måndag 5 september 2011

Morgonjoggande och lite halvpanik

Idag startade jag dagen på bästa sätt, det vill säga med en morgonjogg med solen i ögonen. Tyvärr var det inte så krispigt och kyligt som jag hoppats på utan istället varmt och fuktigt. Men det fick duga, kripsighetens tid kommer snart.

Det har varit lite si och så med morgonjoggar sedan Sixten kom. Mest på grund av diverse logistikproblem med mat (eller bröst som håller på att sprängas för att tala klarspråk) och annat. Men nu när han är lite större och inte ammar lika ofta funkar det fint (då är brösten mer normala). Så så nu ska jag försöka få till minst en, gärna två morgonjoggar i veckan. För det är verkligen det bästa sättet att vakna på.

Fast så har jag lite ångest också. Jag inser att det nu är mindre än 3 veckor till Lidingö och att jag knappt sprungit långpass i sommar. Eller jo, det har jag, ganska många till och med, men inte tillräckligt många och definitivt inte tillräckligt långa. Och få (ett!) i terräng och slarv med backträningen gör inte självförtroende bättre. Nog för att jag tar mig runt utan problem, men det är ju den där medaljen jag vill åt. Trettioen (31!!!) sekunder ifrån för två år sedan (förra året avstod jag eftersom jag var någonstans kring mitten av graviditeten) och frågan är om jag alls kan matcha det i år? Jag är nog ungefär lika snabb (eller kanske till och med lite snabbare) som då, men har definitivt mindre mängd i benen. Mindre mängd totalt, färre långpass, färre terrängpass, färre långa långpass. Så jag har lite halvpanik faktiskt.

7 kommentarer:

Jonna sa...

Usch, den där känslan av halvpanik inför tävling är inget kul... men du har ju många km i benen även om det kanske inte är lång- och terrängpass du haft mest. Jag tror det kommer gå skitbra på Lidingö!

Marre sa...

Vad fin du gjort sidan! Och ta det lugnt, du kommer att prestera tokbra på LL, Tjejmilen gick ju som en dans! Det är i huvudet det sitter.... :-)

Jenny sa...

Du fixar Lidingö! Håller med om morgonjoggar-finns inte här just nu heller och som du sa omöjligt med logistiken hemma och fyllda tuttar:)Jag satsar på "mitt på dagen när bebis sova träning" istället! Kram

Karin Engen sa...

Nej nej, ingen panik! Jag tror stenhårt på dig! Du är snabb som vinden och har pannben som få - det kommer gå bra!

anneliten sa...

Men du måste ju inte ta silvret i år ju. Gör du det så är det fantastiskt, gör du det inte så har du massor av år kvar. Låter kanske klämkäckt, men jag tycker bara det känns onödigt med panik.

maja sa...

Du fixar det! Skidskyttetjejerna har kommit tillbaka starkare efter graviditeter och du har förutom ev. silver Sixten som väntar i målet :) Go för medalj!!

Löpning & Livet sa...

jonna: jo det har jag ju, men man vill ju alltid ha fler :)

marre:tackar :) jo det har du rätt i. får börja tänka massa positiva tankar redan nu :)

jenny: det är också bra!

karin: vad söt du är :) hoppas du har rätt också!

anneliten: njo, det känns som jag "måste" det faktiskt :) fast du har rätt, livet fortsätter ändå och förr eller senare tar jag silvret ändå!

maja: det har du rätt i! :)