Nästan spagat

Morgonens yoga bjöd på mycket akrobatik. Men det är kul när man märker att man faktiskt klarar mer än man tror. Det roligaste idag var när vi skulle sitta i spagat (övningen hette såklart något annat spacigt, men vad minns jag inte). Jag kom inte riktigt ända ner om man säger så. Men det gjorde inte någon av de andra heller, så så himla dålig var jag inte.

När jag var liten och gick i lågstadiet dansade jag balett. Eller dansade och dansade, det mesta av lektionerna gick ut på olika töjövningar för att vi skulle bli viga och fina. Oftast med hjälp av en sån där grej man fäller ner från taket (bom??). (Jag minns för övrigt en annan rolig övning som kallades grodan och innebar att man låg på mage, böjde bak ryggen och fram fötterna och skulle helst nudda fötterna i huvudet. Testade precis och kan avslöja att fötterna var typ en halvmeter från huvudet, haha) Och vig blev jag. Jag kunde både sitta i split (benen rakt ut åt sidan) och i spagat "åt båda hållen" (både med höger ben fram och vänster bak och tvärt om). Men det häftigaste måste nog vara att jag kunde stå upprätt på ett ben, ta tag i den andra foten och sträcka upp benet mot taket! Visserligen mot en vägg, men ändå! Coolt! Det kan jag inte nu. Men spagaten borde väl gå att öva in? Om jag tränar. Någonstans djupt inuti mig finns det ju. Kanske. Det får bli vinterns mission.

Och angående baletten så dansade vi lite också. I slutet av letionerna. Och vi hade uppvisningar. I en var jag snöflinga. I en annan katt. Och självklart hade jag små söta rosa "tåskor" (se ovan). Jag har fortfarande kvar dem. De ligger i en söt liten låda tillsammans med alla mina meningslösa medaljer från diverse lopp. (Hemma i Arvika finns en annan stor låda. Den innehåller mängder av pokaler från slalomen och massa prisrosetter från hopp- och dressyrtävlingar, varför sparar man allt??)