Snabbt och tufft

Vilken skillnad på ben som suttit stilla en hel dag och ben som stått och gått en hel dag. Idag har jag suttit på möte hela dagen (och dessutom slutat nästan två timmar tidigare) och hade således en alldeles normalpigg kropp när jag kom hem. Fick för mig att tusingar kanske skulle vara kul att köra. Det var längesedan jag körde det och speciellt länge sedan jag körde dem på mitt gamla tillhåll Årstabron. Efter att Martin varit ute på sitt pass gav jag mig iväg. Uppjoggen kändes inte alls sådär lätt och flygande som jag tänkt mig, men det gjorde inte så mycket, jag skulle ju ändå ta det ganska lugnt. Eftersom jag har en lite lugnare period just nu med fokus på ordentlig återhämtning efter maran och således varken träningsplan eller krav på tuffa pass tänkte jag inte pressa något utan endast köra med en stark och lätt känsla i kroppen. Det gick sådär.
Väl igång med första intervallen kändes det dock riktigt "lätt" och bra. Lyckades hejda mig ganska väl från att börja maxa. När jag närmade mig slutet kände jag dock för att öka lite och stannade klockan på 3:59. Wow! Mitt livs andra tusing under 4min och jag behövde inte ens maxa! Visserligen anade jag lite vind snett bakifrån och visserligen lutar bron svagt nedåt på slutet åt det hållet, men ändå wow.

Under andra intervallen fick jag dock så att jag teg. Den lilla backen upp mot själva bron sög i benen trots att jag tog det ganska lugnt och det gick därefter ganska segt att komma upp i någorlunda acceptabel fart. Nu märkte jag att vinden jag anat på vägen bort nog varit lite starkare än jag trott. Inte ren motvind, men ändå riktigt störande. Lyckades ändå klocka mig på exakt 4:00min. Definitivt tuffare den här gången, men inte riktigt max.

Efter ytterligare 90sek ståvila gav jag mig iväg på tredje. Tänkte att jag skulle passa på att köra en intervall på max och började ösa på lite mer. Aj, det var visst jobbigt. Kände den sneda medvinden och tänkte att det är fusk. Ökade lite till och stapplade i mål på 3:47. Helt galet egentligen, men eftersom vinden var som den var så räknas det inte riktigt. Fusk. Men i smyg är jag ändå lite nöjd.

Där tog det dock stopp på det roliga. Jag tvärdog. Den lilla backen på tillbakavägen kändes som ett berg. Vinden som en vägg. Med benen fulla av mjölksyra, nära till kräkning och kramp i magen fick orkade jag inte tuffa vidare utan fick stanna några sekunder. Tänkte ge mig men startade ändå igång efter någon knapp halvminut och sprang färdigt. Särskilt snabbt gick det dock inte. Eller jo, 4:12 är fasktiskt riktigt bra, men känslan var fruktansvärd. Dessutom är det ju fusk eftersom jag stannade. Men jag kan iallafall glädja mig åt två intervaller under 4min (med lite hjälp av vind och delvis svagt nedförslut) och en prick på 4min (i delvis svagt uppförslut och med sned vind mot mig). Klapp på axeln och bra jobbat.

Det gick sådär med att köra lugnt och det var tur att jag bestämt att fyra intervaller fick räcka. Men det är kul att veta inför framtiden att farten finns någonstans där bakom latmasken. Nu ska den bara få kliva fram lite oftare och vid rätt tillfällen. Gärna slipas till lite ytterligare också.