torsdag 5 augusti 2010

Det stora avslöjandet

När jag sprang Stockholm marathon den 5:e juni var jag inte ensam. Nä, såklart jag inte var, förutom mig sprang ju typ 20000 andra samma bana. Fast det var inte det jag tänkte på nu. Jag tänkte på en annan liten liten.. gej (?) En pyttepyttepytteliten kompis som var med mig från start till mål. Som gick igenom både glädje och smärta, som tog sig i mål 47 sekunder från drömgränsen. Den där lilla kompisen finns kvar nu med, den är till och med lite större. Eller kanske rätt mycket större föresten.

För jag har en bäbis i magen!!

Ja tro det eller ej, det har jag faktiskt. Det hade nog ingen trott för ett halvår sedan, allra minst jag själv. Det kom lite som en chock och skakade om tillvaron litegrand. Minst sagt. Det var kanske inte riktigt planerat, men det var inte så mycket annat att göra än att planera om. Så numera är det vår plan. Samtidigt som det såklart känns fantastiskt roligt och spännande är jag lite lätt nervös (Eller ja, typ livrädd, speciellt vid tanken på att jag en dag i februari måste föda ut bäbisen.). Tänk om jag blir en dålig mamma? Tänk om jag inte vet hur man tar hand om en bäbis? Så tänker jag till och från. Fast i nästa sekund tänker jag att det är väl klart att jag kan, det om något är väl en sak man kan? Så självklart känns det mest bara häftigt. Häftigt att veta att i min mage finns en liten, liten människa som i princip började sitt (foster)liv med att springa marathon!

En liten pyttedel av mitt hjärta sörjer att jag antagligen kommer att få vara utan löpningen i flera månader. Fast å andra sidan kommer jag ju, som jag varit inne på tidigare, ha tid att stärka upp mina svagheter lite och jag kommer ha tid att träna massa annat roligt. Jag har accepterat att jag kommer få klara mig utan min älskade löpning ett tag. Springa ska jag göra hela livet och då spelar inte, ett förhållandevis lågt, antal månader någon roll. Nästa sommar kommer jag att vara tillbaka som en starkare version av mig själv. (Om det inte är lite outhärdligt varmt som det varit denna sommar vill säga :) ) Jo, för jag tror stenhårt på att man stärks en massa utav att få en bäbis, både fysiskt och psykiskt!

(Och jag hävdar envist att det mest är värmen som påverkat min oförmåga att springa denna sommar. Självklart bidrar inte graviditeten till att det känns lättare, men jag tror verkligen att värmen är den största boven. Jag har upplevt liknande känslor tidigare år och då har jag inte varit gravid :) )

Det är mycket praktiskt som behöver falla på plats innan jag kan slappna av helt och njuta av att jag/vi faktiskt har förmågan att få barn. (Att bo i samma stad och allra helst tillsammans är ju en liten fördel exempelvis.) Men jag försöker att ignorera alla dåliga känslor när de dyker upp. Försöker att bara se allt det häftiga och försöker förstå att jag faktiskt har en bäbis i magen! :)

61 kommentarer:

sofia sa...

åh, gratulerar!

Susanna sa...

Åh nu blir jag gråtfärdig. Konstigt eftersom jag ändå visste, men ändå så fint skrivet och så fint att tänka på. Ser fram emot söndag!

Mia sa...

GRATTIS! Jag blir så glad! Det är stort och fantastiskt. Shit, det kanske blir en liten och så småningom stor superlöpare :)

Kram kram

Sanna -Tvillingmamma på språng sa...

Grattis! Vad spännande! Jag sprang ett halvmarathon ifjol i slutet av juli, då hade jag två små kompisar med mig i magen. Numera följer de med på utsidan, i barnvagnen, under mina löparrundor. De är de bästa "träningskompisarna" som jag fått :)
OCH du har rätt, man stärks efter att ha fått barn! :)
Lycka till!

carro sa...

Näh men GRATTIS!!! Det är ju j-vla stort att få barn. Går inte att förklara eller inse innan. Man måste uppleva det.
Jag märkte att min prestation påverkades direkt när jag blev gravid. En av anledningarna till varför jag testade mig. Är helt olika från person till person, men så var det för mig. Säkert stor anlednig för dig med?
Jag trodde det skulle vara svårare att vara ifrån löpningen än vad det var. Kändes ganska naturligt och självklart på någotvis. Gilla läget helt enkelt. Saknade det en del i slutet förvisso. Sprang tom 6:e månaden.

Den där latten i solen ;-)???
Kramar

Anna (Orka mera) sa...

Grattis Andréa, vad roligt!!! Och så häftigt för den lille att börja sitt liv som marathonlöpare!

mary sa...

Hah! Det var min första tanke när du började skriva om att du inte ville springa... =)
Grattis till er båda, eller alla tre förresten!

Träningsglädje sa...

grattis andréa!! :)

Artfors sa...

Grattis! Var inte orolig gör du bara ditt bästa kommer du att bli en bra mamma.

