Efter att ha varit inomhus och övat body balance nästan hela dagen kände jag att jag bara måste komma ut en sväng. Jag hade en vilodag igår och hade eventuellt tänkt hoppa springning idag också för att orka trappa upp antalet pass kommande vecka. Men nej, jag var tvungen att få komma ut och få luft, och promenerande (utan sällskap/vagn/ärende) är jag inte så förtjust i. En lugn jogg har ingen dött av tänkte jag och gav mig ut. Valde en runda som går genom Enskede och roade mig med att drömma om ett fint litet hus likt de som är vanligt förekommande just där. De första kilometrarna tog jag det lugnt och helt enligt lugn jogg-planen, men sedan ville benen smaka på lite fart. Så jag lät dem öka till runt 5-fart. Varken jobbigt eller lätt, mellanmjölk även kallat. Tvingade mig själv att sakta ner och avsluta lika lugnt och fint som jag började och stoppade klockan på 9,6km. Tillsammans med runt 2,5h (effektiv tid, totalt sett var det nog snarare 3,5) body balance (tai chi, yoga och pilates), lite matlagning, tvätt och annat fix har första dagen utan övriga familjemedlemmar klarats av. Ovanligt tyst och tomt, men också ganska skönt i ärlighetens namn.
- Posted using BlogPress from my iPad
4 kommentarer:
Knepigt det där hur tråkigt det är att promenera..... ;-)
Ibland kräver kroppen ett pass även om det kanske vore bra att vila! Och oftast ger löpningen det där lilla extra som saknas... Lät som ett aldeles perfekt pass!
Hmm. Jag tycker det är hur skönt som helst att gå en sväng själv. Särskilt i skogen. men springa är ännu skönare :-)
Lustigt att vara helt själv-förståeligt då det inte är helt lugnt i vanliga fall eller hur? Men njut...:)
Skicka en kommentar