onsdag 30 juni 2010

Känslor

Jag vet inte vad det är med kombinationen löpning och musik, men den framkallar känslor som inget annat. Oftast glädje och eufori, men ibland lockar den fram de där välbehövliga tårarna som behöver få komma fram då och då.

Idag fartlekte jag mig fram medan regnet strilade nedför armarna. Lät tårarna blanda sig med regndropparna och konstaterade att inget är som då, men att nu och sen också kommer bli bra. Grät en skvätt men gladdes samtidigt åt att kroppen börjar minnas hur man springer, åt att pulsen var mer normal och åt att det faktiskt är skönt med vatten som rensar undan.

Kom hem och välkomnades av solsken, både på utsidan och insidan. Löpning och musik gör mig lycklig.

12 kommentarer:

Petra sa...

Ah, jag onskar jag ocksa kunde springa med musik i oronen! Men jag ar helt enkelt lite mesig och vill hora vad som hander runt omkring mig...

Mia sa...

För mig har kombinationen "löpning & skogen" ungefär samma effekt. Speciellt när jag inte har haft möjlighet att uppleva det på ett tag. Skönt att gråta ut ackompanjerad av trädsus, fåglar och kvistar som knäcks under fossingarna.

Appropå att du gillar det skrivna ordet (i f.g. inlägg) Kan du inte börja skriva för Runners World? Den har blivit så mossig och behöver lite nytt och fräscht.

Kram kram

Staffan sa...

Och då måste jag ju fråga vad du lyssnade på? :-)

Susanna sa...

Det låter väldigt fint och renande. Det duggade så fint i morse när jag sprang, tog rundan hemmifrån och runt Härlanda tjärn och det var verkligen en perfekt morgonrunda och så härligt fräscht att bli lite nedkyld från regnet som omväxling kring hur överhettad man varit de senaste dagarna :)

mikael sa...

Klarar inte alls av att lyssna på musik när jag springer.
Känns inte som jag riktigt kan fokusera på det som är viktigt just då.

Musik funkar till annan träning

mikael sa...

Klarar inte alls av att lyssna på musik när jag springer.
Känns inte som jag riktigt kan fokusera på det som är viktigt just då.

Musik funkar till annan träning

anneliten sa...

Tänker på Robyns textrad: "It´s a good thing tears never show in the pouring rain" ur "Be mine". Du skriver inte om det var glädje eller sorg. Om det var sorg hoppas jag att det känns bättre nu!

Sofie RW sa...

Har man löpning med i kompotten tycker jag man brukar känna just den effekten. Renande, tanke-tömmande, fritt fram att tänka och klura hur man vill. Hoppas den fina känslan håller i sig, och att du inte är ledsen mera.

Ingmarie sa...

Jag förstår precis vad du menar! Jag behöver dock ingen musik när jag springer. (Vill inte ha heller)Hoppas det känns bra nu oavsett varför tårarna kom.
Ler när jag läser ditt förra inlägg. Jag är precis likadan när det gäller böcker. Älskar dem och vill äga alla jag läser så det har blivit en del... Och jag gillar Kent med! :-)

Ann sa...

Åh, fint! Det är fantastiskt vad vissa låtar kan göra med en...
Kommer särskilt ihåg ett långdistanspass i höstas i kompakt mörker, hög skön luft och med höstlöven yrandes. Sprang rakt in i runners high under gatlyktornas sken, med Placebos running up that hill (we love, eller hur?) i lurarna och bröt nästan ihop... Så jäkla underbart skönt och mäktigt!!
Kram

Åsa sa...

Jag känner igen det där. Löpning ÄR bra terapi. Om du älskar Beckfilmerna så MÅSTE du se den. ;)
Ha en bra helg!

Karin - FitnessochHälsa sa...

Åh vilken underbar löptur det låter som. Det är härligt att släppa fram känslorna, såväl glada som ledsna känslor. Vad skönt att du fick göra det och att du var glad när du kom tillbaka från löpningen!