Älskade Skatås

OM jag flyttar från Göteborg framöver kommer jag nog sakna Skatås mest av allt. (Inget flyttande är bestämt alltså, men mer och mer pekar ju på att det eventuellt blir så förr eller senare.) Mitt älskade Skatås. Idag var det vår där. Visserligen var det vår överallt, men där var det liksom lite extra vår. Detta trots att det faktiskt låg lite snö kvar här och var i backen där jag duktigt sprang min backlöpning. Duktig var precis det jag kände mig för det gick faktiskt rätt segt. Det finns tre anledningar till det:

1. Jag tävlade i söndags.
2. Jag är inte van vid backträning just nu.
3. Jag köre löpskolning innan själva backintervallerna.

Det där med löpskolningen är ju intressant. Vad jag vet rekommenderas man att köra denna innan backlöpningen, men jag har alltid envisats med att köra den efteråt eftersom det har känts bättre på något sätt. Men idag testade jag för en gångas skull att köra den innan, men det skulle jag ju inte gjort. Jag blev ju bara trött och seg av det. Visserligen kanske man inte ska köra så länge som 17min (Och kanske inte 100utfallssteg, även om de inte kändes av så mycket just när jag gick dem.), men ändå. I fortsättningen fortsätter jag att köra på mitt sätt.

Segt eller ej, det var vår i luften och jag befinner mig fortfarande i nåt slags rus efter söndagens bedrift så det spelar ingen roll. Och det var härligt att vara tillbaks i finaste Skatås igen. Nu har jag (om inget oförutsett händer (läs; jag får ett "riktigt" jobb i sthlm)) en hel lång vår och sommar att spendera bland mördarbackar, rådjur och småstigar!

Dagen efter 44:30

Först och främst; tack för alla snälla kommentarer på föregående inlägg!! Och ja, som någon skrev så har jag nog någon slags extra turboväxel som bara går att användas på tävling. Det är nog bra, men samtidigt kan vetskapen om det göra att jag får lite prestationsångest så vi talar tyst om den va? :)

Just nu sitter jag på tåget hem till gbg och har en minst sagt fullspäckad vecka framför mig. Jobb alla dagar utom torsdag och däremellan massa träning och lite måsten som cykelpassfix, storhandling (skämmigt tomt i mina matföråd) och några inklämda vännerträffar. Ett och annat påskägg ska jag försöka hinna med också, både i form av vanliga ägg och godisägg. Eller nä, inte godisägg det är äckligt, men vanligt godis lär ju slinka ner. Fast det gör det ju i och för sig rätt ofta annars också.

Kroppen känns oförskämt pigg och det enda som skvallrar om att jag tävlade igår är att jag är lite öm "på huden". Jag brukar bli det när jag är extra vätskig, vilket jag brukar bli när kroppen har stressats eller pressats på olika sätt. I övrigt känns ingenting! Återhämtningsjoggade lite kort igår och inte ens då kändes benen så trötta som jag tycker de borde. En skön känsla!

För övrigt har jag redan börjat nedräkningen. 17 dagar utan varandra. Sjutton. Lite för länge för att det ska kännas bra, men ändå lite kortare än förra gången.

Vad hände?

Hur kan min älskade kropp överprestera gång på gång? Vissa tror nog att jag bara mörkar min form, men så är det inte. Möjligtivs är det en slags omedveten skyddsmekanism för att jag inte ska bli besviken, men jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat tro att jag fullkomligt skulle krossa mitt föregående pers idag och springa in på 44:30! Möjligtvis hade jag drömt om en tid under 46, men inte trott att det skulle vara möjligt just nu. I slutet av sommaren absolut, men inte nu. I hemlighet hade jag kanske hoppats på att hamna någonstans mellan 46 och 47 men trott att runt 48 skulle vara mer realistiskt. Men ok, jag får nog börja tror lite mer på mig själv och lita på att kroppen kan plocka fram det där lilla extra så fort nummerlappen åker på. Tro fast inte ha för höga krav. Det är svårt det där, en balansgång som så mycket annat. Prestationsångest kan ställa till med problem och då kanske det trots allt är bättre med en lite "lägre tro"?

Oavsett är sjukt jävla nöjd och stolt över min underbara kropp! Tack, tack, tack! 44:30, jag kan nästan inte tro att det är sant! Och tack Miranda för draghjälpen under spurten! :)

Dock måste jag säga att jag nog föredrar längre lopp. Milen är ju verkligen bara en lång plåga från början till slut! När jag är mitt uppe i det blir jag arg på mig själv som ínte slutar utsätta mig själv för detta, men det sjuka är att så fort jag är i mål och har fått hämta andan ett par sekunder så kan jag bara tänka på hur sjukt kul det var och är! Konstigt det där.

Lite film för första gången i den här bloggen.!

Gissa tiden

Jag har varit ute och testat benen lite. Lätt distans uppblandat med fem sex korta fartökningar på runt minuten. Inget tokrusande utan bara lätta ökningar. Enligt poden var jag nere på närmare 4:30-fart ibland men hur det är med det där i verkligheten låter jag vara osagt. Totalt sett gick de åtta sköna kilometrarna runt halva kungsholmen iallafall i strax under 5:30 fart. Egentligen hade jag också tänkte springa kortare, men det var ju så skönt ute. Alltså både längre och snabbare än jag kanske borde springa, men jag gick helt på känsla och eftersom den var lätt så hoppas jag att det inte slet något på mig.

