fredag 26 mars 2010

Var ska jag börja?

Ja jag har så himla mycket snurr i mitt huvud. Om saker som sker just nu och om saker som jag vill ska ske i framtiden. Fast väldigt ostrukturerat och väldigt spretigt. Måste sätta mig ner med ett papper och en penna och försöka strukturera upp det hela och få lite ordning i mitt lilla huvud. Och framförallt försöka hitta vägen som leder till målen. Just nu är det becksvart och jag ser inte var jag sätter fötterna och om jag ens tar mig framåt. Ofta känns det som jag bara går i cirklar.

Men jag kan börja med att berätta om att tåget kom slutligen, efter många om och men (Herregud. Trasig räls, stillastående tåg, ingen kortbetalning i bistron (dvs mycket hungrig Andréa då kontanter knappt existerar i min portmonä, tur att en snäll man böd mig på kaffe och chokladmuffin.), fel väg, backning och 2,5 timmars försening.) kom fram till storstan. Blev väl där bjuden på mongolisk buffé av en Göteborgsvän på jobbuppdrag Stockholm, och eftersom jag var dödshungrig kastade jag i mig ungefär två portioner mer än jag brukar äta. Tänkte inte riktigt på det när jag gav mig ut i ett surt och äckligt väder med ett varv runt söder som mål. Dock blev jag snabbt påmind om att 3 portioner fet (dvs ganska svårsmält) mat mindre än två timmar innan spring inte är en bra grej. Förutom äckelvädret (Hörde att våren har kommit till västkusten på riktigt, hoppas den hittar hit tills på söndag!) sprang jag alltså omkring med maten skvalpande uppe i halshöjd. Jag riktigt kände riskornen rispa mot matstrupen (för eftersom jag var dödshungrig hade jag inte riktigt tid att tugga maten ordentligt. (Fast vem tuggar egentligen ris?)) och illamåendet låg som en dimma över hela mig. Kämpade mig dock, via lite felspring och medvetet förkortande av rundan, "hem" till Lilla Essingen och konstaterade att jag just haft en av mina sämsta springupplevelser någonsin. Åtminstone topp 5. Till råga på allt blev benen fruktansvärt stela, och krampiga men detta förmodar jag delvis berodde på att jag knappt druckit något alls under dagen. Jag som alltid har en flaska vatten i väskan utifallatt. Jag dricker inte så ofta av det men det kan vara bra att ha just utifallatt. Dagar som denna när man inte kan köpa något på tåget exempelvis. Just därför hade jag såklart inget just denna dag. Typiskt som nalle puh hade sagt. Jaja, jag överlevde trots allt och efter välbehövlig benmassage och massa tjatter (Shit så vi pratar, det är inte många sekunders tystnad när vi två umgås.) med bästa Ellen åkte jag "hem" och konstaterade att dagen ändå slutade bra. Och att slippa sova ensam är faktiskt ganska lyxigt.

Idag jobbar jag med cykelpass, kollar lite jobb, fixar lite, lunchar med lillasyster och hämtar ut min nummerlapp. Borde nog fjäska lite för benen också, så det kanske jag får försöka klämma in också. Vad gör du?

2 kommentarer:

Emliscious sa...

Mmm en sak i taget är nog bra =) och så lite struktur =) och så ha någon slags prioritets-ordning!

Andréa sa...

ja det är nog en bra plan :)