Carina sa...

Grattis!! Det är ju jätteroligt! Klart coolt att börja sitt liv som marathon-löpare! Vad månne det bliva...

Marre sa...

Men ÅÅÅÅÅH vad härligt! Sitter här och snyftar framför datorn... Tänk vad underbart att ha ett litet liv i magen som väntar på att få komma ut. Allt kommer att ordna sig till det bästa med livet också, som du själv skriver - kom ihåg hur svart allt var för en tid sedan och hur det vänt. Kram på dig! <3

anneliten sa...

Andréa, när jag var 27 blev jag oplanerat gravid. Det passade inte särskilt bra just då och jag var liksom inte beredd mentalt. Men på de åtta följande månaderna (jag visste det ju inte första månaden) blev jag redo. Det är en gåva att få barn. Du kommer också att vara redo när barnet kommer och du kommer att bli en mer än tillräckligt bra mamma. Nobodys perfect. Och stort grattis!

Karin Engen sa...

Det här är ganska komiskt, man jag har anat detta ett tag :) Jag har en kompis som är lite äldre än mig som tränar mycket och som hela tiden beskrev samma känslor som du har haft hela sommaren när hon var gravid! Det är verkligen så himla kul Andréa, GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!

Och du behöver inte oroa dig för att du inte skall bli en bra mamma. Jag känner dig inte personligen (kanske bättre efter kettlebellsarmyn i höst?) men den uppfattning jag har fått om dig efter att ha följt dig här i bloggen är att du verkar vara en alldeles fantastisk person, och då kan man inte bli annat än en bra mamma. Tänk vad stark du har varit hela tiden under din löpperiod, du är disciplinerad och har förmåga att njuta av livet. Vad mer kan man begära av en mamma?

Sofie RW sa...

Åh, grattis Andréa! Du kommer att bli den finaste och bästa mamman!

Ingmarie sa...

men åh vad roligt! GRATTIS! Du kommer att bli en underbar mamma så DET behöver du inte oroa dig för. :-)En bättre start kan den lille/lilla inte heller ha fått. KRAM

Em Löfgren sa...

woww!!! en ett enormt grattis!! kommer bli världens sötaste unge! och envisaste ;) hihi!!! så glad för din skull!!! och er skull så klart!! det praktiska löser sig alltid =)

Daniel sa...

STORT GRATTIS!!!

Eyal sa...

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!

House Of .... sa...

ååååhhhh grattis fina du!! Vad glad jag blev nu

Jenny sa...

Underbart! Grattis och du kommer bli en super-mamma med en massa energi och kraft!

TheLoonyNail sa...

Åh grattis!!! Allt kan inte planeras och ibland kan det ju vara bäst så kanske :)
Misstänkte något sånt här när du skrev att du inte ville springa :)

Stort grattis igen :)

Susanna sa...

Nu var jag inne och läste allas kommentarer och blev gråtmild igen :)

Erika sa...

Stort stort stort grattis och många grattiskramar!!

Anonym sa...

Grattis till bebisen i magen! Du behöver inte oroa dig för dina funderingar angående din kommande mamma-roll, det är fullt normalt att ha såna funderingar och de är de som kommer göra dig till en bra mamma =)

//Malin från gymnasiet

Styvmor sa...

Klart du blir en super mamma...å tänk om en sisådär 16 - 18 år (hur gammal man nu måste vara för att springa maran) kan ni springa den tillsammans!! Kram tjejen

soffan sa...

Shit, vilket äventyr :) . Grattis!!

Löpning & Livet sa...

TACK tack tack för alla fina ord från både mig, Martin och bäbisen! :)

Frida Källström sa...

Tjoho!!! Grattis!!! Fy farao va underbart!!! weiii =)

Cecilia sa...

Grattis! Bäbisar (och de barn som det blir av dem) finns bara en kort stund hos en innan de far ut i sina egna liv, löpningen hela livet!

Josefine sa...

Åh, grattis! Vad roligt.

Anonym sa...

Härligt! Stort grattis till er!

Silverscreen sa...

GRATTIS! :D

Frida sa...

Alltså OMG. Oh My God. Som 24-årig tjej som läst löp- och träningsbloggen din i ca. ett år så är det bara OMG! En liten. Så coolt, så häftigt, så härligt. Och så har du lurat oss alla med inlägg som gett sken av att du är lite missnöjd och förvånad över att springandet inte går som vanligt. Inte så konstigt säger jag. Du ska vara, och är, med om det häftigaste som finns. Hoppas du skriver massor. Och springer massor. Om du vill läsa om en ung mamma som varit gravid, tränat till förlossningsdagen, fått en underbar unge och tränar igen så titta in här:
http://emalundgren.bloggplatsen.se/

mina sa...