Lite oroande det där att det kändes såpass bra för i vanliga fall brukar alltid passen dagen innan kännas skitdåliga. Betyder det här att det kommer gå skitdåligt imorn? Visserligen har jag ju som sagt inga större förhoppningar och ser loppet mer som snabbdistansträning än tävling, men jag ska erkänna att jag skulle bli rätt ordentligt sur om jag inte kom in under 50min.. Jag tippar på att jag kommer hamna någonstans mellan 48 och 49min. Vad tror du? Gissa tiden! Tyvärr har jag inga fina priser att dela ut, men det kanske går bra ändå?

För att underlätta gissandet för er kan jag säga att det inte kommer bli något pers (46:23) då jag som sagt inte alls är tränad för en så kort distans som 10km. Jag har ju mest njutit av lätt distans uppblandat med lite fartlekar och kortare tempolöpningar, även om en och annan snabbdistans och intervallträning har smugits in här och var. Jag har dock ett par plus jämfört med i somras då senaste 10km loppet sprangs (och nuvarande pers sattes). En kroppslig och en mental fördel som möjligtvis kan spela in något. Så kom igen nu, gissa tiden! :)

Var ska jag börja?

Ja jag har så himla mycket snurr i mitt huvud. Om saker som sker just nu och om saker som jag vill ska ske i framtiden. Fast väldigt ostrukturerat och väldigt spretigt. Måste sätta mig ner med ett papper och en penna och försöka strukturera upp det hela och få lite ordning i mitt lilla huvud. Och framförallt försöka hitta vägen som leder till målen. Just nu är det becksvart och jag ser inte var jag sätter fötterna och om jag ens tar mig framåt. Ofta känns det som jag bara går i cirklar.

Men jag kan börja med att berätta om att tåget kom slutligen, efter många om och men (Herregud. Trasig räls, stillastående tåg, ingen kortbetalning i bistron (dvs mycket hungrig Andréa då kontanter knappt existerar i min portmonä, tur att en snäll man böd mig på kaffe och chokladmuffin.), fel väg, backning och 2,5 timmars försening.) kom fram till storstan. Blev väl där bjuden på mongolisk buffé av en Göteborgsvän på jobbuppdrag Stockholm, och eftersom jag var dödshungrig kastade jag i mig ungefär två portioner mer än jag brukar äta. Tänkte inte riktigt på det när jag gav mig ut i ett surt och äckligt väder med ett varv runt söder som mål. Dock blev jag snabbt påmind om att 3 portioner fet (dvs ganska svårsmält) mat mindre än två timmar innan spring inte är en bra grej. Förutom äckelvädret (Hörde att våren har kommit till västkusten på riktigt, hoppas den hittar hit tills på söndag!) sprang jag alltså omkring med maten skvalpande uppe i halshöjd. Jag riktigt kände riskornen rispa mot matstrupen (för eftersom jag var dödshungrig hade jag inte riktigt tid att tugga maten ordentligt. (Fast vem tuggar egentligen ris?)) och illamåendet låg som en dimma över hela mig. Kämpade mig dock, via lite felspring och medvetet förkortande av rundan, "hem" till Lilla Essingen och konstaterade att jag just haft en av mina sämsta springupplevelser någonsin. Åtminstone topp 5. Till råga på allt blev benen fruktansvärt stela, och krampiga men detta förmodar jag delvis berodde på att jag knappt druckit något alls under dagen. Jag som alltid har en flaska vatten i väskan utifallatt. Jag dricker inte så ofta av det men det kan vara bra att ha just utifallatt. Dagar som denna när man inte kan köpa något på tåget exempelvis. Just därför hade jag såklart inget just denna dag. Typiskt som nalle puh hade sagt. Jaja, jag överlevde trots allt och efter välbehövlig benmassage och massa tjatter (Shit så vi pratar, det är inte många sekunders tystnad när vi två umgås.) med bästa Ellen åkte jag "hem" och konstaterade att dagen ändå slutade bra. Och att slippa sova ensam är faktiskt ganska lyxigt.

Idag jobbar jag med cykelpass, kollar lite jobb, fixar lite, lunchar med lillasyster och hämtar ut min nummerlapp. Borde nog fjäska lite för benen också, så det kanske jag får försöka klämma in också. Vad gör du?

Pannkaksplatt

Idag har det verkligen varit vår ute! Inte för att jag fått vara ute särskilt mycket, men ändå. Det är ju glädjande. En annan sak som är glädjande är att jag inte längre har ont i halsen. Jag kände visserligen pyttelite imorse, men nu är det borta så jag körde min cykel som vanligt. Det är bra. Och imorn åker jag till Stockholm, det är också bra.


Den där känslan infann sig inte riktigt idag. Men det är vår och det känns bra!

Något som är mindre bra är att jag verkligen är inne i en svacka vad gäller mitt (cykel)instruerande. Vissa pass har i och för sig känts bra, men det har varit väldigt mycket halvdana klasser nu på slutet. Platt. Och är det något jag inte gillar så är det platthet. Baah, jag behöver inspiration!! Men tiden räcker ju inte till. Prioritering, jag vet. Jag får fundera ut någon slags lösning på problemet. Och trösta mig med att nästa fyraveckorsblock (som startar nästa vecka) består av mjölksyraintervaller (Har jag sagt att jag älskar ordet mjölksyra? Så vackert!), kontrasternas kontraster. Borde vara svårare att bli pannkaksplatt där? Förhoppningsvis.

Appropå pannkakor så är det våffeldagen imorn. Fast hos mig är den idag eftersom jag/vi har tillgång till våffeljärn i storstan. Så nu ska jag vispa smet och grädda våfflor. Jordgubbssylt, grädde och te blir det till. Sen ska jag mysa.

