söndag 23 augusti 2009

Midnattsloppet 2009

Dagen började som sagt på sämsta sätt genom att jag vaknade med en hemsk känsla i kroppen. En känsla som dock inte hade ett endaste dugg med löpning eller tävling att göra utan med en annan del av livet. Gjorde mitt bästa för att försöka mota undan känslan och fokuserade på dagens första uppgift, flytthjälp. Inte optimalt att utföra sådana aktiviteter samma dag som man ska springa lopp, men jag blev tillfrågad tidigare i veckan och kunde inte med att säga nej. Men jag paxade alla lätta saker. Så blev det också, men även fast jag tog hissen så ofta jag kunde blev det en hel del trappspringande. Det hela gick dock lätt och smidigt och var klart på typ 3 timmar och påverkade nog inte min kropp särskilt mycket. Vad som däremot kan ha påverkat mkig lite negativt var att ätandet under dagen inte blev helt optimalt. Men samtidigt tror jag inte att det har så himla stor betydelse ändå. Jag menar, det var ett kort lopp och jag hann ändå äta ikapp rätt bra sen.

Lite sömn, vila och egen yoga på eftermiddagen och sedan pastapestomiddag innan avfärd. Var i vanlig ordning på plats i god tid, men sen hann jag inte gå på toa innan start iallafall så jag fick springa lite kissnödig. Men det störde mig inte nämnvärt som tur var.



Tävlingsflätorna på plats. (Såhär korta var de förra året.)


Exakt klockan 22 gick starten och ett antal sekunder senare sprang jag över startlinjen med en seg känsla i benen. De tvära svängarna började på direkten och efter 2km var jag redan rejält irriterad på att de inte kunnat fixa en bättre bana. Jag förstår att det påverkar trafik och lokaltrafik en himla massa, men det är ju bara för två-tre små timmar! Varför inte göra en bana runt stan istället? Eller en kortare som springs två varv? Jaja, bara att gilla läget.

Stundtals kändes det ok och jag lyckades hitta något som åtminstone lite kunde liknas vid ett flyt. Men sen dök en tvär kurva upp med trängsel och rejäl fartsänkning som resultat. Flytet borta igen alltså. Mentalt jobbigt att ofta möta löpare som kommit så mycket längre än en själv, men samtidigt inspirerande att få se en skymt av eliten vilket jag fick göra vid ett tillfälle.


Laget (mins två) innan start!


Kilometrarna tickade dock på, om än i en alltför långsam takt och känslan i kroppen blev mer och mer plågsam. Försökte tänka att smärtan är tillfällig och att lungorna inte alls kommer sprängas. Att benen är starka och hjärtat likaså. När den branta backen i Linné kom halvdog jag och samlade på mig lite väl mycket mjölksyra. Tur att den är så kort och att det mest är nedför nu hann jag tänka innan en ny backe dök upp! Den fanns inte med förra året och när jag äntligen var uppe och påväg ner stack det i mina fingrar och kändes allt annat än topp. Men nu är det iallafall slut på svängandet tänkte jag och försökte hitta flyt igen. Men nej då, sån tur kan man ju inte ha. Ytterligare en ändring som medförde ett antal skarpa svängar till innan vi äntligen var ute på Vasagatan. Hörde någon ropa Andréa genom min musik och fick syn på en kollega (Var visst två, men jag såg bara en :) ) och fick lite energi. Vasagatan sluttar svag nedför och jag försökte öka lite. Framme vid avenyn var det bara 1km kvar och jag tänkte påbörja min spurt. Men det ville tydligen inte kroppen för hela avenyn upp var en hemsk plåga och det kändes allt annat än kul. Lovade mig själv att aldrig mer springa millopp. En vänstersväng följt av raksträcka och ytterligare en vänstersväng senare var jag äntligen framme på målraken. Med en pepplåt i öronen försökte jag plocka fram några sista krafter och fick till en halvdan spurt in i mål. Tio minuter senare var jag revanschsugen och funderade på om det kan tänkas finnas något millopp i närheten snart :)

46:23 är absolut ingen dålig tid. För några år sedan hade jag aldrig trott att lilla (nja) jag skulle springa på en sådan tid. Men gränserna tänjs och jag vet att jag kan bättre än så. Helt ärligt har jag nog aldrig riktigt trott på något sub 45. Inte i år. Sub 46 har dock känts som ett realistiskt mål och jag trodde faktiskt jag skulle ha en chans igår. Innan start. När jag började springa och kände känslan i kroppen började jag tvivla starkt. Kanske påverkade det mig lite mentalt och hämmade mig fysiskt. Det kändes lite så. Jag fungerar så. Tänker jag en negativ tanke följs den väldigt, väldigt lätt utav flera och när man är mitt uppe i ett svinjobbigt lopp är det inte bra. Inte bra alls. I kombination med den fruktansvärt knixiga banan kanske det blev mitt fall...


