tisdag 25 augusti 2009

Armyabstinens och backträning med näradödenupplevelser

Nu har det gått mer än två månader sedan senaste army training-passet och abstinensen blir bara större och större för varje dag. Svagare och svagare blir jag också, det går ju sådär för mig att få till mina styrkepass.. Både coren och benstyrkan (och yogan) har blivit eftersatta under sommaren. Tid, passande pass och kanske lite lathet har bidragit till detta förfall och jag kommer få lida för det när det äntligen är dags för höstens första armypass. Så det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot den 8:e september. Det är så det ska ske, det är då jag ska få veta att jag lever. Om jag överlever.

Något som också hamnat lite i skymundan bland mysjogging och snabbhetsträning är backintervaller. Så idag tog jag tag i detta och i sällskap av Martin styrde jag mot den där äckligt långa backen som känns evighetslång trots att den bara är 300m. 6 gånger upp och ner plus upp och nedjogg. Nästa vecka blir det totalt 8 och veckan därefter 10. Det är ju snart dags för Lidingöloppet och nu ligger fokus på backar och terränglöpning. Alla långpass kommer att förläggas i skatås och backträning tänker jag få in en gång i veckan. Åtminstone nästan alla veckor.

I jämförelse med idag var lördagens uppladdning hur bra som helst..

Idag gick jag upp halv sex. Åt frukost vid sex, promenerade 20min till jobbet hos de söta tanterna och gubbarna, där jag inte kunde sätta mig ner förän kvart i elva. Då åt jag frukost nummer två. Halv tre åt jag en alldeles för energi och näringsfattig lunch på stan och klockan fem sprang vi. Inte mycket till laddning det där. På slutet av nedjoggen var mitt blodsocker så lågt att jag var alldeles snurrig. Jag var seröst rädd för att jag skulle svimma där mitt på vägen och det kändes som om benen inte riktigt lydde mig och som om jag skulle behöva en sockerinjektion. Som tur var överlevde jag hela vägen hem och panikdrack ett stort glas superstark oboy. Jag valde mellan det och gainer men kom, min mentala koma till trots, fram till att det borde vara det (i mitt alldeles för tomma kylskåp/skafferi) som snabbast skulle nå ut i blodådrorna. Några minuter senare kände jag mig lite mer normal och värmde en låda mat (tack gode gud att det fanns en sådan och jag inte skulle vara tvungen att ställa mig och laga mat i det där tillståndet). Nu en timme senare är jag redan hungrig igen. Vadå energiunderskott..

7 kommentarer:

Snorkfröken S sa...

Vad läskigt med sån energibrist! Men bra att du verkar vara på fötter igen. Bra jobbat med backarna; de är sugande de där motluten!

Anna (Orka mera) sa...

Haha, jag har ju tränat army i helgen så det räcker till dig med! Bra jobbat i backarna. Backar är det jag som har abstinens efter!

Erika sa...

Whooops, ta lärdom och gör bättre :)

Erika sa...

Härligt med backintervaller! Men inte bra med blodsockerfall, får inte slarva med maten! =)

Själv var jag ute och mysjoggade sent igår kväll, duggregn, mörker, ett upplyst spår, jag och en älg! Mysigt mao... =)

MarathonMia sa...

Låter som toppenträning inför Lidingö - backar, backar, backar. Vilken underbart söt bild på dig!!

Jag har också Armyabstinens - ser inte ens mina triceps - förfallet är nära...

Vilken anläggning kör du army på - är ni ute någon gång? Jag har en kompis i Göteborg som undrar och jag tipsade om din blogg :)

marathonjohan sa...

Du måste ju äta ordentligt och fylla på depåerna inför fredagens event i Slottsskogen! Att ha maradistansen som mål är nog vettigt som du skrev hos mig! Vi får väl jogga några varv tillsammans i alla fall!

Andréa sa...

snorkfröken: ja, det är så bra att jag (inte) lever som jag lär :)

anna: jag är så himla avis!!

erika: jepp :)

erika: älgar är aldrig kul att möta (fast de är lite söta) :)

mia: armyn körs på active wellness (www.activewellness.se)

johan: nu blir det ju inget ultraspring, men jag ska försöka hinna gå dit nån dag och springa några varv iaf..