Blir det våfflor hos dig också?

Halsen hänger på..

Så mycket för den planen.. Vaknade med halsont imorse. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag måste ställa in dagens träning. Skit. Jaja, benen jublar visserligen och med tankte på hur regnet vräker ner så valde ju halsen rätt dag iallafall. Hoppas hoppas att den är bra imorn, för jag vill ju cykla med mina fantastiska deltagare!

Konstig förkylning det här föresten. Förra veckan var jag ju jättesnorig men hade inget halsont. Nu har jag halsont men nästan inget snor. Mystiskt. Ska försöka orka trotsa regnet och ta mig till ica för att köpa lite saker att kurera mig med. Typ glass, lyxjuice och exotiska frukter. Sen ska jag jobba kväll och när det är slut kommer Martin som är på oväntat besök med jobbet. Eftersom jag åker till Stockholm på torsdag och stananr till måndag får vi nästan en hel vecka tillsammans!

Bästa kommentaren fick jag föresten igår efter armypasset! En man som brukar köra army regelbundet på just denna anläggning sa att mina pass var mycket jobbigare än killarnas. Yes! Detta kommer jag leva på länge :)

Döda ben - döda ben

Benen längtar till torsdag. Det gör hjärtat också, men inte av samma anledning.

Mina ben har varit halvdöda hela helgen, och 5x3,5min i förmiddags gjorde inte att de blev mer levande. De små viskningarn om att lite vila hade varit skönt har börjat växa sig allt starkare och jag vågar inte tänka på hur de kommer ropa ikväll. Men lugn, vilan är inom räckhåll. Ska bara döda 25 andra par ben (plus trötta ut mina egna ytterligare) ikväll. Army med fokus på ben och spänst/explosivitet. Ojoj vad mina ben ska få sällskap i dödsriket ikväll!

Sen blir det lugnare träning (Lättdistans imorn och cykelinstruerande på onsdag (som visserligen kanske inte blir jättelugnt, men det känns åtminstone lite skonsammare för trötta ben).) följt av två dagars totalvila och så lite lätt och kort lufsande på lördag. Sen ska det tydligen vara tävlingspremiär. Både usch och yes! Men mest yes.

ctrl-alt-del

Starta aktivitetshanteraren. Avsluta aktivitet.

Nåja, man kan inte alltid vara på topp.

Riktigt hur jag tänkte när jag planerade in korta intervaller dagen efter ett långpass vet jag inte riktigt. Eller jo det vet jag i och för sig, för det fanns inte så mycket mera plats att välja på. Det är ju ett evigt pusslande och trixande för att få till alla pass jag vill och samtidigt få in tillräckligt med vila och återhämtningsträning. Fast jag trodde ju visserligen inte att jag skulle springa så "snabbt" igår och även om det inte kändes så jobbigt när jag väl höll på så sliter ju 3mil i snabbare tempo onekligen mer än 3mil i långsammare tempo.

I vilket fall. Korta intervaller. Eftersom jag inte äger någon tillförlitlig klocka och någon bana inte finns tillgänglig i denna stad fick jag springa på tid. 90sek med 45sek ståvila mellan. Lång och lugn uppjogg för att få igång min stackars sömniga kropp, sedan bar det av. Hm.. Noll kraft. Noll energi. Noll spänst. Segt. Ska det vara så här hann jag tänka ett antal gånger. Blev arg. Fick håll. Fick ont matmagen. Fick mensvärk. Fick mjölksyra. Blev argare och tog 2 extra intervaller bara för att. 12x90sek. Vägen hem gick segt. Nu frossar jag i jordgubbar i balsamvinäger- och kardemummasås med vaniljglass (Kolla in Leila Lindholms kokbok "Guldkant på vardagen"!). Och icas äpple/päron mineralvatten (Ja, jag är omiljövänlig ibland, kan inte hjälpa, den är så sjukt god.) Eller snart. Middagen är uppäten och disken väntar. Sedan ska jag frossa i ovanstående och kolla på Solsidan som jag missade igår. Sen sova, sen upp, äta frukost och senare försöka hålla mig vaken på spårvagnen till jobbet. Dagens största utmaning. (Jag gillar mitt andra jobb bättre för dit går jag och då vaknar jag till liv på ett bättre sätt.) Transportjogg och body balance. Sen är hårda veckan slut.

Regn, ösregn, ösregn plus blåst

När jag efter en dryg timmes springande totalt genomdränkt befann mig på väg upp mot toppen av älvsborgsbron med en isande hård havsvind i ansiktet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det enda jag kunde göra var att konstatera att jag kände mig väldigt eländig. Jag vågade inte tänka så mycket längre än så, vågade inte tänka på att jag i värsta fall skulle få befinna mig i den där eländigheten i ytterligare närmare två timmar.

Till min stora förvåning övergick ösregnandet såsmåningom i mer duggregnande för att slutligen avta helt. Mina händer var vid det här laget så stelfrusna att fingrarna knappt gick att böja tillräckligt för att få upp omslagspappret på müslibaren jag hade med mig. Ytterligare en timme senare var jag dock upptinad igen och vid gott mod. Jag hade nämligen insett att jag sprungit mycket snabbare än vad jag tänkt mig och mot vad jag trott att jag gjort. Bara sådär och utan att jag känt det liksom. Känns bra! Jag delade mentalt in rundan i fem olika delar. Inte liksa stora delar utan bara efter lämpliga punkter utefter vägen. Vid varje ounkt tryckte jag på "lap" och kollade farten. Första gick lånsammast, andra lite snabbare, tredje ännu snabbare, fjärde snabbast av alla och den sista gick tredje snabbast. Känns bra!

