senaste för att känna sig bra, och ser det som en tävling, medan andra inte gör det. tror att det bästa är att tänka utanför den bubbla man alltförlätt stänger in sig i. våga sluta jämföra. du är bra på det du gör. du är unik. du är ingen annan och ingen annan jämför dig heller. just let go! :) njut av att du är grym på det du gör. grym kostrådgivare, grym marathonlöpare, grym vän, grym boot campare och grym på en massa annat. :)

Madde sa...

Det betyder alltså att du kan köra 12 h nästa helg istället? Den 5e... :)

Emliscious sa...

du kommer bli en ultralöpare till slut, så länge det är vad du vill
tillsvidare är du iaf en ultrabrabloggar! =)
och jag är impad av dina distanser och tider redan!!
gillar ny bannern- hur gör man kollage så där med bilder!? teach me please =)

Malin sa...

Du kommer att springa den där första ultradistansen en dag. Just nu är du ju bara klok som avstår! Tänk om det skulle leda till att du inte kan springa Lidingöloppet sen. Du gör helt rätt. Jag förstår hur du tänker samtidigt, men det är precis som Träningsglädje skriver. Vi påverkas för mycket av bloggvärlden och våra egna föreställningar om vad som är en prestation, vad som är långt, tufft, hårt osv. Innerst inne så vet du att du kan och kommer att springa den där ultradistansen. Du behöver inte bevisa det för någon. Det räcker med att du vet om att du kan göra det!

Anna sa...

Jag måste bara få skriva att jag tycket att du är så jäkla bra Andréa. Inte nog med att du lyssnar på din kropp och dina känslor, du vågar uttala det som jag tror många kan känna i bloggvärlden ibland. För det är väl klart det är så. Vi triggar och peppar varandra till att klara de mål vi har satt upp vilket är underbart MEN det finns ju faktiskt en baksida också. Vi lyssnar inte på våra kroppar och på vad huvudet säger, vi vill visa, vi vill prestera det vi satt upp att göra. När jag får sådana känslor brukar jag tänka "kom igen Anna, du är ingen jävla elit, du gör detta för att det är kul". Så Andréa, ta det lugnt. Det kommer fler lopp och var nöjd med att du är den du är och att du precis blivit lite av min idol. KRAM

marathonjohan sa...

Synd! Men bra att du lyssnar på kroppen m.m. och inte gör nåt dumt så att du blir sjuk eller så.

Anna (Orka mera) sa...

Du känner din kropp bäst och vad den behöver, låt aldrig andra påverka dig att fatta fel beslut. Lita på din egen magkänsla och gör det som känns bäst för dig. Du är grym även fast du inte ultrat ännu. Och du kommer att göra en strålande insats på Lidingöloppet! Kramis

Josefine sa...

Bra sagt! Förstår du då hur enastående dina prestationer framstår när man är vanlig liten bloggläsare? Men du inspirerar verkligen, fortsätt med det!

JL sa...

kl 19.15 @ Frölunda är en bra chans att köra BB imorn.. å vill du dessutom värma upp innan så är Best Of RPM 17.40 på Lindholmen en bra plan, du kan tom få åka mellan.. ;)
/J

Petra sa...

Jag haller med dig i mycket! Jag har standigt en massa forvantningar pa mig sjalv - det ar mal, krav och prestationer som ska fyllas. Nar jag pratar med mina vanner som ar allt ifran icke-tranande till mer sporadiskt 2-ganger-i-veckan-tranande, sa tycker de sa klart att det ar jatteknappt. Men jag ar medveten om att jar sjalv satt mig in i det och det ar en del faktorer som piskar upp det hela (bloggande, Garmin, tavlingar, etc). Men an sa lange tycker jag bara det ar kul. Om det ar mojligt - jag vet inte hur - sa maste man nagonstans hitta balans mellan alla krav pa sig sjalv och vad som ar realistiskt. Du tranar ju faktiskt GRYMT mycket och gor loppass som manga [valtranade lopare] aldrig ens skulle dromma om. Sa fran en bloggkompis till en annan sa tycker jag du kan vara valdigt stolt over dig sjalv!! Du inspirerar och ar superbra!

Therese sa...

shit vad du satte fingret på nåt som jag gått och grunnat lite på då och då den senaste tiden! det är liksom så lätt att rusa iväg och sätta målen för högt för att man vill så himla mycket, och då blir bloggvärlden ytterligare bränsle i den hetsen. "alla andra" gör ju så himla coola saker, och man blir så sugen på att göra samma sak. Och det är lätt att känna sig misslyckad ibland när man jämför, trots att man vet att man inte ska jämföra för att alla har sina egna förutsättningar. jämförelsen blir dock bara så mkt lättare när man har massa grymma träningsbloggar att följa, med människor som gör fantastiska prestationer.

jag tror du gör ett klokt val som inte springer 6timmars i morgon. men du kanske ska ta ett av dina eventuella lättdistanspass på banan i slottsskogen ändå? jag tänkte köra på den där grejen med att hyra ett chip för 100kr och springa så långt jag känner för, så snabbt jag har lust. antingen lördagförmiddag, eller söndagförmidag. häng på vet jag! :)

Mikaela Mars sa...