Återigen tusen grattis!! Eftersom jag ju är gravid själv blir det nästan som att man har ett band med alla andra som också är gravida. Som jag skrev tidigare känner jag igen mig i det du beskrivit om din löpning från mn tidiga graviditet, även om värmen inte hjälper. Jag sprang Göteborgsvarvet när jag var i samma vecka som du är nu och vet att det kändes frustrerande innan att inte kunna satsa som jag ville. För även om man kan springa så ska man akta sig för för höga pulsvärden under för lång tid. Du kommer säkert att få tusen och åter tusen goda råd om din träning när du är gravid och många kommer att tycka att du inte ska springa alls, men lyssna på din kropp och gör det du känner känns bäst. Kram

Miranda sa...

GRATTTTTIIIS!!!!!!!!

Underbart Andrea, underbart!!

frida sa...

Så fint. Så precis just du att ha en bebis som redan gjort sitt första maraton. Jag misstänkte detta och har väntat på utlåtandet. Önskar dig en vacker graviditet och bitarna kommer att falla på plats. Tid är allt som vi har. Stor kram!

Annika sa...

GRATTIS Andrea! Misstänkte nästan att det var detta som var anledningen men så lät du lite för missnöjd och lite för besviken med löpningen för att jag skulle tro det ändå... Hoppas att du kan sänka din krav på dig själv angående träningen och löpningen nu för att bli gravid, bära ett barn och det nya häftiga livet som väntar, måste vara så mycket större! :) Det låter underbart tycker jag! Lycka till.

RosaMilton sa...

Grattis till en stor glädje i livet! Jag brukar nog inte kommentera här men har läst ett tag! Superkul! Det praktiska kommer ni lösa allteftersom! Allt behöver inte vara superplanerat för att bli bra!

Malle sa...

Stort grattis! Va härligt=)

Felicitas sa...

Oj, vad häftigt!! Stort grattis!!! :D

Anna sa...

Wei! Jag fick nästan en liten tår i ögat, åh vad spännande! Och du kommer att fixa det galant! KRAM!

ingy sa...

^-^ grattis igen! :)

Sofy sa...

Åh wow!!! Grattis till dig och martin! Klart ni löser det praktiska efterhand. Stor grattiskram!

Anonym sa...

Grattis igen!! Jag Blev gråtfärdig när jag läste ditt inlägg!!
Din liten kommer att bli säkert en super-löpare. Han/hon har redan sprungit sitt första mara... hi hi.

Hur mår du?

Kram på er!! Coyntha

Blogg: http://coyntha.wordpress.com/

malin sa...

Grattis!!! Det här kommer du klara galant. Löpning blir lite lidande till och från men det är det finaste i livet som kommer till en.

mumsfillibaba sa...

Häftigt!! Hittade precis in på din blogg, så får man läsa något sådant kul!! Har fö hört att man blir en bättre löpare när man fött barn. Speciellt på långdistans.. Inte för att jag tror att du är dålig nu....:)

BETSY sa...

Wow! Grattis!!

Unknown sa...

Nämen, vad roligt! GRATTIS!! Allt löser sig, ta hand om dig - er!

Miss Agda sa...

Åh, vad kul! Grattis! Jag var i v 5 när jag fick veta att jag var gravid och helt plötsligt fick jag svar på tex varför jag hade svettats så kopiöst mkt under mina löppass etc. Kroppen påverkas direkt, men jag joggar dock än och är nu i v 27.
Stor kram och hoppas vi kan ta sällskap med våra barnvagnar i Sthlm ;)

Petra sa...

Ett jätte stort Grattis till bebisen i magen! Själv är jag i vecka 26 :-) Har försökt hålla igång med träningen så gott som det går men nu har jag en tråkigt foglossning som gör det lite svårare för mig. Detta är min tredje graviditet så det kan kanse bero på det.

Har du en bra graviditet? :-)

Johanna sa...

Oj så roligt. Grattis!

De kallar mig Linda sa...

Men oj så spännande! Önskar dig all lycka :)

Pernilla Hult sa...

GRATTIS! :) Så himla roligt! Du kommer att bli en jättebra mamma (just den tanken snurrar nog hos alla gravida).
Blir lite full i skratt :) Bäbben är löpare redan från början :)Och kan skryta med en mara tidigare än ALLA andra :)
Jag har inte varit här på länge märker jag :( Får skärpa mig!
Trevlig helg!

Lollis sa...

Ville bara gratulera till den roliga nyheten, mysigt med bäbis =)

Sara sa...

Stort grattis, vad kul att läsa! Och vad häftigt att det lilla livet får börja med ett marathonlopp, det blir en liten löparbäbis!

Anonym sa...

GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!!!!

Löpning & Livet sa...

Återigen, TACK TACK TACK! Både fran mig, Martin coh bäbisen som bor i magen!!

Dessi sa...

Vilken underbar nyhet! Stort grattis! :)

Mela sa...

Åh, stort grattis! Kram!

lina sa...

Grattis!!! Hoppas allt praktiskt löser sig och att du får må bra! kram.

Lisa Flink sa...

Grattis Andrea!!! Så härligt =) Det är heeeeelt fantastiskt!
Önskar dig all lycka till och hoppas vi springer på varandra i Sportlifes salar =)