Något som känns mindre bra är att jag inte får ligga i soffan och lata mig resten av dagen, utan måste jobba. Jaja, man kan inte få allt. Nu fick jag iallafall 31 nya kilometrar att lägga till samlingen. 31 kilometrar som gick i ett snittempo under 5:30 min/km. Och det räcker långt idag.

Ultralöpning i Göteborg

Jag och Madde har klurat ett tag på någon slags Ultralöpning här i Göteborg. Vi vill få chansen att träffa andra spring-njutare som kan tänka sig att lulla runt en hel dag i trevligt sällskap och i maklig takt. Dessutom vill vi såklart knäcka Ultradistansen för första gången i år! (För första gången för mig)

Vi tänkte utgå från Skatås, ta bohusleden upp till Jonsered och sedan via mindre vägar ta oss mot Angeredsbron, över till hisingen, via mindre vägar ner mot älvstranden och över älvsborgsbron, kanske en sväng via majorna och sedan tillbaks till sktås. Vi har inte koll på exakt hur långt det kommer bli, men tippar på runt 55-60km. Självklart behöver man inte vara med hela vägen om man inte vill. Vi tänkte starta vid nio så har vi god tid på oss!

Vi inbjuder härmed alla likasinnade att hänga på oss. Den 10 april är det dags och lämpligast mailar ni någon av oss för att meddela ert intresse. Vad gäller tempot så är det naturligtvis lugnt som tusan som gäller, pratfart. Vi kommer att stanna och fika, fotografera, stretcha och syssla med annat med jämna mellanrum och vi anpassar upplägget efter vilka som deltar. Ingen är för långsam, sålänge det finns en vilja att utmana sig själv och sina gränser.
Så- börja ladda redan nu, snart smäller det!

Status

Förkylningen satte en halv klo i mig, men som tur är inte mer än att jag blev lite snorigare än vanligt och hade lite av den där känslan av att man befinner sig i en burk. Men inget som helst halsont (Och ingen feber, men det kan jag ju heller inte minnas att jag någonsin haft i mitt liv så det hade jag ju ändå inte förväntat mig.) vilket ju faktiskt betyder att jag kan tuffa på enligt plan sålänge inget blir sämre. Idag är jag nästan helt osnorig (Tack för turen att väldigt sällan råka ut för långa förkylningar!), men planen säger vila och då blir det såklart vila. Igår sa planen kort jogg plus mitt cykelpass och då blev det såklart så. Visserligen tvekade jag in i det sista om jag verkligen skulle springa, men bestämde mig för att testa och ta det ännu lugnare än tänkt. Men den är mystisk min kropp. Höll noga koll på pulsen som till min stora förvåning höll sin runt 70%, och stora delar av passet till och med under, trots att tempot låg ner mot 5:30 (vilket mer är spring än jogg för mig) bitvis. Konstigt. Benen kändes också lättare än på länge och jag stördes endast lite av träningsvärken i mage och bröst.

I tisdags var det sol, idag är det regn. (Varför ser jag så sned ut?)

Nöjd och pigg åt jag en jättestor och lyxig fruktsallad till efterrätt och laddade om för min cykelklass några timmar senare. Tog det medvetet lugnare än vanligt men kroppen kändes även där jättefräsch. Konstigt. Är det tvärtomleken eller?

Idag är jag som sagt nästan helt som vanligt, men istället har jag en jävulsk tränningsvärk i magen (jag hatar träningsvärk och extra mycket hatar jag träningsvärk i magen!) som stör mitt sinne. Något annat som stör mitt sinne är att även nästa torsdags tåg till Stockholm är inställt! Hallå! Hur länge ska tågen ställas in?! Nu är det ju fritt fram att boka om, men jag blir ändå irriterad. Hoppas verkligen att det går ett annat tåg ungefär samma tid, jag vill inte bli bestulen på värdefull stockholmstid!

Resten av dagen och resten av helgen är det jobb som gäller. Många långa timmar bland mina gamlingar. Fast lite spring, lite balance och lite vänner hinner jag få in också. Långt långpass imorn. Hoppas verkligen vädret är bättre än idag, för idag regnar det för första gången på väldigt länge. Kanske för första gången på flera månader. Har det någonsin hänt förr i Göteborg? Nåja, jag kanske inte ska klaga alltförmycket.

PS: Precis innan jag vaknade drömde jag att jag sprang ett 10km lopp. Jag minns tyvärr inget mer än upploppet där jag av någon anledning trodde att mållinjen var tidigare än vad den egentligen var. Jag stannade till men insåg mitt misstag och sprang över den riktiga. Precis då ringde klockan. Undrar vad det betyder?

Godkänt

Många prövningar för psyket denna vecka; snabbdistans igår, armytester idag och kortintervall på lördag. Men så är det också en hård vecka. Fast intervaller är inte riktgit lika farliga, där får man ju vila efter en stund. Och långlångpasset på fredag känns som ingenting i jämförelse med dagen och gårdagen.

