torsdag 7 juni 2012

En känsla att dö för

 

Först skog och knastrande grus under fötterna. Sedan doften av nyklippt gräs. Slutligen asfalt och betong men ändå perfekt. Jocke Bergs poesi i öronen och en svalkande bris mot vintervita armar och ben. Kenteuforin. Springendorfinerna. Kärlek och magi. Hur kan någon frivilligt välja att vara utan? Den känslan jag kan dö för.

14 kommentarer:

Staffan sa...

Härligt! Jag vet EXAKT känslan, bra skrivet, stackars dem som inte upplevt det eller som försökt men valt att vara utan:

Ett liknande tillfälle:
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.se/2012/03/ar-du-lycklig-nu.html

Anna (Orka mera) sa...

17 Jag vill jag vill jag vill!!!!! Snart får jag....

coyntha sa...

Så bra beskriven!!
Jag undrar samma sak...
Så bra, du är tillbaka efter din fantastisk prestation. Grattis igen!
kram

montani sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
mikael sa...

Löpningen är ett gift verkligen :)

Tack! Ja det gick undan igår. Innan jag började fundera på sub 18 på 5 km tänkte jag att det skulle vara, om inte enkelt, men väl genomförbart.
När jag sedan började kika på vilka km tider som gällde så blev jag mer tveksam. Fort, var ordet ... men det gick ju vägen.
Nu sub 37 på 10 km

Snorkkis sa...

Underbar beskrivning. Tänk att vi kan få allt detta!

Maria L sa...

Kent och löpning - en oslagbar kombination.

Västgötskan sa...

Jag håller med. Helt underbart (oftast och i all fall efteråt)!!! :-D

Sara sa...

Jag med!

Och STORT GRATTIS förresten till ditt fina, fina marathon - du är helt otrolig!

mammaspring.com sa...

Precis så är det!!!

Jonna sa...

Härligt att du är på gång redan!

Och vad fin bloggen blivit! Super! Kram

Livskraft sa...

Alldeles underbart. Längtar efter det så det gör ont i hela kroppen
Trevlig helg!

JoHo sa...

SÅ härligt! På alla nivåer :D

Ingmarie sa...

Känner doft, känsla och ljud ända hit till mitt kök. :-)
Och ja, VEM kan frivilligt avstå från det?