torsdag 26 augusti 2010

Jag var bara tvungen att skriva av mig lite

Vaknade med pyttelite halsont i morse så det passar bra att vara ledig och spendera lite tid sovande. Fast jag har inte bara sovit, jag har även bläddrat lite i senaste nummret av Fitness Magazine. Jag brukar köpa det då och då (Eller ja, kanske typ nästan varje nummer när jag tänker efter) även fast jag varje gång förvånas över hur lite nytt det är (Där liksom i den andra träningstidningen jag läser; Runners world.).

Där fanns iallafall en artikel om programledaren för den svenska versionen av Biggest Looser, Tanja Djelevic. Jag har nog aldrig sett ett helt program av detta (amerikanska) fenomen som så många verkar gilla. Jag har slökollat på någon repris någon helgmorgon någon gång då och då, men alltid bytt kanal i ren ilska över hur deltagarna behandlas. Jag och den där amerikanska kvinnan (Ja jag vet att hon heter Gillian Michaels och att många verkar avguda henne.) skulle antagligen inte komma så bra överens om vi träffades och diskuterade träning/kost och vår syn på hälsa. Ok, jag förstår att det hela måste twistas till lite när det är TV och egentligen kanske hon är en jättesnäll person, men så som hon framstår i det där programet blir jag bara ledsen.

För det första begriper jag inte varför man ska tävla om att gå ner i vikt. Men tv är tv och det är väl sådant folk vill se. (Och det är ju inte Gillians fel såklart.) Problemet är bara att om man är såpass överviktig som de flesta av deltagarna i programmet är så är det allt som oftast "något större" som ligger bakom. Man blir inte gravt överviktig bara sådär. Ätstörningar och andra bakomliggande psykiska problem är nog snarare regel än undantag. Och är det då rätt väg att gå genom att vara med i en gånerivikttävling i tv? Är det då rätt att genom skrämseltaktik "tvingas" springa/träna flera timmar per dag (Från dag ett, även fast de flesta antagligen inte har rört på år och dag.) samtidigt som man äter minimalt lite? För mig är det helt obegripligt hur man kan resonera så. Hur går det för de här deltagarna efter programets slut?

Jag kan förstå att det kan ge en rejäl kick och motivationshöjning att snabbt förlora kilon i början, men vad händer sedan? Visst, man kanske kommer ner till en mer hälsosam vikt men hur ska det gå sedan när man ska klara sig själv? Och hur ska det fungera i längden när man inte tar tag i den bakomliggande orsaken (ätstörningen) utan bara ett av symtomen (övervikten)?

Ja, det är tv. Och deltagarna har själva valt att vara med. Jag blir bara så ledsen över den bild som förmedlas av hälsa/kost/träning. Var är glädjen? (Ok, jag har som sagt inte sett så mycket, så rätta mig gärna om jag har fel!)

I vilket fall som helst så verkar programledaren i den svenska versionen, Tanja, ha en syn på hälsa som mer liknar min. Att hälsa är något livslångt och innefattar alla delar av livet. Det är ett stort plus. Men faktum kvarstår ju ändå; hur bra är det att hetsbanta och hetsträna? Och dessutom tävla om det? I tv? Jag kommer nog inte klara av att kolla så mycket av den svenska versionen heller..

9 kommentarer:

Anonym sa...

Amerikanarna är ju som dom är, allt ska vara så extremt. Jag ska se den svenska versionen och se hur dom har lagt upp det och förhoppningsvis har vi "försvenskat" den en hel del och kör lite mer lagom. Och så ska jag passa på att tacka för dina kloka ord :)

Karin Engen sa...

Det var kloka ord Andréa och jag håller verkligen med dig. Jag vet inte hur hälsosamt jag tycker att det är heller, och som sagt, det känns som att det är något större som ligger bakom en sådan enorm övervikt.

Vi får väl se hur den svenska versionen blir, här i lilla landet lagom.

Krya på dig och hoppas du känner dig pigg snart!

Träningsglädje sa...

fast det som ligger bakom kommer ju fram - det är varför Jillian är som hon är. i början förstod jag det inte heller eftersom det varken syns eller märks när man bara ser enstaka program, och jag tyckte hon var läskig och elak. men så kryper det fram, det där som gör Jillian så fantastisk - och man märker att hon oftast har full koll på situationen och triggar fram det där bakomliggande på sättet hon gör. jag hoppas tanja och mårten är lika "smarta".

Löpning & Livet sa...

emmaluu: jo vi får hoppas det! sen så är det klart att det blir extremt när det är en tväing, det kommer man ju inte ifrån. Men jag skulle bara önska att en lte bättre bild av vad hälsa faktiskt är förmedlas..

karin: jo tyvärr är det ju så att en sådan övervikt inte kommer av för att man "råkade äta några kakor för mycket"..

tack för kryapådighälsningen! :)

sara: ok. så är det kanske, det ska jag inte uttala mig om eftersom jag som sagt bara har sett enstaka bitar. men jag undrar fortfarande vad som egentligen gör åt själva kärnan av problemet? får deltagarna tex psykologhjälp mm?

ja vi får hoppas på att de är bra!

Ingmarie sa...

Aaaah vad skönt med någon som tycker som jag! Det där är verkligen helt SJUKA program! De får psykologhjälp om jag förstått det hela rätt. Av vad jag har hört i "uppföljningen senare så är det i princip ingen som klarar av sitt "nya liv". Så hur bra är det?...

frida sa...

Jag tänker som dig att bakom varje ätstörning (vilket även övervikt kan vara) så ligger det en känslomässig orsak bakom oavsett om den är skamlig eller "positiv" (som stress eller duktigflicka symdromet kan ses som). Jag tycker inte att den orsaken behandlas eller tas fram i programmet (USA) men tränings lyfter lite på locket dock. Bra att du skriver av dig om kloka tankar!

Anonym sa...

Den australiska versionen ar mycket battre tycker jag. Lite mjukare och man far se mera av deltagarnas person och hur de tar tag i problemen som har lett till overvikt. Men visst visar de sadant de tror ska dra tittare. I uppfoljningsprogram och/eller i tidningar jag last har manga av de australiska deltagarna stannat pa sin vikt och lever halsosamt. Men jag kan halla med om att jag tycker det ar crazy att ga fran att inte trana nagonting och ata 10000kcal/dag till att trana flera timmar om dagen och ata minimalt. Kan ju inte vara direkt halsosamt. Kroppen maste fa en sadan chock. Haller aven med Traningsgladje att man maste se flera program i raden for att forsta hur Jillian ar. Tyckte ocksa att hon verkade elak forst, men hon kan dra problemen ur deltagarna. Hon ar jattebra!
Jennie

Träningsglädje sa...

nä det är inte hälsosamt att äta 1000 kcal/dag men det är inte hälsosamt att väga 500 pounds heller... ;)

Lena sa...

Jag reagerade precis som du när jag ibland såg glimtar av det programmet, men så såg jag ett avsnitt häromdagen och Gillian verkar faktiskt riktigt bra och är egentligen helt vettig (bakom den där störda imagen hon blivit tilldelad). Vad gäller själva tävlingen så tror jag att den snabba viktnedgången kan leda till ätstörningar åt andra hållet. Jag såg ett final-program en gång och några hade blivit väldigt smala..