Armytester var det ja.. Jag var ju inte direkt nöjd efter förra vändan, galet hur snabbt man tappar styrka när man inte har möjlighet att få till regelbundenheten. Denna vända har jag ju inte heller fått till det helt som jag vill, men trots detta och trots att en eventuell förkylning är i antågande lyckades jag förbättra mig på samtliga tester. Även om det var med nöd och näppe på pushupsfronten. Och jag är rätt missnöjd med jägarvilan. Vad gäller de där hoppen fattar jag inte vad jag sysslade med sist och även plankan fick mig att börja fundera. Dock kom instruktörs-Jim och lyfte upp mina höfter lite (stod tydligen i lite för låg position med höftpartiet) och då blev det med genast lättare, så det kanske var det? Jaja jag förbättrade mig i vilket fall med 2 ynka puschups (funderar nästan på att hänga på den där onehundredpushups som var inne för nåt år sedan och skrälla till med om inte 100 så åtminstone 50 nästa test.), med 28 (!) jämfotahopp, med 1min och 15sek (!) i plankan och med 25sek i jägarvilan. Godkänt.

Egodag

Idag är jag ledig på riktigt. Jag letar inte ens jobb eller fixar med cykelpass, jag är bara ledig och gör vad jag vill. Började dagen tidigt med morgonjogg tillsammans med kompis i den kyliga men soliga vårvärlden. Åt långfrukost med min vän datorn, sov lite och gav mig sedan ut för lite ärenden. Hämtade först ut ett paket med böcker jag beställt och köpte sedan latte. Satte mig på en bänk i solen och drack denna tillsammans med min medhavda hummusmacka. Läste lite i en av de nya böckerna, härlig och befriande opretiantiös chicklit när det är som bäst.

Kärlek till kroppen!

Hela dagen har jag gått omkring med fjärilar (och lite lätt ångest) i magen. Samtidigt som jag har glatt mig åt solens strålar utanför fönstret och av att våren är här trots att det fortfarande finns snö på gräsmattorna, har jag gått och nojat och ojat mig över kvällens snabbdistans. Så fort jag fick en ledig stund över på jobbet smög sig tankarna om vad som skulle ske ikväll sig på. Ja, jag är nästan livrädd för snabbdistans. Fråga mig inte varför, men jag tycker det är skithemskt! Kanske för att det är så tävlingslikt, kanske för att jag inte är så snabb som jag skulle vilja vara.

Med tävlingsflätorna på plats hade det kanske gått ännu snabbare?

Dagen till ära skalade jag av mig lite kläder. Trots att solen var på väg ner och temperaturen började smyga ner mot minus skippade jag underställstightsen, tog endast på mig underställströja under jackan och bytte mössan mot panband. Allt för att lura huvudet lite och känna mig så lätt som möjligt. Och vet ni, jag tror det funkade! För jag har nog aldrig känt mig så lätt! Och så snabb! Och så oövervinnerlig! (Kanske nån gång, men i vilket fall så var det ett bra tag sedan sist!) Jag bara flög fram med min allra mest fokuserade blick framtagen! Trots att underlaget var rätt kasst under någon femtedel av banan, med en blandning av is, vatten och lera, hamnade snittfarten för den åtta kilometer långa snabbdistansen på runt 4:45 min/km! (Totalt dryga tretton kilometer med ett snittempo under 5 min/km.) Återigen konstaterar jag att det inte är benen och mjölksyran som begränsar utan andningen. Vilket antagligen har med min astma att göra. Pulsmässigt låg jag strax under min (löp)mjölksyratröskel, men känslan i lungorna var, som så ofta annars, mycket jobbigare. Lite trist, men jag får lära mig att inte slarva med medicinen samt acceptera att det kanske låter jobbigare än vad det är..

Men oavsett är jag grymt nöjd med dagens pass! Dagar som denna älskar jag nästan (nästan) snabbdistans, dagar som denna älskar jag min kropp mer än vanligt! Och jag börjar nästan tro på en tid närmare pers (46:23) än strax under 50 den 28:e...

Nu återstår bara nästa stora prövning; armytester imorn....

Önskelista

Om lite mindre än en månad fyller jag 28 år (Herregud! Hur hände det?? Jag har redan en trettioårskris tror jag.) och då skulle det sitta fint med en juicer! Jag fick äran att testa en sådan lite hemma hos Susanna för ett tag sedan och blev självklart helt frälst. Dock är de väldigt dyra och riktigt så snäll har jag nog inte varit.. Dessutom behöver jag nog ha en högre lön, för mina frukt- och grönsaksinköp skulle antagligen ruinera mig. Plus att jag väldigt väldigt gärna vill ha en Garmin Forerunner 305 också.. Fast en sådan funderar jag i och för sig på att ge mig själv i present.. För det får man väl när man blir så gammal? :)

Underbart!!!

Jag började min lördag med att strax efter halv åtta kliva ut i en solig men lite kylig värld. Började jogga och konstaterade att extra vilodagar gör susen för halvtrötta ben. Medan solen steg högre och högre på himlen vaknade kroppen till liv och efter någon halvtimme var det inte längre fråga om lufsjogg. Benen ville bara pinna på och även om pulsen var några procentenheter högre än vad jag vill att den ska vara vid träning före frukost, så var det inte så mycket mer att göra än att njuta. (Självklart var jag inte upp i några monsterfarter, det var trots allt före frukost, men i jämförelse mot hur det brukar vara var det ganska stor skillnad.) Jag funderade på både det ena och det andra och glömde liksom bort att jag sprang. Vips hade över en timme passerat och jag var nästan hemma. Och utan att jag ansträngt mig särskilt mycket hade jag fått en underbar start på en jobbspäckad helg.

