söndag 16 september 2012

Stockholm halvmarathon 2012

Det sägs att Göteborgsvarvet är en tuff halvmarabana. Och att Stockholm halvmarathon är betydligt lättare. Nja, jag vet inte jag. För det första upplever jag inte varvetbanan så farlig, men det kan ju också bero på att jag har sprungit måånga rundor på de där gatorna. Visst, broarna suger lite kraft ur benen och början är ju tuff med sälsammsbacken redan efter någon dryg kilometer, men i övrigt tycker jag att det är rätt flackt. Dock trångt, men det är ju en annan historia.

Så det var ganska stora förväntningar på en snabb och lättsprungen bana jag hade målat upp. Så fel, så fel. Jag upplevde det faktiskt mycket backigare än i Göteborg. Kanske berodde det delvis på min usla (dags?)form, men platt var det definitivt inte, det kan nog fler hålla med mig om. Det började på direkten. Uppförslut redan meter efter start. Något lite nedför och sedan in i en obehaglig tunnel. Det var kvavt och fruktansvärt dammigt. Munnen blev snustorr och full av små partiklar av något slag. Äckligt. Till slut var jag dock ute men väl där väntade ju den segaste biten på marathonbanan - Vasagatan, Torsgatan och början av Odengatan. Pust, stön och mentalt segt. Redan här insåg jag att det skulle bli riktigt tufft. Lite nedför och sedan över till Kungsholmen. För att mötas av svagt motlut Flemminggatan upp. En skön nedförsbacke ner mot Kungsholmsstrand dock och en liten bit någorlunda flackt. Innan Stadshagen och upp, upp, upp. Och lite ned. Sedan plattaste (nästan) runt Riddarfjärden där jag också sprang som snabbast. Men sedan började ett nytt helvete. Tantolunden. Jag trodde fasen aldrig den där uppförsbakcen, som egentligen inte är särskilt brant, skulle ta slut. Jag fick lite ny energi när jag väl var uppe och plockade några placeringar. Lyckan blev dock kortvarig då den återstående biten upp mot Götgatspukeln var otroligt motig. Jag slet och slet och undrade hur det kunde kännas så fruktansvärt segt. Jag vågade inte kolla på klockan men kände att det gick för långsamt. Trösten var dock sista biten.

 


Jag visste att det skulle gå nedför från Slussen och därefter vara (i princip) flackt. Orkade växla upp förvånansvärt mycket och kom ifatt rygg efter rygg. När jag passerade 20km och den stora klockan visade 1:31-någonting visste jag att sub 1:35 var kört men att jag kanske, kanske kunde fixa ett nytt pers ändå. En liten tröst som fick mig att orka kriga sista biten på ben som var fulla av mjölksyra och med ett hjärta som slog så snabbt att jag trodde det skulle sprängas. Och flåset ska vi nog inte tala om... Fullständigt slut var jag de första sekundrarna efter målgång men mitt i all misär kunde jag ändå glädja mig åt ett nytt pb på 1:35:37. Varje sekund räknas...

Stort tack för pepp och stöd längs banan! De flesta hann jag uppfatta, men tydligen inte alla har jag fått veta i efterhand. Dessutom var det någon som hejade i närheten av Mariatorget, men jag hann aldrig uppfatta vem. Det där målet på sub 1:35 får vänta. Hur länge vet jag inte, men det kommer i vilket fall inte fixas den här säsongen.

12 kommentarer:

Jonna sa...

Du har ju måånga säsonger på dig! Vem vet vart detta slutar, sub...? Snygg placering! Och att orka hålla den km-farten i en halvmara, gaaaalet!

Löplust sa...

Ett PB är ändå ett PB. Men det är alltid intressant med hur dagsformen kan vara så avgörande. Ibland undrar man ju hur mycket all den här träningen egentligen har med saken att göra? :-) Och jag håller fullständigt med dig - Torsgatan och Tanto - fullkomligt vidriga...

Staffan sa...

Nej, det är synd att ingen av Sveriges två stora halvmaror är så lättlöpta för backarna i Stockholm ser inte mycket ut på pappret men de är luriga, den branta på Kungsholmen och så det långa sega motlutet förbi Tanto, bra kämpat och ett PB är ett PB, alltid!

Livskraft sa...

Har också hör att banan ska vara lätt och flack, aj då.
Men du vilken tid! Hej och HÅ GRATTIS!!!

Mia sa...

PB för tusan! :) Och jag håller med dig: Varvet är ingen jobbig bana. Kanske för att man känenr den så väl. Är helt säker på att den här i Sthlm är värre. Låter ju så i alla fall. Bra jobbat!

Petra sa...

Fantastisk tid (igen)! Kan inte annat an gratulera at den fina insatsen!!

Emelie sa...

Roligt att hitta löpbloggar. Jag blev biten av löpningen för ett år sedan så nu jobbar jag hårt för att bli snabbare & bättre. Grym tid på halvmaran. Grattis till oers!

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Jobbigt att det var ett så jobbigt lopp att springa. Men med tanke på det var ju din tid jätte bra!

Andréa sa...

Ni är alldeles för snälla mot mig. Men stort tack!

mialena sa...

PB, woo hoo!!

Jag tycker inte heller varvet-banan är jättejobbig och tänkte ta detta lopp istället nästa år. Mer backträning alltså :)

Sara sa...

Du är för bra du! Grattis till PB trots kämpigt lopp!

Amanda sa...

Vilken tid :-) Stort grattis!