Laget (minus en tjej) efter målgång

Men skam den som ger sig! Det blir fler millopp trots allt. Frågan är bara när?

Det gick föresten bra för alla i laget och de flesta var jättenöjda. Eller ja, alla var nöjda utom jag, precis som vanligt alltså :) Snabbast var Thomas (trea från vänster på nedersta bilden) med 39:16, tätt följt av Martin (längst till höger på nedersta bilden) med 39:29. Jag kom 3:a i mitt lag. 99:a totalt i damklassen. Najs att komma under 100!

18 kommentarer:

Malin sa...

Jag måste erkänna att jag också fick blodad tand för milslopp nu efter Blodomloppet.. Trodde att jag var en inbiten långditansare! :) Men tydligen inte! Säger som du, det blir definitivt fler milslopp...

Deppa inte. Tiden är jätte bra!

Anthon recenserar sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Makena sa...

Bra jobbat! jag är iaf superimpad av tiden, speciellt med tanke på att du hade en sån seg känsla och allt. Även peppande läsning för mig som ska springa Tjejmilen på söndag! :)

Petra sa...

Fantastiskt bra jobbat, tycker jag! Din blogg inspirerar mig som just kommit igång med löpning.

Cicci sa...

Ja deppa inte, bra tid ju! Härligt jobbat =)

Sara Johansson sa...

Tack för din kommentar, grattis själv! Då slog du tíden från förra året !! GRYMT! Banan var sjukt svår, alldeles för mycket svängar, man tappade allt flyt =/ Men men, nu laddar jag om inför tjejmilen i Stockholm!

Annika sa...

Åh jag tycker ju att det låter sjukt snabbt i mina öron! Jag satt på Avenyn och spanade. Såg en tjej i flätor som jag tänkte att det kunde vara du... och nu när jag såg att du faktiskt hade flätor så är jag rätt övertygad om att så var fallet :) Jag hejade på inombords iaf!

Erika sa...

Jag hittade ett nytt lopp för oss att springa, så frågan är nu inte när utan är du på?!? ;-)
(du har fått mail =))

Andréa sa...

malin: jo, jag kan bättre än såhär!

makena & makena: kul att kunna inspirera!

cicci: tack :)

sara: börjar ångra lite att jag inte ska springa tm trots allt.. trots att den banan är rätt jobbig pga alla små backar så gjorde jag ju en bättre tid där förra året än på midnattsloppet.. hade kanske kunnat komma under 46 där.. aja, det kommer fler chanser!

annika: va kul! fast där var jag allt annat än pigg :)

erika: såg ditt mail, svarar på jobbet i em!

Marre sa...

99:a! Vilket lopp! Hoppas du har en bättre dag i dag, att de jobbiga tankarna flygit sin kos. Njut av din prestation!

Malin sa...

Det är tråkigt när man får negativa tankar och det känns jobbigt. Du klarade det ju iaf galant! Jag är jätteimpad över att du springer så snabbt. Jag vill oxå ;)

marathonjohan sa...

Med den känslan och att du inte gillade banan så är det ju en topprestation! Grymt!

Marina sa...

Verkligen jättebra jobbat! Är verkligen imponerad! :)

Pappi sa...

Som alltid är jag grymt imponerad av min lilla Andréa. Bra kämpat!! //Pappi

Cecilia sa...

Men grattis till en bra tid och en snygg placering! Trots mental motvind!

Andréa sa...

tack!

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Roligt att läsa om ditt lopp och grattis till den jättebra tiden!

Jag måste bara fråga, du skrev att du aldrig hade trott för några år sedan att du skulle springa på den tiden du nu gör, vad sprang du milen kring då?!

Själv tycker jag det känns lite hopplöst att komma ner på 50 minuter nu, men det gäller väl bara att träna vidare och ge sej på att det ska gå!

Tack för en inspirerande blogg! /anki

Andréa sa...

Välkommen hit!

Första gången jag sprang ett millopp (tjejmilen 2006) sprang jag på 58 nånting. Andra gången (tjejmilen 2007) sprang jag på 50:34.. rejält mycket mer träning, men inte på långa vägar så mycket som de två senaste säsongerna.. Förra året sprang jag på 47:36 (midnattsloppet gbg) och 47:32 (tjejmilen) och nu alltså ytterligare lite bättre. Med målmetveten och genomtänkt träning så når du också dit!