Helgplaner

När de flesta andra går på ledighet går jag på jobb. Ikväll, imorn kväll och söndag dag. Och så en dagstur på måndag på det. Fyra dagar i rad, det låter kanske inte så mycket för er som jobbar måndag till fredag vecka efter vecka, men faktum är att det känns när det är såpass långa dagar som jag har nu. Eller så är det bara jag som är vek. Jaja, i vilket fall ska jag ta vara på de lediga stunderna. Efter lite fixande (och nu kom jag på att jag hade bestämt mig för att dammsuga och vattna blommorna också) och donande ska jag strax iväg för att äta lunch med min vän Jenny. Imorn ska jag springa och gå en tur på stan med samma person. På söndag kväll tänkte jag ta mig tid till body balance (och ev lite transportlöpande dit och hem). Kvalitetstid. Övrig tid umgås jag med de gamla. Vad hittar du på?

Mumsigt

Ett perfekt avslut på en dag där man andats skogsluft måste väl ändå vara att dricka te och äta dessa? Denna gång med choklad och inte utan som sist!

Avgaser vs skogsluft

Igår sprang jag backintervaller i avgaser. Idag sprang jag långpass i skogen. Kontraster. Götaälvbron fick tjäna som min backe igår eftersom jag inte hade en aning om hur underalget i min vanliga backbacke i skatås är just nu. Inte så bra kan jag tänka mig.

Jag hade planerat att backspringa ungefär 15min, men eftersom bron är såpass lång så blev det 20. Och då hann jag ändå bara med två vändor. Lite snabbare (men kontrollerat och med fokus på steget, drivet och en jämn hastighet) uppför, jogg ner till ön kallad hisingen, vända, snabbare uppåt och sedan jogg ner på fastlandet. Gånger två. Under första intervallen funderade jag på hur jag kunde springa i 4:30 tempo. Visserligen är bron inte särskilt brant från det hållet, men ändå liksom. På vägen tillbaks fick jag svaret - vind. Medvind. Motvind. På vägen mot fastlandet blåste det så hård motvind att det stundtals kändes som att jag inte fick luft. Men det var kul att flyga fram på lätta ben mot ön till! Tänk om man alltid fick känna så.

Det var igår det. Idag hade jag och Madde bestämt oss för att testa hur det var med det där underlaget i skatås och på samma gång samla ihop lite kilometrar. Runt 25 stycken hade vi tänkt oss och med lite stadslöpning på slutet hamnade jag på 24,5 när jag var hemma, så det var ju bra uträknat. Underlaget i skatås var dock sämre än vad vi båda hade trott (tror jag). Isigt på vissa ställe (självklart i backarna där man som minst vill ha det isigt), snöigt på vissa ställen men sviktande grus på vissa. En trevlig tur där vi hann avhandla allt ifrån löpsteg och löpskolning till kärlek och livsval. Tiden rusade och vips var vi tillbaks där vi startade. Tack för sällskapet!

Njutning

När jag fastnar för olika låtar är det nästan alltid någon speciell slinga jag fastnar för och som gör att jag även gillar resten av låten. Denna låt är en enda lång underbart vacker slinga. Så fruktasnvärt fint att huden på mina armar knottras och jag uppfylls av någon slags eufori. Lyssna. På hela. Och njut.

Om jobbsjälvförtroende

Jag har tyvärr fått ett väldigt dåligt jobbsjälvförtroende (Då tänker jag främst på jobb som på något sätt touchar mitt utbildningsområde.). Vet inte riktigt varför, men jag antar att det handlar om att jag hittills inte lyckats särskilt bra. Just nu finns det faktiskt ett antal jobb som jag teoretiskt sett kan söka (även om inget är direkt klockrent varken med avseende på placering eller på arbetsuppgifter) men jag blir ändå inte så glad. Mest stressad och besviken på mig själv faktiskt. Jag har liksom tappat tron på mina kompetenser och börjar tänka i banorna "skulle jag verkligen klara av det där" och "usch det där verkar svårt". Jag börjar tvivla på om jag alls minns något av det jag lärt mig under totalt sex år.

Egentligen vet jag ju att jag faktiskt är bra och att jag är kunnig, men jag har oerhört svårt för att skriva fram det. Än mindre prata fram det. Jag är helt enkelt frutansvärt dålig på att sälja mig själv. På ett sätt är det ändå något jag gillar för jag har rätt svårt för "överinsäljande" människor, men samtidigt vet jag ju att det tyvärr är ett måste för att komma någon vart här i livet. Åtminstone i en såpass tuff "bransch" som kost- och hälsaområdet kommit att bli. Svårt det där.. Men jag fortsätter försöka ett tag till och gör mitt bästa för att tro på mig själv!

När springbenen vilar tar cykelbenen över

Ytterligare en bild från söndagens vasacykling. Foto: Christer Hedberg

Sportlife kör teknikvecka denna vecka, vilket innebär att lite extra fokus läggs på just teknik. Jag blev tillfrågad av kedjans mesta bloggare ifall jag skulle vilja teama med honom och det var ju klart att jag ville. Vi körde ett av mina pass (Det nuvarande faktiskt, vilket innebär arbete på 3 olika pulsnivåer - 75, 85 och 95 procent fördelat på 6, 4 och 2min. Gånger 3. Kort och gott, en loopad trappa.), delade upp det på halva var och pratade extra mycket teknik. Det fungerade jättebra och jag tycker att vi kompletterade varandra väldigt väl!

Mina ben var pigga och glada efter gårdagens vila och jag tror de ser fram mot säsongens och årets första backträning imorn. Problemet är bara att hitta en springduglig backe. Isen smälter inte riktigt i den takt jag skulle vilja..

Snyggt!

Foto: Christer Hedberg

Christer Hedberg ärade oss med sin närvaro och sin kamera i söndags. Jag gillar den häftiga panoramabilden! Det ser ut som om vi befann oss i en något annorlunda sal :) Kolla in Christers hemsida för bland annat grymma konsertbilder!

