Det går inte snabbt direkt (för mig), men nytta gör det förhoppningsvis ändå. Benen och hjärtat blir undan för undan starkare och starkare. Jag pratar såklart om den superbra träningsformen backträning/backlöpning/backintervaller.
Det är jobbigt, jobbigt, jobbigt. Ibland nästan outhärdligt jobbigt och jag börjar undra varför jag utsätter mig för sånt här. Men så när jag har pustat ut några sekunder på toppen, vänder och börjar jobba nedåt så är det som om jag glömmer bort allt det jobbiga och bara njuter av att kroppen klarar av så mycket mer än man tror. Sen när jag vänder där nere igen för ytterligare en sväng uppför 300metersbacken börjar allt om igen. Jobbigt, jobbigt, jobbigt och sen njutning igen. Om och om igen, 8 gånger idag. Totalt blev det 10km med uppvärmning och nedvarvning och efteråt drygt 10minuters löpskolning.
(Jag gillar inte att baka in löpskolningen i passet, därför kör jag den separat efteråt istället. Fråga mig inte varför, det bara känns bättre så..)
6 kommentarer:
Det är de jobbiga, outhärdiga passen som ger mest. Och de är oftast skönast efteråt! :)
// malinhalsofreaket.blogg.se
Det är de jobbiga, outhärdiga passen som ger mest. Och de är oftast skönast efteråt! :)
// malinhalsofreaket.blogg.se
Låter superhärligt med en riktigt seg och dryg backe. En sån ska jag förhoppningsvis också ge mig på inom en inte allt för lång framtid. *Längtar*
OJ. shit vad imponerad jag blir nu! Backintervaller alldeles ensam? hånger åtta, i 300 meter lång backe!!?? Där kan man snacka om löpnörd och att bacillen inte bara fått fäste utan utvecklats till en kronisk sjukdom. Andréa. Du är min idol!
Way to go sweetiepie!!! :D
malin: ja, och tur är väl det :)
anna: haha, jo det är lite skräckblandad förtjusning :)
sofy: hahaha.. jo jag har nog fått den kroniska sjukdomen löpnörd :D (Fast riktigt ensam var jag inte, Martin var ju med.. fast å andra sidan hade jag gjort det själv om han inte velat/kunnat hänga på :D)
felicitas: :D
Skicka en kommentar