Många har redan sagt bra saker som jag inte behöver upprepa. Jag följer din blogg, uppskattar den riktigt mycket, och inspireras av dig som av många andra.

Precis som Therese säger så sätter du fingret på något som är aktuellt även för mig själv: man dras lite med i andras prestationer, bloggosfären blir en drivkraft till ytterligare prestationer men man måste komma ihåg att man sätter målen för sin egen skull, för att komma längre i träningen men också för att göra träningen kul och stimulerande. Man får byta kurs, mål när man vill och det är inget konstigt med det. Man upptäcker saker om sig själv när man ger sig ut på äventyr, det gäller att utmana sig själv såklart men också att våga lyssna till vad man vill.

När du kan och vill kommer du kunna ultralöpa såklart, och om det inte funkar just nu så är det inget konstigt med det heller! :)

Lena sa...

"Things worth doing, is worth doing well" så heter det ju. Det är roligare att springa 6h när det finns möjligheten att de ska funka bra.

runrunner sa...

Jag älskar bloggvärlden och den inspiration den ger mig är ovärderlig! Men samtidigt finns det en baksida som du nämner. Man får liksom aldrig nog, man blir aldrig nöjd. Det finns alltid någon som är bättre och som tränar mer.

Jag försöker ofta tänka på hur jag sprang för ett år sen och vilken underbar skillnad det är, vilken utveckling jag har haft. Jag vet att jag är grym! Du är också fantastiskt grym! Det vet vi allesammans, men som sagt, nånstans blir det svårt att liksom få nog, att inte ständig vilja springa mer, längre och bättre :D

Andréa sa...

mia: tack! jo, det är det jag försöker vara genom att låta bli..

träningsglädje: absolut. och jag är, som jag skrev, relativt bra på att utgå från mig själv och inte låta mig påverkas överdrivet mycket (även om jag såklart påverkas, men framförallt hittar jag massa inspiration till att göra saker)

men jag tycker fortfarande att det kan bli lite väl hetsigt emellanåt..

madde: haha, nä 12h får nog vänta ett tag ändå :)

emliscious: jag är ju inte så bra på sånt där med kollage jag heller men efter lite mixtrande med photoshop fick jag till nåt halvdant iaf :)

malin: jo det är ju det jag vet egentligen! att det räcker att jag själv vet vad jag vill och vad jag klarar!

anna: tack för stödet!

johan: jo, lidingöloppet är viktigare för mig trots allt..

anna: tack för peppet!

josefine: kul att kunna inspirera!!

jim: åh, vad jag vill!! (men inte kan :()

petra: tack för stödet och berömet!

therese & mikaela: skönt att det inte bara är jag som har dessa tankar!

lena: precis!!

Cykelmygga sa...

Det luriga med bloggvärlden är att vem som helst kan framställa sig själv hur som helst. Bloggvärlden är ingen ram för hur saker och ting ska vara. Jag förstår hur du känner och har valt att inte läsa vissa bloggar eftersom jag känner att de triggar något hos mig som inte känns bra. Att jag känner så inför en viss blogg handlar ju enbart om mig själv och mina känslor. Ordet är fritt, som tur är, men det är också fritt att INTE läsa allt.
Ultralöpning är ingen standard för hur "bra" eller "cool" du är. Det är ju när man börjar placera in sig själv och andra i olika fack som det blir jobbigt. Gör din grej, det tycker jag är coolt:)

/Katarina

Marre sa...

Men äsch då! Det kommer fler tillfällen. Du är ju världsbäst på en massa andra saker i stället i väntan på att bli världsbäst på ultra....

Karin sa...

Hetsen inom bloggvärlden som du beskriver känner inte jag igen. Att hetsa fram mer och mer och se någon som misslyckad, det tror jag inte riktigt finns, utan bara existerar i känslan? Jag tycker snarare att träningsbloggarna (de jag läser iaf) peppar och lyfter fram varandra, lite som "ja men testa, du klarar det också om DU vill".

Och att "misslyckas" eller ställa in, det måste ju också vara OK. Det är ett bra beslut när det inte känns helt hundra. Man ska ju lyssna på sig själv och sin egen kropp, det är ingen som dömer dig för det.

Upp och nergångar är ju en del av livet och av träningen, men det viktigaste är väl att inte fastna i jämförelseträsket, det mår man inte bra av. Du är grym som du är, gör vad DU känner för, inte vad du tror man "ska" göra.

Albatrossen sa...

Oj, du impar på mig iaf! och jag får ågren för att ja inte är så duktig som du. Fast det har jag härmed bestämt att jag inte ska ha - ågren alltså. Du är ju mirakulöst duktig! OCH du verkar ha båda fötterna på jorden - utom då du springer då, självklart. ,-D