Foto: Christer Hedberg

Massor av tid

Jag har för ovanlighetens skull en ledig kväll. Allt som oftast består mina vardagskvällar av träning eller kvällsjobb. Om inte brukar jag försöka klämma in dejter med mina vänner. Men inte idag, nä idag har jag en blank kväll i kalendern. Och hjälp vad mycket man hinner med! Vad gör alla icke tränande människor på all kvällarna? Jag gick från jobbet strax efter fyra, promenerade ungefär halvvägs hem var sedan mitt vanliga lata jag och tog spårvagnen ett par hållplatser bort till Ica. Handlade lite smågrejer och fortsatte på lata banan och tog vagnen de två hållplatserna hem. (Jag är verkligen sjukt kass på vardagsmotion.) Uppdaterade mig (dvs kollade facebook, bloglovin, funbeat, bloggen och mina tre mailkonton.) en stund och började sedan laga mat. En portion middag plus sex matlådor fick jag ihop. Inte illa! Så de närmaste dagarna består en av dagens måltider antagligen av chilisincarne med kamuvete.

Hm.. Pepparkaksmüslin börjar ta slut, lika bra att göra ny nu på en gång. Och varför inte baka bröd när jag ändå är igång. Jodå. Just nu står degen på jäsning. Det blir spenat och morotsbröd även denna gång. Jag har ju en tendens att snöa in på saker jag gillar..

Visserligen ska jag baka ihop degen till bullar och dessa ska gräddas, men det tar ju ändå inte hela kvällen. Kanske ska jag fixa lite hemmaspa också?

Fyra timmar på cykeln

I början hade vi lite problem med att få tv-sändningen att funka, men med lite trixande löste det sig tillslut!

Lite drygt 4 timmar, effektiv cykeltid var för mig knappt 4h, vilket är den längsta tid jag suttit på en spiningcykel. Kan säga att det kändes en del i rumpan mot slutet och att benen var lite sega mot slutet. Nu känns de dock rätt bra och jag ska försöka ta mig ut på en minikortkort och extremlångsam återhämtningsjogg ikväll.

Jag är grymt imponerad av alla duktiga deltagare som kämpade på enormt bra! Tack för att ni förgyllde min förmiddag! Tack också till Anders för ett bra teamande! Vi hade lyckats pricka in pulstopparna jäkligt bra i förhållande till när åkarna befann sig vid spurtprisstationerna, vilket var vår avsikt med passet. Åtta stycken pulstoppar, återhämtning och energi- och vätskepåfyllning efter varje. Det funkade kanonbra. Och som grädde på moset fick jag prata ultralöpning med två rutinerade ultralöpare efter passet. Jag lovade nästan att springa 6h i Trollhättan på midsommardagen. Nästan. Vi får se, det beror lite på vad som händer på självaste midsommarafton också. Men det lät ju rätt lockande när jag fick höra att "med den maratiden borde du kunna placera dig topp tre om du disponerar loppet rätt". Detta tar jag såklart med en nypa salt, men nog lockar det lite..

Eftersom vi även hade en proffsfotograf med oss på passet kan jag nästan lova att det kommer dyka upp lite bättre bilder från dagen lite längre fram, så håll utkik!

Vasaloppet

Cykelversionen

Självklart följer vi banprofilen!

Klockan är någon minut innan sju, om en timme går starten. Blåbärssoppa, bananer och sportdryck serveras, activio på vår ena sida och riktiga loppet på vår andra. Vi kommer inte riskera att frysa och antagligen ligger vår puls ett antal procentenheter under åkarnas. Fast det är klart, den som vill kan ju försöka matcha tätens puls!

Hur länge vi kommer cykla beror på när vinnaren har sin krans runt halsen. Gissar på strax över fyra timmar. Roligt!

Långa intervaller (säsongens sista bandpass?)

Jag har någon sort skräck för intervaller och snabbdistans. En stor skräck skulle jag till och med vilja säga. Ofta skjuter jag upp passen och alltid går jag oroar mig en hel dag innan för hur det ska gå. Egentligen tror jag inte det är själva jobbigheten (för jo, jobbigt blir det ju, det är liksom lite svårt att undvika) jag oroar mig för utan jag tror det är ren och skär prestationsångest. Jag vill så gärna vara en sån där snabbing som lätt som en plätt trippar runt i 4-fart och liksom bara njuter. Nu är jag ju inte det men jag vill åtminstone vara så nära som möjligt. Någon eller några gånger har jag väl lyckats springa typ 6km snabbdistans i runt 4:30 fart (ryser av obehag när jag tänker på att jag måste springa ett helt millopp i den farten om jag ska under de där 45) och då vill jag liksom alltid vara så bra.

