tisdag 3 augusti 2010

Comeback

Igår gjorde jag en tillfällig comeback (har ju en liten paus under sommaren) som instruktör. 90min utomhusarmy skulle köras borta på Lindholmen och det var väl klart att jag ville vara med och instruera den! Det såg ut som att vi fick till ett riktigt jobbigt pass trots att vi båda improviserade rätt så bra (Känns som om army training är ett av få koncept man kan improvisera inom.) och knappt hade hunnit prata ihop oss innan. Problemet är bara att varje gång jag instruerar army blir jag så himla avundsjuk på deltagarna! Jag vill också bli sådär spytrött och känna att jag inte orkar en endaste sekund till. Jag vill också uppleva den underbara men samtidigt vemodiga känslan när passet är över. Visst kan jag jobba både nästintill inget och rätt mycket som instruktör, men det går inte att komma ifrån att jag är där för deltagarnas skull och faktiskt måste gå runt och korrigera, peppa och hetsa dem. Det blir inte samma sak. Men det är roligt att se andra övervinna sina gränser också, nästan lika roligt som att göra det själv.

3 kommentarer:

Petra sa...

Roligt! Och det ar ju den typen av instruktor man som deltagare vill ha ocksa - en som tycker att det ar grymt roligt sjalv och som garna vill vara med och kora slut pa sig sjalv. Sant lyser helt klart igenom!

Mia sa...

Någon gång ska du få köra med mig till jag nästan kräks... Det lovar jag :)

Så som livet är sa...

Jag är imponerad av dig! Önskar jag själv var där du är. Skulle egentligen vilja... Men kommer inte i gång..Löptränar några ggr... sedan går det för lång mellan gångerna. Hittar på en massa ursäkter för mig själv. Och nu är jag så trött. Kroppen skriker egentligen efter att röra på sig.