måndag 19 september 2011

En riktig utmaning

Jag har insett att jag flera måndagar i rad har varit på dåligt humör, känt mig trött, håglös och deppig samt liksom bara velat krypa ner under täcket och stanna där tills det är tisdag. Det känns ju alltid lite bättre när Sixten smajlar upp sig och är världens bästa bäbis (som jag som hans mamma såklart tycker att han är typ jämt) men efter en stund är jag tillbaks i samma lågmälda läge igen. Cyklar/springer (idag blev det spring!) iväg till gymmet och håller en Body Balance-klass som går lite lite bättre för varje måndag som går. Cyklar/springer därifrån som en ny mycket gladare människa (och nästan rusar in i sovrummet för att titta på sovande Sixten). Det blir liksom så tydligt att det är BB´n som är orsaken till mitt dålig humör. Men missförstå mig inte, det är väldigt roligt att instruera balancen, det är bara en sådan enorm utmaning för mig. Det är koreografi som ska sitta perfekt, det är coaching som bör utvecklas och förfinas och det är teknik som alltid kan bli bättre. Därför går jag liksom runt och är nervös och oroar mig en hel dag innan. I onödan kan jag tycka, för när jag väl satt igång släpper nervösheten. Även om jag verkligen inte är någon stjärna än och har mycket att jobba på så känner jag att jag kommit en bit på väg. Så jag förstår egentligen inte varför jag måste gå och vara så nervös och förstöra en hel dag varje vecka? Dumt. Jag ska försöka sluta. Nu.

3 kommentarer:

Anna sa...

Jag tror att du du är skitbra på att instrurera, jag hade varit på alla dina pass om jag kunnat. Det är ett hälsotecken att man är lite nervös inför nya uppgifter. Det kommer att släppa.

Anonym sa...

Ja, försök koppla bort det innan! Sen äre ju bra med lite positiv stress osv, då blir det bara ännu bättre instruerat när du är på hugget tror jag! Lycka till framöver =)

Ingmarie sa...

Jobbigt...
Jag är också övertygad om att du gör det jättebra och att alla är nöjda.
Men kom ihåg att varken BB eller yoga är någon tävling!Och det är det som gör det så himla bra! :-)