Jaja. Idag var det dock långa intervaller som skulle springas och efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig slutligen för att de återigen fick springas på band. (Säsongens sista bandpass??) Det är fortfarande lite för osäkert underlag ute för att jag ska våga trycka på ordentligt. Även om det som sagt är mycket barmark finns förädiska isfläckar på lite för många ställen. 5x800m. Ganska lagom. Av någon anledning känns tusingar sjukt mycket värre än åttahundringar. Fråga mig inte varför, men så är det i mitt lilla huvud. Idag kändes det både bra och dåligt. Bra för att benen otroligt nog kändes väldigt pigga och fräscha och dåligt för att jag var konstant illamående och seröst trodde jag skulle spy på slutet. Inte för att det var så överdrivet sjukt jobbigt utan mer för att jag ätit för mycket för nära inpå. Tror jag. Oavsett så konstaterade jag att det var skönt att det inte var benen som begränsade mig och att det var bra för självförtroendet att det kändes helt ok (men självklart rejält jobbigt!) att springa fem stycken åttahundringar i runt 4:10-fart. Jag litar varken på band eller pod men något ditåt blir det väl. (Bandet inställt på 14,5 - 14,6 - 14,7 - 14,8 - 14,9 men jag tror att det var ett lite väl snällt band. Poden är icke tillförlitlig när man springer intervaller med ståvila mellan, då den inte hänger med alls i accerelationerna.) Rätt bra för en fredag i början av mars. Två dagar kvar av träningsveckan, kortare långpass i något högre fart än min vanliga sköna långpassfart imorn och vasaloppscykling på söndag (mer om den senare). Sen är det en lugn och skön vecka som väntar träningsmässigt.

Jag fick överraskande ledigt imorn (De hade råkat dubbelboka och även om jag fick jobba ändå om jag ville så valde jag att vara hemma. Jag behöver verkligen lägga massa timmar på att leta jobb, formulera ansökningar och komma framåt. Dessutom fick jag jobba längre på måndag så det känns som ett rätt bra val, även om jag förlorar några hundralappar i form av ob på det.) och planerar att ha en mycket effektiv dag! Vad ska du göra?

Tävlingsfunderingar

Min tävlingspremiär kommer tidigt i år, redan den 28:e mars i och med Premiärmilen. Eftersom jag verkligen inte är tränad för en såpass kort distans just nu har jag aldrig haft några ambitioner om något nytt personligt rekord, utan kommer nöja mig med en tid under 50 minuter (nuvarande pers ligger på 46:23). Fast efter dagens fartlekspass undrar jag om det ens detta kommer gå. Ok och ja, jag vet att jag just nu befinner mig i en riktigt tuff (ja allt är ju relativt, men för mig är detta tufft) träningsperiod och jag vet att just idag var inte förutsättningarna direkt på topp (mycket träning senaste veckan/veckorna, sjukt mycket träningsvärk i hela baksidan, ätit lite i minsta laget igår etc) men satan vad segt det gick! Motvind var det såklart också tvunget att blåsa och även om det mestadels var grusig barmark fanns partier med förädiska isfläckar lite här och var.

Jag börjar känna mig rätt sliten nu och gud så jag längtar till nästa vecka som är planerad som lugn. Därefter kommer en rätt hård vecka följt av en jättelugn tävlingsvecka med helvila torsdag, fredag och endast ett kort och lätt pass på lördagen. Det kommer såklart göra susen för mina ben så känslan kommer ju (förhoppningsvis) inte direkt vara som idag. Sedan är det tävlingsdags och jag ska i mål under 50 minuter, så är det bara. Jag tror jag har kapacitet till en tid ner mot 48min men ska inte sätta upp några höga krav på mig själv. Allt under 50 gör mig nöjd!

(I slutet av sommaren däremot, då ska jag ta revansch och jag ska under de där 45...)

Ett hett tips..

..till dig som bor i Stockholm och vill testa världens bästa träning (näst efter löpning då). Army Training goes sthlm!

När? 20 mars kl 10:00 på Sportlife Odenplan.

Kontrasternas afton

Eller äntligen lite riktig army!

Jobb från tidig morgon till tidig eftermiddag. Jag hann äta lunch/middag och sova 20min innan det bar iväg för att tränas lite för Jim. Underbar body balance var först ut och även om vänster baksida stramar alldeles för mycket och jag var lite ofokuserad bitvis var det en fantastisk timme. Den fysiska men mjuka styrkan och stretchen var precis vad min kropp behövde idag och jag måste medge att det var lite svårt att ladda om för en timme av det motsatta slaget.

En sidoplanka en annan gång på ett annat ställe i en annan outfit.

Magen började göra lite ont strax innan det var dags att börja och under uppvärmningen kändes både kropp och huvud fruktansvärt sega och svårstartade. Som tur var ordnade det upp sig och jag blev skitglad över att äntligen få köra lite riktig nästanspyjobbigarmy!! Under rätt många veckor har jag endast instruerat (Vilket inte riktigt blir samma sak i just army training. Annat är det med cyklingen där jag ofta till och med blir tröttare när jag instruerar än när jag kör som deltagare.) eller kört lite snällare varianter och det märktes ju tyvärr. Jag har tappat både huvud och fysik. Illa! Inte helt såklart, men jag märker rätt stor skillnad mot hur jag brukar känna mig när jag kört denna typ av army mer regelbundet. Störande! Får fundera ut en bra lösning på problemet. Skaffa ett åttatillfemjobb kanske..

Imorn är jag både ledig och ska få springa! Jag ska också instruera cykling som alltid på onsdagar och imorn är det dags för block nummer 3 för terminen. En loopad trappa (6min 75%, 4min 85%, 2min 95% x3 (med lite vila mellan)) ska köras i fyra veckor framöver och det är alltså dags att känna lite på mjölksyran! Imorn blir nog en riktigt bra dag, det känner jag på mig!

Tråkmåndag

Jag är tillbaks i verkligheten och sitter på tåget och försöker att inte vara arg över att våren visst vände. Tåget är av modell långsamt och jag hoppas att det inte blir försenat, det hade varit skönt att hinna hem och lämna av väskan innan jag åker till jobbet där resten av dagen spenderas. En riktig tråkmåndag, men jag tror man behöver sådana ibland för att liksom känna riktigt stor skillnad när de där superdagarna kommer.

Vad gör du denna måndag?