Så blev det söndag igen och söndag betyder nästan alltid långpass för två av tre familjemedlemmar. Fast Sixten har också långpassat. Från att ha pausat gåendet rätt rejält under en månad (krypa var tydligen rätt bra ändå) har han nu återigen börjat knata omkring med händerna framför sig. Fram och tillbaks med lite lekpauser ungefär hela dagen.
Upptäcksfärd i nordväst.
För mig betydde dagens långpass 30km. Inte sedan Lidingöloppet i slutet av september har jag sprungit så långt så det var på tiden kan man tycka. Jag hade dock inga som helst krav på mig själv utan gick ut väldigt lugnt och tänkte hålla mig där. Skönt och behagligt. Lugn och ro.
Men så kom jag helt plötsligt på mig själv med att springa lite fortare. Kollade klockan och insåg att det gick ganska mycket fortare än jag hade tänkt mig. Men det kändes ju lätt så jag fortsatte. Ibland blev det backigare och då tog jag det lugnare och ibland gick det nedför och då ville benen springa lite snabbare igen. Konstigt det där, för jag har känt mig så himla ur form den senaste tiden. Som att det verkligen inte finns något endaste uns snabbhet kvar i kroppen helt plötsligt. Långpassen har visserligen känts väldigt bra den senaste månaden och jag har sprungit fortare än jag tänkt mig på samtliga. Men kvalitetspassen alltså. Så tufft för så lite fart. Så slitigt så fort jag gått under 5 min/km. Idag kunde jag springa strax över 5 min/km och det kändes lätt. Snittempot för alla 30,6 kilometer jag fick ihop blev 5:24 min/km. Riktigt bra för ett långpass för mig. Särskilt med tanke på den lätta känslan. Mer sånt om jag får be. Mindre slit tack.
En annan, kyligare, dag i lekparken.
Resten av dagen har gått i ett. Medan mannen i huset sprang sitt långpass passade jag och Sixten på att gå till lekparken en sväng. Handla hann vi också med och medan en pizzadeg stod på jäsning flyttade vi (när pappan kommit hem igen) om lite möbler så att Sixten kunde flytta in i sitt egna rum. Det krävs ganska mycket finjusteringar innan det blir som vi vill ha det, men inatt sover han iallafall sin första natt i eget rum. På 13-månaders-dagen. Stort.
Upptäcksfärd i nordväst.
För mig betydde dagens långpass 30km. Inte sedan Lidingöloppet i slutet av september har jag sprungit så långt så det var på tiden kan man tycka. Jag hade dock inga som helst krav på mig själv utan gick ut väldigt lugnt och tänkte hålla mig där. Skönt och behagligt. Lugn och ro.
Men så kom jag helt plötsligt på mig själv med att springa lite fortare. Kollade klockan och insåg att det gick ganska mycket fortare än jag hade tänkt mig. Men det kändes ju lätt så jag fortsatte. Ibland blev det backigare och då tog jag det lugnare och ibland gick det nedför och då ville benen springa lite snabbare igen. Konstigt det där, för jag har känt mig så himla ur form den senaste tiden. Som att det verkligen inte finns något endaste uns snabbhet kvar i kroppen helt plötsligt. Långpassen har visserligen känts väldigt bra den senaste månaden och jag har sprungit fortare än jag tänkt mig på samtliga. Men kvalitetspassen alltså. Så tufft för så lite fart. Så slitigt så fort jag gått under 5 min/km. Idag kunde jag springa strax över 5 min/km och det kändes lätt. Snittempot för alla 30,6 kilometer jag fick ihop blev 5:24 min/km. Riktigt bra för ett långpass för mig. Särskilt med tanke på den lätta känslan. Mer sånt om jag får be. Mindre slit tack.
En annan, kyligare, dag i lekparken.
Resten av dagen har gått i ett. Medan mannen i huset sprang sitt långpass passade jag och Sixten på att gå till lekparken en sväng. Handla hann vi också med och medan en pizzadeg stod på jäsning flyttade vi (när pappan kommit hem igen) om lite möbler så att Sixten kunde flytta in i sitt egna rum. Det krävs ganska mycket finjusteringar innan det blir som vi vill ha det, men inatt sover han iallafall sin första natt i eget rum. På 13-månaders-dagen. Stort.
11 kommentarer:
Åh, vilket bra och långt pass du fick till! Du är duktigt du! Själv gav jag vika för helgens mys-mood och latmask. Ajaj!
Vilket dunderlångpass! Över 30 km! Du verkar inte vara i dålig form... eller så är du det, tänk då när du är i bra form, om du är såhär bra i dålig form ;) Jag anmälde mig till LL idag, nervöst, nu måste jag ta tag i löpningen på allvar igen.
Vilket grymme pass du fick till där! Jag är imponerad!
Åh. Det är så härligt när det känns lätt. Nu hämtar du hem att du kämpat igenom det sega! Och jag blir avundsjuk!
Härligt! När jag kommer tillbaks till 08;a land så MÅSTE vi få till ett löppass!
Deal? :-)
Det är rolgit när det känns bra! Riktigt formtest blir det på söndag då det ska springas millopp.
Skönt när långpass känns förvånansvärt bra, utan att man räknat med det. Hoppas Det går bra på söndag?
Kul att det går framåt för liten och stor; verkar vart ett gôtt långpass (får testa't själv på söndag :)
Vilket lååångt löparpass! Grymt jobbat!
Mysigt för Sixten att sova i eget rum också! Hoppas att det gick bra!
Jag körde också ett 30 km långpass igår, dock på skidor, känns stabilare! ;) Tycker du är grym som springer 30km den här tiden på året! :)
Åh! Har man haft finbesök här ute i västerort!! :D
Bra jobbat!!
Skicka en kommentar