Formstatus post marathon

Idag är det tisdag och kroppen känns nästan som vanligt igen. Lite stelhet finns fortfarande kvar i höger vad och båda framsida lår. Men nu faller det inom ramen för vanlig träningsvärk. Värre var det i söndags och att åka iväg på kvartalsutbildning i Body Balance kändes helt ärligt sådär. Innan. Väl där gick det bättre än väntad. Fruktansvärt stel i höger baksida och såklart ont i framsida lår så krigarna blev inte så djupa. Det var dock väldigt skönt att få sträcka ut mig lite. Och pilatesdelen kändes förvånansvärt lätt. Tur att jag har ganska stark mage och rygg.

Innan skosnörkaoset och förlorade vantar.

Att gå nedöfr trappor var inte särskilt kul igår men att stå och gå hela dagen gjorde visst gott. Kvällens Balance-instruerande gick långt över förväntan. Jag kunde köra på precis som vanligt utan att ens grina illa. Eller, möjligtvis att positionen hindisquat inte kändes så bekväm, men i övrigt kunde man inte tro att jag sprungit marathon två dagar tidigare. Skönt. Lite skillnad mot för två år sedan då jag typ aldrig återhämtade mig. Jag tyckte det var så konstigt för året innan hade jag ju kunnat köra gärnet under en utbildningshelg i Army Training en vecka efter. Men kroppen hade visst fullt upp med att nära en pyttepyttebäbis.

Glad över att ha överlevt - och över att ha träffat på Lisa.

Men inte nu. Imorgon tänkte jag försöka springa en snutt. Några kilometer i ett väldigt lågt lufstempo. Förhoppningsvis i sol. Jag vill inte springa i regn och blåst på ett tag nu...