onsdag 21 mars 2012

Jag är inte en superhjälte

Om man läser om alla de där passen jag radade upp i inlägget nedan kan man kanske börja undra om jag är något slags superhjälte. Eller en robot typ. Det är jag inte kan jag meddela. Det krävs planering på hög nivå och bortprioritering av saker som andra upplever som viktiga. Att få in två personers höga träningsdoser i familjelivet kräver, minst sagt, lite pusslande, men det är ju lite av själva utmaningen. Och högst självvalt varvid vi icke får klaga. Det gör vi heller inte. Iallafall inte särskilt ofta och om det händer skäms vi lite.

Idag är dock en sådan där dag då jag känner stress. En hel radda måsten av sorten de mindre roliga står på min todolista och jag tycks aldrig få bocka av dem. Fast jo, imorse två av dem. Trots allmänt kaos då det mesta gick fel. Hoppas på bättre jobbdag istället.


Springbenen vilar både till och från jobbet idag, men senare på kvällen får de bekänna färg. Tusingar. Skräckblandad förtjusning.


- Posted using BlogPress from my iPhone

7 kommentarer:

Petra sa...

Du jobbar pa sa bra Andrea! Det handlar enbart om att prioritera och planera som du sager men jag ar anda grymt imponerad att man kan fa tiden att racka till som smabarnsforalder. Bra jobbat!!

Shaman sa...

Det kanske är precis därför att det kräver så mycket planering och du lyckas bra ändå att du är en superhjälte :)

Jonna sa...

Lite superhjälte är du, det är alla föräldrar :) Och dessutom inspirerar du att visa att det går! Men såklart krävs det uppoffringar och prioriteringar ibland. Hoppas tusingarna gick bra!!!

Andréa sa...

Ptera: tack!

shaman: :)

Jonna: Det blev inga!! Är så sjukt trött att jag ska lägga mig klockan nio. Får bli på väg till jobbet imorn istället.

Ingmarie sa...

I mina ögon är du en superwoman!
När det blir "för mycket" så prova att andas djupa medvetna andetag i 2-5 min. Det är en fysisk omöjlighet för kroppen att fortsätta vara stressad då.Troligvis vet du det där redan men ibland behöver man påminnas. Kram

Karin - Fitness och Hälsa sa...

Förstår att det krävs planering, men det är ju så värt det när man får till träningen.

Hoppas stressen lägger sig för dig och att du hinner det du ska. Man är ju inte mer än en människa så stressa inte ihjäl dig!

mikael sa...

Tiden finns där hela tiden för mig. Sedan handlar det om prioriteringar och planering som du skriver.

Sedan kanske jag inte är så jättesugen att kliva upp 05.00 för att träna eller göra det sent på kvällen.
Då är det en prioriteringsfråga det handlar om för mig.

När ni nu är 2 i familjen som tränar mycket blir det ännu mer planering.

Som alla andra skriver är du grym